Efter årtionden av krig och diktatur gick Syrien till val för första gången sedan Bashar al-Assads fall. Enligt interimregeringen är det början på en ny politisk era. Men många frågar sig huruvida något egentligen kommer att förändras.
Det syriska parlamentsvalet i oktober 2025 markerar en symboliskt viktig, men djupt komplex milstolpe i landets moderna historia. Efter decennier av auktoritärt styre och inbördeskrig var detta det första försöket att etablera en ny politisk ordning. Valet organiserades av den nya övergångsregeringen, ledd av Hayat Tahrir al-Sham (HTS) – den tidigare jihadistisk rebellrörelsen som nu söker omforma sig till en politisk aktör.
Trots retoriken om förändring var det inte ett demokratiskt val i den mening de flesta associerar med fria och allmänna val. Av parlamentets 210 platser utsågs 140 genom så kallade regionala elektorskollegier. Ett system där lokala representanter röstar fram kandidater å lokalbefolkningens vägnar.
Enligt övergångsregeringen var detta nödvändigt i ett land med varken fungerande valmyndigheter eller säkra röstregister. Kritiker menar däremot att modellen gör det lättare för HTS att kontrollera utfallet. De återstående 70 platserna tillsätts direkt av interimpresidenten Ahmed al-Sharaa och HTS-ledningen.
– Folk vill bara ha ett fungerande system, säger Souad, en änka i Homs. – Oavsett vem som styr. Om det här parlamentet kan ge oss el och bröd, då är det tillräckligt för nu.
Souad är en av flera personer som Utvecklingsmagasinet talat med via medlare inom civilsamhället i norra Syrien och som av säkerhetsskäl vill vara anonyma. Flera av dem vittnar om att vardagen, snarare än ideologi, är det som styr deras syn på valet.
Men det är inte alla som delar Souads pragmatism. I den kurdiskledda staden Qamishli, där valet bojkottades, möts centralmaktens försök att etablera kontroll med misstro.
– Vi deltog inte, för vi tror inte att Damaskus representerar oss. Alla pratar om en ny början, men för oss känns det som samma gamla spel med nya aktörer, säger Lina, 29-årig aktivist och student.
Valet har tydliggjort Syriens fortsatta splittring, enligt BBC. I söder sköts omröstningen upp efter våldsamma sammandrabbningar i somras, medan delar av landets nordöstra regioner står helt utanför processen.
En del röster, som Rasha al-Hamwi, jurist i Aleppo, ser dock valet som ett nödvändigt första steg mot en form av ordning:
– Vi har sett många skenval, men det här är åtminstone ett försök att bygga institutioner på nytt, säger hon.
Att valet överhuvudtaget ägde rum beror till stor del på internationella påtryckningar. Framför allt från Turkiet och Qatar som, mot fortsatt humanitärt och ekonomiskt stöd, krävt att HTS påbörjar återuppbyggnaden av landets institutioner. För HTS kan valet alltså anses vara ett sätt att signalera legitimitet, både inom och utanför landet.
Men för de flesta syrier har valet snarare handlat om att bygga stabilitet än demokrati. Det finns ingen oberoende valmyndighet, pressfriheten är fortsatt begränsad och kandidater måste godkännas av HTS. Det befaras därför att valet riskerar att befästa en ny form av auktoritärt status quo, där makten centraliseras snarare än delas.
Samtidigt ska man inte underskatta den symboliska betydelsen. Att val hålls överhuvudtaget, och att vissa civila strukturer återuppstår, markerar ett uppbrott med den totalitära kontroll som definierade Assad-eran.
Till skillnad från valet under Assad som var kontrollerat av Baathpartiet och saknade verklig konkurrens, har det senaste valet gett utrymme för flera lokala kandidater, även om det fortfarande sker inom ramarna för ett starkt kontrollerat system.
Framtiden beror på om övergångsregeringen lyckas göra processen mer inkluderande. Om den misslyckas riskerar Syrien att förbli fast i en ny variant av gammalt förtryck, men om den lyckas kan valet bli första steget mot en långsam, smärtsam men nödvändig återuppbyggnad av statlig legitimitet.
Valresultatet i korthet
Efter årtionden av krig och diktatur gick Syrien till val för första gången sedan Bashar al-Assads fall. Enligt interimregeringen är det början på en ny politisk era. Men många frågar sig huruvida något egentligen kommer att förändras.