Debatt

Minska biståndsbudgeten och följ upp skattebetalarnas pengar

Flera fall av misslyckade biståndsprojekt visar att Sida inte kan säkerställa att biståndspengarna går dit de ska. Av denna anledning bör biståndsbudgeten minskas och en större del av biståndspengarna gå till att göra nödvändiga satsningar i Sverige, det menar Andreas Celan, Moderata ungdomsförbundet i Uppsala.

Sveriges biståndsbudget uppgick år 2021 till cirka 44 miljarder kronor. I år har den minskat något till skillnad från tidigare år tack vare Coronapandemin. Det primära syftet med Sveriges bistånd är att förbättra levnadsvillkoren för de som är fattiga. Med en så stor pengapåse som Sverige har följer också den uppenbara frågan om vi har resurser och kapacitet att följa upp om syftet med biståndspengarna efterlevs. Följande exempel visar att biståndspengar går till verkningslösa projekt. Skattebetalarna blir nog inte glada över att höra om Rwandas sponsorkontrakt med Arsenal för hundratals miljoner kronor när Sverige året efter skänkte 230 miljoner i bistånd. De blir nog heller inte glada över att det år 2014 betalades ut 54 miljoner kronor till en sockerrörsplantage i Tanzania som aldrig lyckades plantera en enda sockerrörsplanta. Ett annat färskt exempel är från klimatarbetet i Kenya 2019 där riksrevisorn Edward Ouko i sin rapport skriver till kenyanska parlamentet att det inte gått att redovisa vart en miljard kronor har tagit vägen budgetåret 2017/2018. Tre år senare hände samma sak med 245 miljoner svenska kronor utan möjlighet för Sida att göra en revision.

Biståndsexperten Bo Göransson, som också har varit chef på Sida tidigare, menar att forskningen visar att det till ytterst liten del finns ett samband mellan ekonomisk tillväxt och bistånd. Istället är det institutioner och den privata sektorn som skapar arbetstillfällen och gör ekonomin stabil. Den svenska biståndspolitiken måste helt enkelt reformeras i grunden för att värna om skattebetalarnas pengar.

Sveriges totala bistånd motsvarar en procent av (BNI) vilket har bestämts av regeringen. Vi har länge varit en av de största biståndsgivarna, men i ett läge där vi har svenska företag som riskerar att gå i konkurs, kommuner som går med underskott och en välfärd som krackelerar är frågan om biståndsbudgeten istället bör vara mindre. Framförallt för att kunna göra de satsningar som är nödvändiga i Sverige, men också för att biståndspengarna ska göra så mycket nytta som möjligt ute i världen, med möjlighet till uppföljning av varenda svensk skattekrona. Det är fundamentalt för att se till att svenska skattebetalares pengar ska göra skillnad på riktigt och att vi på det sättet ser till att pengarna inte försvinner någonstans på vägen. Detta innebär inte att Sverige inte kommer att fortsätta att vara en stormakt. Det är i grunden en fråga om effektivitet och att garantera största möjliga nytta för varje satsad skattekrona. Något som egentligen inte är kontroversiellt.

Även om biståndspengarna har gått till mycket bra saker, som att öka unga människors deltagande och inflytande i politiken och demokratiarbete i 16 afrikanska länder samt stärkt ekonomisk egenmakt hos kvinnor genom stöd till små och medelstora företag i Bangladesh, så kan vi inte undgå det faktum att svenska biståndspengar också går till korrupta stater med helt andra intressen än att hjälpa civilsamhället. Det är här problemet ligger och här gör regeringen alldeles för lite. Korruption och misstankar om korruption kopplade till bistånd måste leda till omedelbara sanktioner.

Det finns inga exakta siffror på hur mycket av det svenska biståndet som går till andra ändamål, men mycket tyder på att svenska skattebetalares pengar också går till verkningslösa projekt med hänsyn till det ovannämnda och att Sverige exempelvis är biståndsgivare till länder som Somalia och Sudan som ligger i toppen på korruptionsskalan är ännu mer oroväckande.

Sida har en viktig uppgift i att utröna var och i hur stor utsträckning korruption förekommer. Skattebetalarnas pengar ska vi hålla hårt i och inte ge bort till giriga politiker som endast har för avsikt att gynna sina egna behov. Därför måste biståndet till korrupta stater frysas, men innan dess bör tydliga krav ha ställts på redovisning av var biståndspengarna har gått någonstans och hur de planerar att användas. Annars ökar risken att vi, med en så stor biståndsbudget som Sverige har, tappar kontroll över uppföljningen av biståndspengarna.

Idag ligger en väldigt stor del av biståndsbudgeten under Sidas kontroll, uppföljningen om var pengarna går är bristfällig samtidigt som vi brottas med stora samhällsproblem i Sverige. Biståndsbudgeten behöver kraftigt minskas eftersom vi svart på vitt vet att skatteslöseriet inte får ett stopp. En bättre och mer rättvis biståndspolitik handlar i nuläget om att använda en större del av biståndspengarna till att göra nödvändiga satsningar i Sverige och för människor ute i världen förutsatt vi har möjlighet att följa upp arbetet ordentligt. Då gör vi skillnad på riktigt för fattiga människor samtidigt som vi använder oss av försiktighetsprincipen i fördelningen av skattebetalarnas pengar.

Dela det här: