Jordbruket, som idag står för ca 70 % av världens samlade vattenförbrukning, kan användas för att producera mat eller energi. Behovet av vatten och mat kommer att öka med 70-90 % fram till år 2050 samtidigt som den globala efterfrågan på energi beräknas att öka med 50 %. Ekvationen går helt enkelt inte ihop och frågan är om mat eller energi ska prioriteras inom jordbruket, skriver Terje Østigård på Nordiska Afrika Institutet (NAI)
Världen står idag inför tre stora kriser som med största sannolikhet kommer att förvärras i framtiden: vattenkrisen, matkrisen och energikrisen. De globala utmaningarna inom vatten, mat och energi kan endast i begränsad utsträckning lösas på nationell nivå. När rika länder tar sig an utmaningarna för att säkra sin egen välfärd riskerar kriserna att förvärras på den afrikanska kontinenten.
Årets tema för Världsvattendagen är ”Vatten och energi”. Energi handlar inte bara om el- och vattenkraft utan där finns också en stark koppling till jordbruket: jordbruksmark används i allt högre grad till att odla grödor som ska omvandlas till energi.
Den stora frågan är vad markens resurser ska användas till i framtiden: mat eller energi? Jordbruket står för cirka 70 procent av världens vattenförbrukning. År 2050 förväntas världens befolkning vara 9 miljarder och befolkningen i Afrika ha fördubblats från dagens en miljard till två miljarder. För att möta befolkningstillväxten globalt behöver 70-90 procent mer vattenresurser utnyttjas och 70-90 procent mer mat produceras om alla ska ha en god levnadsstandard. Samtidigt väntas den globala efterfrågan på energi öka med 50 procent. Ekvationen går helt enkelt inte ihop.
Men parallellt med att Afrikas egna behov av naturresurser ökar så stiger förväntningarna på att den afrikanska kontinenten ska lösa den globala vatten-, mat- och energikrisen.
Afrika är en kontinent som törstar efter energi och är i behov av mer mat. Trots FN:s mål att halvera världens fattigdom ökar antalet svältande i Afrika söder om Sahara. Vattenkraften har under det senaste århundradet varit en förutsättning för tillväxt och välstånd. I rika länder utnyttjas över 70 procent av vattenresurserna till el medan motsvarande andel i Afrika bara är 5 procent. Vattenresurser är också fundamentalt i jordbruk. Paradoxalt nog är jordbrukare som odlar maten de som är mest fattiga och hungriga.
Men parallellt med att Afrikas egna behov av naturresurser ökar så stiger förväntningarna på att den afrikanska kontinenten ska lösa den globala vatten-, mat- och energikrisen.
Saudiarabien satsar allt mer på att odla sin mat i Afrika i stället för att importera den från USA och Europa. Västvärlden vill å sin sida minska oljeberoendet från Arabstaterna och köper upp jordbruksmark i Afrika för att odla energigrödor. Likadant beter sig Kina, Indien och många andra länder som investerar i Afrika för att trygga egna behov.
Under de senaste tio åren har utländska investerare köpt afrikansk jordbruksmark motsvarande två gånger Frankrikes yta. Det rör sig främst om god jordbruksmark med mycket vatten.
Under de senaste tio åren har utländska investerare köpt afrikansk jordbruksmark motsvarande två gånger Frankrikes yta. Det rör sig främst om god jordbruksmark med mycket vatten. Utländska investerare har olika prioriteringar. Vissa har främst fokuserat på grödor som kan producera biobränsle, andra på matproduktion och många på socker som även det kan omvandlas till energi. Gemensamt för alla dessa satsningar är att de bidrar till att dränera Afrika på naturresurser. Vatten, mat och energi tas från dem som behöver det mest. Utländska investerare å sin sida hävdar att de bidrar till ekonomisk tillväxt och för med sig kapital som annars inte skulle ha nått Afrika. Men trots ett ekonomiskt uppsving i många afrikanska länder så ökar de sociala klyftorna. Storskaliga och industriella jordbruk för export kräver lite arbetskraft och på flera ställen har arbetslösheten, och därmed, fattigdomen ökat.
Det går åt lika mycket vatten för att producera en liter biobränsle som för att producera tillräckligt med mat för en person i en dag. Med andra ord: en afrikan kan gå mätt en hel dag eller en västerlänning kan köra 15 kilometer med bil.
Bör man odla mat eller energi när vatten- och markresurser är begränsade? Det går åt lika mycket vatten för att producera en liter biobränsle som för att producera tillräckligt med mat för en person i en dag. Med andra ord: en afrikan kan gå mätt en hel dag eller en västerlänning kan köra 15 kilometer med bil. Globalt sett har priset på mat aldrig varit högre. En av orsakerna är att stora jordbruksområden inte används för att producera mat utan för att tillfredsställa världens energibehov. Ökad mat- och energisäkerhet i den rika världen kan få ett högt socialt pris i Afrika.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se