Är kolonialtiden över eller har den bara bytt form? Är de företag som hänsynslöst exploaterar andra länders naturresurser i jakten på större rikedomar vår tids kolonialism? Företaget Solways gruvindustri i Guatemala har förödande konsekvenser för miljön och för de lokala samhällena.
– Bara i Guatemala byter vi mineralrikedomar mot brödsmulor. Gruvföretaget i El Estor tjänar miljarder dollar varje år och detta är svältlönerna de betalar och lämnar efter sig förstörelse och föroreningar. Allt detta tack vare korrupta tjänstemän och de som säljer ut vårt land.
Det skriver en representant för El Estors fiskeförening i Guatemala, Rafael Maldonado i ett Facebookinlägg, enligt Forbidden Stories.
Det internationella journalistnätverket Forbidden Stories jobbar med att sprida fängslade, hotade och mördade journalisters verk. I början av mars 2022 publicerade de en rad artiklar om hur utvinningen av nickel i en gruva i Guatemala har lett till förorenat vatten i Izabalsjön, dåliga skördar, sjukdomar och död.
Företaget som äger gruvan heter Solway och bolaget har sitt huvudkontor i Schweiz. Efter upptäckten av utsläppen i Izbalsjön 2017 gjorde Solway en intern utredning som visade att utsläppen av bland annat nickel kom från gruvan. Rapporten, som bland annat innehöll uppgifter om gruvföroreningarna, offentliggjordes aldrig. Företaget Solway gjorde istället allt i sin makt för att mörka informationen, skriver SVT. Det är handlingar som inte är så chockerande med tanke på en viktig faktor som hänger på den fortsatta utvinningen i gruvan – och det är pengar.
På Solways hemsida kan man läsa om deras hållbarhetspolicys. De skriver att deras primära ansvar är att “främja och skydda hälsan, säkerheten och välmåendet av alla våra anställda, vår kontrakterade personal och invånarna i våra lokala samhällen”. Mycket fina ambitioner, kan tyckas. Olyckligt nog har utvinningen av nickel i El Estor bidragit till raka motsatsen.
Skrämseltaktik är en effektiv metod om man blir motarbetad som företag av lokalbefolkningen som man vill “skydda”. När lokalbefolkningen gick ut på gatorna för att protestera mot gruvan svarade den lokala polisen med våld mot demonstranterna. Sammandrabbningarna slutade med att två personer sköts av polis, varav en av dem, Carlos Maaz, omkom. Denna händelse skrämde befolkningen och protesterna upphörde, enligt Forbidden Stories.
Journalisten Carlos Choc, som var på plats under protesterna, har det enda fotot som kan användas som bevisföring i relation till Carlos Maazs död. Han har även under flera månaders tid dokumenterat gruvindustrins miljöpåverkan i regionen.
Carlos Choc har tidigare blivit anklagad av Solway för att ha begått flera olika brott, vilket tvingade honom att lämna sitt hem och sin familj i sju månader. När han kom tillbaka från exil var han under övervakning av Solway. Kanske övervakades Carlos Choc av Solway för att de ville värna om hans välmående, hälsa och säkerhet, som de skriver i sin hållbarhetspolicy. Eller kanske var Chocs arbete ett potentiellt hot mot de strömmar av pengar i form av miljardbelopp som företaget får in varje år.
Pengar kan kanske inte köpa allt, som ordspråket säger, men pengar kan definitivt köpa mycket. I regionen där Izbalsjön och gruvan är belägna lever urbefolkningen Maya Q’eqchi’. Forbidden stories har hittat dokument som visar att Solway har gjort flera utbetalningar till ledare och andra personer inom urbefolkningens råd för att köpa deras samtycke till Solways fortsatta utvinning i gruvan. Guadalupe Xol Quinich, som tidigare satt i rådet, blev erbjuden 400 dollar för att stötta företaget. Hon vägrade och blev avsatt från sin position i rådet, enligt Forbidden Stories.
Företag som Solway utnyttjar sin ekonomiska makt för att få tillgång till andra länders naturtillgångar i syfte att kunna tjäna ännu mer pengar. Även om Solway har skapat arbetsmöjligheter för lokalbefolkningen så har de samtidigt tagit bort försörjningsmöjligheter och säkerhet för andra, på grund av de konsekvenser som gruvindustrin leder till. Än en gång upprepas historien när personer med ekonomisk makt tar sig rätten att exploatera andra länders naturtillgångar, mark och lokala samhällen för egen ekonomisk vinning – utan att bry sig om konsekvenserna.
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se