The texts on this site have been auto-translated which may result in some linguistic errors.

Kvinnor i världen odlar en stor del av maten till sina familjer. Samtidigt är de mer utsatta för klimatförändringar än män.

Debatt

Klimatförändringarna är en jämställdhetsfråga!

Kvinnor löper 14 gånger högre risk än män att dö av naturkatastrofer orsakade av klimatförändringar. Samtidigt är det ofta kvinnor som i stor utsträckning odlar maten och föder världen. Det är hög tid att de kvinnor och icke-binära som drabbas av klimatförändringarna blir hörda och inkluderade, skriver Lisa Tover som just nu praktiserar bland småbrukare i Colombia.

Klimatförändringar drabbar inte alla lika. De allra mest utsatta är kvinnor.

De maktstrukturer som vi människor upprätthåller gör att kvinnor löper 14 gånger högre risk än män att dö av naturkatastrofer orsakade av klimatförändringar. Ja du läste rätt: 14 gånger! Det betyder att för varje man som dör av klimatförändringarna, så dör 14 kvinnor.

Framtidsjorden är ett nätverk av miljöorganisationer i Latinamerika, Sydasien och Sverige. I vårt arbete med landsbygdsutveckling ser vi att många kvinnor kämpar hårt för att mätta sina familjer. Klimatförändringarna förväntas göra mat- och vattenbrist allt vanligare. När tillgången minskar så måste kvinnor lägga mer tid och energi på uppgiften.

Över hälften av all världens mat produceras av småskaliga familjejordbrukare. De flesta av dessa jordbrukare är kvinnor.  Trots att kvinnor odlar maten som i stor utsträckning föder världen så får de hålla till godo med de minsta landplättarna och den sämsta jordmånen. Marker som slutar vara tjänliga vid till exempel långvarig torka. Kvinnor har också mindre finansiella tillgångar än män, vilket gör det svårare att investera och öka sin motståndskraft och anpassningsförmåga till klimatförändringarna. Kvinnor har sämre tillgång till mobiltelefoner, bankkonton och banklån än män, vilket gör att de har sämre tillgång till information så som väderprognoser och sämre möjlighet att agera utifrån den information de får.

Samtidigt visar studier från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO att när kvinnor får samma medel att investera i sitt jordbruk som män har, så ökar produktionen med 20-30 procent. FAO har räknat ut att en sådan ökning skulle minska antalet hungriga i världen med 100-150 miljoner människor.

Dessutom brukar kvinnor plantera en större variation av grödor, vilket genererar större säkerhet. Genom arbetet som bedrivs i Framtidsjordens nätverk vet vi att kvinnliga matproducenter sitter på stor kunskap om lokala förutsättningar, ekologisk odling och motståndskraftiga grödor med högt näringsvärde. Kvinnors kunskap om matproduktion är alltså nödvändig för klimatanpassning. Det är dags att vi alla erkänner och värderar deras kunskap – deras insats – så som de förtjänar. Inte minst för klimatet och en hållbar framtids skull.

Jämställdhet är en förutsättning för hållbar klimatanpassning. Statliga institutioner, företag och organisationer världen över måste:

  • Se diskriminering!

Det handlar inte ”bara” om att göra världen mer rättvis, (även om det är viktigt nog i sig självt) det handlar också om att vi aldrig kommer kunna lösa klimatkrisen om halva befolkningens kunskap, kapacitet och arbetskraft förblir ignorerad. Att inse och agera utefter att kvinnor sitter i en ofördelaktig sits när klimatförändringar drabbar, är nödvändigt.

Men att stanna där skulle vara att reducera problemet till en grov generalisering och förminskning av kvinnor till en enhetlig, homogen grupp. Skillnaden mellan olika kvinnors liv är givetvis lika stor som skillnaden mellan olika mäns liv. Förtryck handlar om etnicitet, religion, sexuell läggning, ålder, funktionshinder, var man bor, vilken inkomst man har (om någon) med mera med mera. Ofta beror det ena på det andra. När New Orleans drabbades av stormen Katrina var det de fattigaste som drabbades hårdast, och de fattigaste var – inte av någon slump utan på grund av långtgående strukturell diskriminering – svarta kvinnor.

  • Större representation i beslutsfattande!

Kvinnor och icke-binära måste få större inflytande och makt att styra över sina egna liv.

Fler perspektiv, kunskaper och erfarenheter måste tas i beaktning för att vi ska kunna fatta rätt beslut i klimatfrågan. Kvinnor och icke-binära måste bli hörda, lyssnade på, och tillåtas ta plats i beslutsfattande. Vi måste börja lyssna till sanningssägare, oavsett hur de ser ut. Vi kan inte bara lyssna på vita gubbar (det var så vi hamnade här). Hela samhället tjänar på att kvinnor får mer makt och inflytande på individuell, strukturell och institutionell nivå. Som exempel brukar kvinnliga riksdagsledamöter prioritera sociala- och utvecklingsfrågor, och det är mer troligt att länder med högre andel kvinnor i parlamentet ratificerar internationella miljöfördrag.

  • Möjliggöra deltagande!

Vi vet att personer föds med olika möjligheter. Vi måste aktivt jobba för att minska dessa skillnader och skapa bättre representation. Kvinnor och icke-binära måste ges utrymme att verkligen delta i beslutsfattande längs med hela processen, och inte endast vara närvarande eller ha administrativa stödfunktioner. Aktiviteter som leder till reflektion, kapacitetsutveckling och beslut måste planeras på ett sätt som möjliggör deltagande. Till exempel behöver de hållas på en plats och en tidpunkt som underlättar för kvinnor att delta, med hänsyn till kvinnors generella ansvarsområden och möjlighet att röra sig i det offentliga rummet (på grund av exempelvis risken för sexuella trakasserier i kollektivtrafiken på kvällarna).

Det är viktigt att bjuda in på ett sätt som gör att olika kategorier av människor känner sig välkomna att delta. Dessutom behöver så klart själva mötet genomföras på ett sätt som synliggör och visar respekt för deltagarnas olika erfarenheter. Med andra ord – vi måste skapa trygga rum för erfarenhetsutbyte.

Det är a och o för hållbar klimatanpassning att de kvinnor och icke-binära som drabbas blir hörda och inkluderade. Som Greta Thunberg, tillsammans med Luisa Neubauer och Angela Valenzuela, sa: ”När allt kommer omkring, handlar klimatkrisen inte bara om miljön. Det är en kris för mänskliga rättigheter, för rättvisa, och för politisk vilja. Det är koloniala, rasistiska och patriarkala system för förtryck som har skapat och drivit på den. Vi måste riva ner dem alla. Våra politiska ledare kan inte längre fly från sina ansvar”.

Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här:

Hjälp oss att förbättra Utvecklingsmagasinet

Svara på vår enkät så att vi kan fortsätta driva och utveckla vårt digitala magasin. Det tar bara ett par minuter att svara på enkäten.

Den som vill kan också lämna sin e-postaddress för chansen att vinna en fuffig goodie-bag!

Starta enkäten