Vi är glada att professor Göran Hydén och Expertgruppen för biståndsanalys lyfter demokratifrågor i Afrika. Tyvärr ser vi flera fel i analysen om hur vi kan främja demokratin. Det skriver Afrikagrupperna i en kommenterar till Göran Hydéns gästkrönika.
Vi välkomnar rapporten ”Democracy in African Governance: Seeing and Doing it Differently” och EBA:s förhoppning att den kan hjälpa oss i civilsamhället i vårt och våra partnerorganisationers arbete med främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i Afrika. Vi tycker att det är viktigt att detta lyfts och det glädjer oss att en av slutsatserna i rapporten är att det är otroligt viktigt att ta hänsyn till lokala kontexter. Med det sagt har vi några kommentarer på vad som lyfts fram i krönikan skriven av Göran Hydén.
Vi läser: ”Ägandet och uppdelningen av jorden följer fortfarande förkoloniala principer. I stället för sammanslagning av småjordbruk till större enheter är tendensen i motsatt riktning: en uppdelning i allt smärre beståndsdelar. Resultatet är en ohållbar utveckling som bl.a. utgör ett skäl till flykten från landsbygden.”
Att övergå till storskaligt och konventionellt jordbruk är inte den väg som vi bör gå. Vi i norra Europa bör snarare lära oss av småskaliga bönder i Afrika söder om Sahara och deras agroekologiska jordbrukstekniker. Inte minst för att klara av och motverka framtida miljö- och klimatkatastrofer. Dessutom kan jordbruksmetoder som inkluderar traditionell och lokal kunskap bland annat bidra till ökad livsmedelssäkerhet, bevarande av biologisk mångfald, bekämpning av ökenspridning och nedbrytning av mark.
I Afrika producerar de kvinnliga småskaliga bönderna hela 90 procent av kontinentens mat och bidrar till ungefär hälften av den globala livsmedelsförsörjningen. 100–150 miljoner människor skulle därav kunna lyftas ur hunger om kvinnor fick möjlighet till lika tillgång till mark. De är alltså kvinnliga bönders rättigheter som bör stärkas för en hållbar utveckling. Läs gärna mer i vår rapport som du hittar här.
”I denna miljö fungerar politiken annorlunda än i Europa och vårt eget synsätt är inte alltid bästa guiden. Visst finns gehör för detta i civilsamhället men stödet till dess organisationer tillspetsar relationerna med de afrikanska regeringarna. Styrande i somliga länder reagerar negativt och tolkar demokratiseringen som ett hot”, skriver Göran Hydén.
Även om politiken på många sätt fungerar annorlunda så ser vi – i de länder som vi har partnerorganisationer i – att det också på många sätt fungerar likadant. Det finns en stark strävan för rätten till frihet och rätten till självbestämmande, och frånvaro av förtryck. Strävan hos befolkningen är densamma här som där. Att själv få välja ser vi som en självklarhet. Vi tror att krönikören också tycker detta, men vi vill poängtera detta då vi inte tycker att det lyfts tillräckligt tydligt.
Vidare skriver rapportförfattaren: ”Utländska investerare förblir utomstående och har därför inget inflytande över hur den offentliga sfären utformas”.
Människor som vi jobbar med vittnar om det motsatta. Länder i södra Afrika är hårt drabbade av storskaliga investeringar som tar naturresurser i anspråk och exploaterar arbetskraft. Investeringarna drivs av marknadskrafter som många gånger står i motsats till befolkningens vilja – som ofta inte har något inflytande utan tvingas anpassa sig till företagens intressen. Exempel på tvångsförflyttningar och miljöförstöring som drabbar lokalbefolkningen är otaliga.
Så länge investeringsintressen går före miljö och mänskliga rättigheter bör företags inflytande begränsas snarare än stärkas. Lokalsamhällen bör konsulteras och ha rätt att säga nej när etablering av storskaliga företagsverksamheter kommer ifråga, detta skyddat i lagar i till exempel Moçambiques landlag. Internationella handelsregler och avtal måste också anpassas för att ge miljö och mänskliga rättigheter företräde framför investeringsrättigheter. Därför behövs bindande regler och mekanismer för företagande och mänskliga rättigheter som skyddar människor och miljö, samtidigt som investeringsskyddsavtal bör ses över.
En av Göran Hydéns slutsatser är vikten av förståelse för ägandeskap och att ge ägarskapet större vikt, det håller vi helt och hållet med om. Det är viktigt att låta civilsamhället i länderna själva definiera vad som fungerar bäst för dem, därför är icke-öronmärkt kärnstöd rätt väg att gå. Vi tror på ett kraftfullt stöd till det lokala civilsamhället på plats. Vi har kommit fram till att det bästa sättet att möjliggöra en sådan förändring är att ge kärnstöd till organisationer som strävar efter en politisk förändring i demokratisk riktning.
Samtidigt är det viktigt att dessa rörelser inte motarbetas av investeringar som gynnar företagsländernas ekonomiska intressen men inte nödvändigtvis den lokala sociala, ekonomiska och miljömässiga utvecklingen. Förutsättningen för en stark demokrati är att det ska finnas utrymme för alla åsikter – och utrymme för människor att delta i den politiska processen.
Vi hoppas att du håller med oss, Göran.
Svar från Göran Hydén
Bästa Afrikagruppsaktivister!
Tack för ert värdefulla inlägg! Jag delar er uppfattning om vikten av småskalighet och när jag rekommenderar att givarna investerar i fonder är det just för att ge afrikanska institutioner en möjlighet att växa på egna villkor. Jag förstår vikten av grundstöd till civilsamhällets organisationer men det kan enligt min mening regleras inom ramen för vad jag föreslår eller på andra vägar. Det viktiga är att de i största mån får chansen att ta sitt eget ansvar och i konkurrens om offentliga medel via de fonder som föreslås kan bidra till utveckling både på lokal och nationell nivå. Detta är ett hållbart sätt att stärka civilsamhällets ansvarsutkrävande roll och få en bättre balans i ländernas politiska maktutövning. Jag tror vi rör oss på samma våglängd.
/Göran Hydén