Om två dagar går afghanerna till valurnorna. Valkampanjen har kantats av våld och flera attacker har fått stor internationell uppmärksamhet eftersom de har riktats mot utlänningar. Samtidigt lever många afghaner under dagligt våld och ständig osäkerhet. Anders Rosén, på plats i Kabul, ger en lägesrapport inför valet.
Explosionen rullade in när jag just hade satt mig med kaffet på den lilla balkongen. Jag lokaliserade smällen mot västra Kabul men det är ofta svårt att avgöra avstånd och exakt plats för större bombexplosioner i en stad.
Det visade sig att talibanerna hade attackerat ett guest house till en amerikansk biståndsorganisation och en kristen organisation vägg i vägg där det bland annat bedrevs barnomsorg. Vilket som var huvudmål är oklart. Tre afghaner dödades, plus självmordsangriparna.
Valkampanjen inför presidentvalet i Afghanistan den 5 april är våldsam – som väntat. Talibanerna har hotat med att störa valet så mycket man kan med våldshandlingar. De har visat att de tänker förverkliga löftet.
Dagen efter attacken mot de utländska organisationerna var det dags igen. Mobiltelefonen gick varm av nya säkerhetsmeddelanden. Nu hade valkommissionens kontor attackerats, bara 400 meter från Svenska Afghanistankommitténs huvudkontor. Det tog fem timmar för polis och militär att slå ner attacken, men inga andra än angriparna dödades.
Det var den fjärde attacken på tio dagar i Kabul. Tidigare hade ett annat valkontor angripits, liksom lyxhotellet Serena där fyra utlänningar dödades liksom hela familjen till en afghansk journalist. Bland offren var en internationella valobservatören Luis Maria Duarte från Paraguay.
Vi minns med sorg också mordet på Sveriges Radios Nils Horner den 11 mars och attacken på en libanesisk restaurang den 17 januari, där 21 människor, varav 13 utlänningar dödades. Uppenbarligen har det blivit farligare att vara utlänning i Kabul år 2014.
Händelserna i Kabul har fått stor internationell uppmärksamhet. Samtidigt inträffar det våldsdåd varje dag i högre omfattning ute i landet vilket internationell media inte alls uppmärksammar. Ständigt kommer det meddelanden på mobilen om våld och bomber i provinser som Balkh, Faryab, Paktia, Logar, Badghis… Namn som de utländska korrespondenterna knappt kan uttala men platser där människor dör nästan dagligen.
Trots motståndsgruppernas försök att störa presidentvalet, är det förvånande med vilka förhoppningar afghanerna ser fram emot valet. Nästan alla jag har pratat med är optimistiska och menar att det här tredje presidentvalet har förutsättningar att få det bästa utfallet. Det finns ett tydligt hopp om att valet denna gång ska innebära en förändring.
Kandidaterna är bättre och starkare och landet har blivit mer politiskt moget. Jag beundrar mina afghanska vänner och kolleger som nästan samstämmigt säger att de ska rösta, trots stora risker. Vi vet att vallokaler kommer att angripas.
Också opinionsundersökningar – vad de nu är värda i Afghanistan – visar att afghanerna stödjer valet till 90 procent och att över 70 procent tänker rösta. Så många kommer det inte att bli, det vore ju närmast europeiska siffror. Men ett valdeltagande på över 50 procent vore bra.
Just nu pågår en intensiv valkampanj. Positivt är att valmötena drar mycket folk, trots hoten är engagemanget stort. Det har heller inte rapporterats att valmöten störts av våld och bråk i någon större omfattning.
I städernas fylls gatubilden bistra ansikten. Enorma plakat på män med genomträngande och beslutsamma blickar. Dom ser hårda och allvarliga ut.
Varje kandidat har en symbol som följer med överallt. Valet måste anpassas till att bara 40 procent av männen och 12 procent av kvinnorna kan läsa och skriva. Därför har varje kandidat en symbol som följer med överallt.
Från början var det elva kandidater. De ha nu minskat till åtta. Men bara tre är huvudkonkurrenter med realistisk chans:
Herr Bok-och-Penna: Abdullah Abdullah. Ledaren för oppositionen i framför allt norr och stark i synnerhet bland tadzjiker. Abdullah förknippas med den gamle motståndskämpen Massoud som han stod nära. Var huvudutmanare till president Karzai i förra valet.
Herr Öppen-Bok: Ashraf Ghani. Starkt kort, speciellt bland pashtuner. Den tidigare finansministern hos Karzai har gett intryck av att ha ett sammanhållet program för landets utveckling, men lite märkligt kan tyckas är att har valt den gamle krigsherren och uzbek-generalen Dostum som en av sina vicepresientkandidater.
Herr Radioapparat: Zalmai Rassoul är en gammal vapendragare till president Karzai och f d utrikesminister. Har Karzais stöd och är en person som kan fortsätta Karzais linje. Har utsett en kvinna till en av sina två vicepresidentkandidater; den välkända och reformvänliga guvernören i Bamyan, Habiba Sarobi som är etnisk hazar.
Opinionsundersökningar i Afghanistan ska man ta med en näve salt, men enligt en färsk undersökning leder Ghani med 27 procent av rösterna, överraskande mycket. Abdullah har 24,5 procent och Karzais kandidat, Rassoul får bara 8 procent, vilket är förvånande lite.
Det är anmärkningsvärt små variationer mellan olika delar av landet och mellan män och kvinnor.
Och i vassen lurar president Karzai. Enligt författningen kan han inte väljas om till en tredje period men det är fullt möjligt för honom att ”göra en Putin”, d v s komma tillbaka och bli omvald i nästa val. Vapendragaren Zalmai Rassoul skulle därmed vara en bra kandidat för Karzai. Rassoul kan hålla ställningarna i fyra år och sedan se hur Karzai kan bli vald för ytterligare en – eller två – perioder.
President Hamid Karzai deltar inte i valet. Men han är i högsta grad delaktig. För många afghaner är det fortfarande ett val för eller emot presidenten. Och en eventuell återkomst för Karzai i framtiden.
Anders Rosén
Informationssamordnare
Svenska Afghanistankommittén i Kabul
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se