Sverige exporterar vapen till länder som förtrycker kvinnor och HBTQ-personer; länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter. Varför litar vi på dessa regeringar tillräckligt för att förse dem med krigsmateriel? Det är dags att sätta stopp för vapenexport som underminerar strävan efter frihet och demokrati, skriver Linda Åkerström från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
Att stödja demokratikämpar och samtidigt tillåta export av krigsmateriel till diktaturer är en av de tydligaste målkonflikterna i svensk politik. Vapenexporten skapar en brist på samstämmighet och är ett politikområde som till stor del tillåts stå utanför ställningstaganden för mänskliga rättigheter.
De riskbedömningar som görs inom vapenexporten ser helt annorlunda ut jämfört med dem som görs inom exempelvis biståndet. Kraven på att utvärdera och redovisa resultat är också vitt skilda. Troligen har detta en hel del att göra med att biståndet motiveras av vilka konsekvenser biståndet får för de utsatta människor det syftar till att stödja. Inom biståndet är vi till exempel fullt medvetna om att finansiellt stöd till en förtryckande stat oftast inte gynnar folket som förtrycks av denna stat. Länder utvärderas dessutom kontinuerligt. Ett exempel var när Sverige 2014 avbröt biståndet till Uganda efter att den ugandiska staten beslutat om nya lagar med hårda fängelsestraff för homosexuella.
Vapenexporten, å andra sidan, motiveras av vilka fördelar den anses ge Sverige. Framförallt gäller det Försvarsmaktens materielförsörjning nu och i framtiden. Vad exporten leder till i köparländerna eller i de länder där materielen används står inte i fokus.
Följdleveranser får fortsätta trots väpnad konflikt
Vid statsminister Stefan Löfvens besök i Saudiarabien hösten 2016 fick han frågan om hur han ser på att Sverige har sålt vapensystem till Saudiarabien som kan ha använts i kriget i Jemen, där många källor menar att krigsbrott har begåtts.
”Exakt vad som har föregått i Jemen, vilka vapen som har varit där, det kan inte jag svara på”, sa Löfven.
Under USA:s invasion av Irak år 2003 fick handelsminister Ewa Björling (M) svara på frågor om exporten av bland annat ammunition.
”Angående att USA använder ammunitionen i Irak vill jag säga att när ett utförseltillstånd väl är beviljat och leverans har skett från Sverige till mottagarlandet är det upp till mottagaren att bedöma hur materielen används”, förklarade handelsministern.
Genom långtgående vapenhandelsavtal kan Sverige knytas till köparstaterna i decennier. Avtalen gäller i princip oavsett köparstatens beteende, och så kallade följdleveranser får fortsätta även om landet till exempel hamnar i väpnad konflikt eller om den politiska makten övertas med våld. När Indien 1989 genomförde kärnvapenprovsprängningar sade Sverige upp ramavtalet för bistånd med landet. Provsprängningarna påverkade dock inte de prövningar som gjordes om vapenexport.
Vapenexport – ett undantag?
I det Policyramverk för utvecklingssamarbete som regeringen nyligen lanserade konstateras att den feministiska utrikespolitiken innebär en ambitionshöjning för jämställdhetsarbetet inom biståndet. Enligt myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som är ansvarig för att göra bedömningarna kring svensk exportkontroll av krigsmateriel, är dock inte den feministiska utrikespolitiken någonting som påverkar myndighetens bedömningar. ISP menar att de inte har fått några politiska signaler om att denna aspekt ska vägas in, trots att det i Lagen om krigsmateriel står att vapenexporten inte får stå i strid med svensk utrikespolitik. Myndigheten godkänner export av krigsmateriel till en rad länder med statligt sanktionerat förtryck mot den kvinnliga befolkningen.
Policyramverket betonar också vikten av att de analyser som görs särskilt uppmärksammar HBTQ-personers särskilda utsatthet. RFSL har varit med och utvecklat landinformationer till Sida för att arbeta med HBTQ-personers rättigheter. Där står bland annat om Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Qatar och Oman – alla länder dit Sverige exporterar krigsmateriel. I samtliga av dessa länder är homosexualitet kriminaliserat. Om Saudiarabien skriver RFSL: ”Sexuella kontakter mellan personer av samma kön är förbjudna och bestraffas med spöstraff eller dödsstraff, oftast genom halshuggning eller hängning. Även transvestism är förbjudet enligt sharialagarna och bestraffas med spöstraff.” Även i Förenade arabemiraten kan homosexualitet bestraffas med döden. Hur skulle militären i dessa länder agera om protester utbröt för HBTQ-personers rätt att älska vem de vill? Varför litar vi på dessa regeringar tillräckligt för att förse dem med krigsmateriel? Sidas landinformation borde vara vägledande också i riskbedömningarna för vapenexporten.
Krigsmaterielexport kan legitimera förtryck
En stark militärmakt är ofta ett verktyg för odemokratiska regimer att behålla sin makt och undertrycka krav på frihet och demokrati. Den kan också användas gentemot den egna befolkningen, eller befolkningar i andra länder, vid krav på reformer. Krigsmaterielexport kan legitimera förtryck – en aspekt som bland annat uppmärksammades av den parlamentariska Krigsmaterielexportöversynskommittén, Kex, som föreslog att ett demokratikriterium skulle införas för vapenexport. Frågan bereds i detta nu på regeringskansliet.
Vi ställer oss frågan varför politiska ställningstaganden som gäller mänskliga rättigheter så sällan får avtryck i bedömningarna om vapenexport. Det är som om denna handel, trots de stora risker den innebär för arbetet med mänskliga rättigheter, tillåts existera i ett parallellt politiskt rum. Den svenska vapenexporten kan inte få fortsätta underminera strävan efter demokrati och mänskliga rättigheter. Att ett regelverk införs som i praktiken stoppar vapenexporten till diktaturer och andra länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter är ett viktigt och nödvändigt steg.
Linda Åkerström
I boken “Den svenska vapenexporten”, skriven av artikelförfattaren, beskrivs och diskuteras de olösta målkonflikter som vapenexporten innebär för den svenska utrikespolitiken. Boken utkom i december 2016 på Leopard förlag.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se