Vänsterpartiet vill bland annat göra enprocentsmålet till ett enprocentsgolv som utvecklingssamarbetet inte får understiga, och införa ett nytt klimatbistånd som ska användas för att motverka konsekvenserna av klimatförändringarna. Det skriver Vänsterpartiets biståndspolitiska talesperson Yasmine Posio. Foto: Takver, Vänsterpartiet. Källa: Wikimedia Commons, Flickr.

Debatt

Vänsterpartiet: Enprocentsgolv istället för avräkningar

Med ett akut klimatnödläge och en allvarlig humanitär situation i världen duger det inte att som regeringen minska biståndet genom de omfattande avräkningarna man nu har valt att göra. Sverige har alla möjligheter att vara en fristad för människor som flyr krig och förtryck och samtidigt stå upp för en biståndspolitik värd namnet. Det skriver Vänsterpartiets biståndspolitiska talesperson Yasmine Posio. 

Sverige ska ha en biståndspolitik som bygger på rättvisa och jämlikhet med målet att alla människor ska ha samma möjligheter och frihet att leva de liv de vill. Det förutsätter att vi tillsammans kan stärka och utveckla demokrati och kvinnors rättigheter, utrota fattigdomen, begränsa klimatförändringarna och leva upp till målen i Agenda 2030.

Även om den extrema fattigdomen i världen har minskat de senaste decennierna lever fortfarande nära halva jordens befolkning på knappa resurser, enligt Världsbanken. Världen är fortfarande präglad av djupa orättvisor. Klyftorna är stora mellan fattiga och rika människor, fattiga och rika länder och mellan kvinnor och män. Detta drabbar alla i samhället, men främst kvinnor och barn.

De senaste årens pandemi har bidragit till att ytterligare öka avstånden. Enligt hjälporganisationen Oxfam ser covid-19 ut att öka den ekonomiska ojämlikheten i nästan alla världens länder samtidigt. Under pandemin har världens tio rikaste män tjänat en halv miljard dollar. Med de pengarna hade det inte varit några problem att betala för vaccin till hela jordens befolkning och se till att ingen hamnade i fattigdom på grund av pandemin.

Utvecklingspolitiken och fattigdomsbekämpning förutsätter en klimatpolitik där de rika länderna och de multinationella företagen tar sitt ansvar, och ett arbete för jämställdhet där kvinnor i fattiga länder sätter dagordningen. Vänsterpartiet vill se tydligare globala regler för utländska investeringar och rättvisa handelsregler, ett stopp för skatteflykt och skatteundandragande, ett skarpare regelverk för vapenhandel, skuldavskrivningar samt en effektiv biståndspolitik som följer och slår vakt om biståndets principer.

Vi befinner oss i ett akut klimatnödläge. I FN:s senaste klimatrapport konstateras att världen står inför oundvikliga klimatförändringar som kommer att slå hårt mot människors liv och hälsa. Effekterna från klimatförändringen kommer dessutom snabbare än man tidigare väntat och de riskerar att bli värre än vad man tidigare trott. De omfattande bränderna sommaren 2018 var en väckarklocka för många här hemma i Sverige. Men de som drabbas allra hårdast är de som redan har det svårast. I utsatta länder har dödligheten i översvämningar, torka och stormar varit 15 gånger högre det senaste årtiondet, jämfört med länder med mycket låg sårbarhet. Konsekvenserna av klimatförändringen är redan påtagliga. Översvämningar, torka och missväxt i fattiga länder blir ett brutalt kvitto på hur den rika delen av världen under lång tid levt över sina tillgångar.

Den ekonomiska tillväxten måste underställas en utveckling som är ekologiskt hållbar. Omfattande investeringar i klimatomställningen i Sverige är en del. Men också en effektiv fattigdomsbekämpning kombinerad med stärkande av kvinnors rättigheter och ekologisk hållbarhet inom biståndspolitiken. Vänsterpartiet vill se ett nytt klimatbistånd som ska användas för att motverka konsekvenserna av klimatförändringarna. Det ska bestå av nya additionella medel, det vill säga vara ytterligare medel utöver det utlovade biståndet. Pengarna kan till exempel användas för omställning till ekologiskt hållbara jordbruk, teknikutveckling eller utbyggnad av förnybar energi. Även EU:s klimatbistånd borde vara additionellt, alltså läggas till redan existerande åtaganden för biståndet.

Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina har chockat hela världen. I skrivande stund har en fjärdedel av Ukrainas befolkning tvingats på flykt. Människor tvingas lämna sina hus och hem, familjer splittras, antalet våldtäkter ökar och gravida tvingas föda sina barn i skyddsrum och på tunnelbanestationer. Att Sverige har ökat det humanitära biståndet till Ukraina är bra. Det är vår plikt att komma till undsättning när vi nu ser Rysslands brutala anfallskrig i Europa.

Redan innan Rysslands krig mot Ukraina befann sig många människor i världen på flykt från förtryck, fattigdom, krig och förföljelse. Krigen i Syrien och Jemen och talibanernas maktövertagande i Afghanistan är bara några exempel på allvarliga situationer i världen. Den humanitära situationen för människor på flykt är en katastrof. Vi bör gemensamt ta ansvar för att välkomna de människor som nu flyr kriget i Ukraina, men också genom att skapa en human flyktingpolitik med lagliga vägar in i Europa för de som flyr krig och konflikter på andra håll i världen.

Sverige har i stora delar ett bra bistånd som håller hög klass. Samtidigt finns en hel del motsägelser där den tidigare S-MP-regeringen och numera S-regeringen har visat prov på dubbelmoral. Det handlar bland annat om oviljan att stå bakom offentlig land-för-land-rapportering på EU-nivå, motståndet att häva patentet på vaccin mot covid-19 under pandemin, fortsatta åtstramningar av de svenska asyllagarna, exportsatsningar riktade till diktaturer, oviljan att införa lagstiftning om företags ansvar för mänskliga rättigheter och den otillräckliga lagstiftningen för att begränsa vapenexport till diktaturer.

Under lång tid har Vänsterpartiet varit pådrivande för att Sverige ska uppnå målet att en procent av BNI ska avsättas för internationellt utvecklingssamarbete. Sverige har nått det målet och nu är det dags att gå vidare, behovet av ett fungerande och effektivt bistånd är stort. Därför bör enprocentsmålet göras till ett enprocentsgolv som utvecklingssamarbetet inte får understiga.

Med ett ansträngt klimatnödläge, enorma globala klyftor, brist på grundläggande demokratiska rättigheter runt om i världen och brist på basala nödvändigheter så som rent vatten är det inte seriöst att som Moderaterna arbeta för att minska svenskt bistånd och slopa enprocentsmålet. Det är också minst sagt oansvarigt att regeringen valt att använda möjligheten till omfattande avräkningar genom att kraftigt minska utvecklingsbiståndet för att finansiera mottagandet av de människor som flyr Ukraina. Sida har redan drabbats av stora anslagsminskningar, bland annat till viktiga frågor som rör mänskliga rättigheter, demokrati och stöd till civilsamhället. Regeringens minskade utvecklingsbistånd kommer att förvärra den redan ansträngda humanitära situationen i världen och Sveriges anseende i biståndssammanhang kommer att försämras avsevärt.

Reaktionära, patriarkala och rasistiska strömningar, ofta med stöd av en ekonomisk elit, skördar framgångar genom att rikta udden mot de redan mest utsatta och förstöra miljön och klimatet. I denna tid behövs en kraftfull politik för jämlikhet, rättvisa och hållbar global utveckling. För Vänsterpartiet är utvecklings- och biståndspolitiken ett viktigt verktyg för en bättre, hållbar och mer rättvis värld.

Riksdagspartiernas syn på det svenska utvecklingssamarbetet

Utvecklingsmagasinet har kontaktat alla åtta riksdagspartier och erbjudit dem att skriva debattartiklar om deras syn på det svenska utvecklingssamarbetet – hur de ser på enprocentsmålet och hur de vill att utvecklingssamarbetet ska se ut framöver. Artiklarna och eventuella repliker kommer att publiceras löpande på www.fuf.se/magasin. 

Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: