Sveriges utrikespolitik ska satsa extra på att värna demokratin. Det var budskapet från den nya regeringen som kom på plats i januari i år. Men vad innebär det för Sveriges biståndsaktörer? Sidas Birgitta Weibahr och Diakonias Magnus Walan berättar om sin syn på saken.
Det demokratiska utrymmet krymper i världen. På många platser tystas samhällskritiska röster genom hot, trakasserier och repressiva lagar. I årets Utrikesdeklaration – som ska styra regeringens mål och prioriteringar under året – presenterades därför en offensiv för demokratin. Den så kallade “demokratioffensiven” är regeringens satsning på att främja och bevara demokratin i världen genom svensk utrikespolitik.
Birgitta Weibahr, verksföreträdare för demokrati och mänskliga rättigheter på Sida, arbetar med att skapa förutsättningar för demokrati genom statligt bistånd i form av utvecklingssamarbeten. Sida gör detta genom bland annat stöd till organisationer på internationell, nationell och lokal nivå som behandlar dessa frågor.
Svenskt utvecklingssamarbete ska enligt Weibahr inte handla om att stödja demokratiseringsprocesser för att störta auktoritära regimer eller uppnå ideala samhällen. Det handlar snarare om att skapa förutsättningar för människor att ha möjlighet till förändring, då biståndets syfte handlar om bättre levnadsvillkor, menar hon. Med detta sagt förtydligar Weibahr genom att förklara att det inte finns någon tanke om politisk globalisering av demokrati i hennes arbete.
– En del tar fasta på att demokratins grunder är idéhistoriskt baserat på europeiska principer och värderingar. Demokrati mobiliserar globalt bland andra politiska ideologier som både är för och emot demokrati samt respekt för de mänskliga rättigheterna. Det är därför lättare att avfärda idén om demokrati som ett västerländskt fenomen, säger Birgitta Weibahr.
Dessutom menar hon att vi inte ska fråga oss om en demokratisk utveckling är lämplig eller inte:
– Demokratisk utveckling är alltid önskvärd. Det handlar snarare om ett demokratiskt styre är möjligt eller inte, beroende på de förutsättningarna som finns. Att förstå kontexten är centralt, förklarar Birgitta Weibahr.
Magnus Walan, senior policyrådgivare på biståndsorganisationen Diakonia, tror däremot att det kan behövas nya metoder i och med den demokratioffensiv regeringen tagit fram gällande bistånd. Han tycker att andra aktörer behöver göra mer för mänskliga rättigheter och demokrati.
I debattartikeln “Våga ge smart bistånd, nya regeringen” skriver Magnus Walan bland annat att de svenska ambassarna borde samarbeta med det lokala civilsamhället och människorättsorganisationer. Walan vill att mänskliga rättigheter genomsyrar allt ambassaderna gör, inte minst deras arbete med att med att till exempel främja svensk export. Ambassaderna har nämligen medverkat till att svenskt krigsmaterial sålts till människorättskränkande nationer.
Enligt en bok av FN:s utvecklingsprogram UNDP har antalet demokratier ökat i världen jämfört med för 40 år sedan. Men under de senaste åren har samtidigt det demokratiska utrymmet minskat för civilsamhällesorganisationer och människorättskämpar. Weibahr menar att det är en oroande global trend att demokratin tappar mark, men poängterar att det kan skilja sig mycket mellan länder. Enligt Freedom House skedde det framsteg under 2019 i länder som exempelvis Malaysia, Ecuador och Etiopien. Hur framtidsutsikterna ser ut och om den negativa globala trenden kvarstår går bara att spekulera om.
Demokratioffensiven
2019 års offensiv för demokratin är en del av Utrikesdeklaration. Den presenterades av Margot Wallström under regeringens utrikespolitiska utrikesdebatt.
Denna demokratioffensiv ska genomsyra all utrikespolitik för utvecklandet och bibehållandet av demokratin i världen. Den innebär bland annat att demokratibiståndet ökas.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se