Klimatavtalet blir en kompromiss där alla måste offra något för att få något annat. Viktigast är att vi får ett ambitiöst avtal – medan frågan om det blir bindande eller inte är underordnad och närmast akademisk, skriver debattören Mattias Goldmann.
Biståndsministern Isabella Lövin flyger in till klimatmötet i Paris med budskapet att ”Ett bindande klimatavtal är extremt viktigt.” Det är det enda konkreta hon i regeringskansliets kommuniké anför gällande avtalet – inget om ambitionsnivå, inget om hur världen ska nå det långsiktiga finansieringsmålet på 100 miljarder dollar år 2020, inget om hur ansvaret för utsläppsminskningar fördelas. Det finns minst tre goda skäl att tona ned kraven på ett legalt bindande avtal:
1. Bindande binder inte. Kyotoprotokollet är legalt bindande, men de som inte uppnådde målen har inte drabbats av några sanktioner. Det är ungefär som att man inte får gå mot rött men inte får några böter om man gör det. Det är otänkbart att i förhandlingarna lyckas enas om starkt styrande böter för länder som missar sina mål.
2. Alla ska med. USA har markerat att de aldrig kommer att gå med på ett legalt bindande avtal – och Kina är inne på samma spår. Missar vi att få med flera av de största utsläpparna är avtalet inte mycket värt – och riskerar att formellt sett aldrig träda i kraft, eftersom en för liten andel av FN:s medlemsstater skriver under.
3. Ambitiösa mål är viktigt. Med ambitiösa mål skapas en efterfrågan av ny, förnybar och effektiv teknik, medan mål som uppnås med utsläppsminskningar som är nära business as usual inte ger någon dynamik. Insisterar vi på ett legalt bindande avtal, kan vi vara helt säkra på att ambitionen blir låg.
Den som tror att enbart bindande avtal har någon kraft och betydelse, missar den oerhörda kraft som nu finns i mängder av företag, kommuner och andra organisationer som frivilligt åtar sig långtgående utsläppsmål. Det inkluderar regeringens nya, frivilliga initiativ ”fossilfritt Sverige” och den breda konstellationen som i form av 2030-sekretariatet står bakom målet om en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030. Den som frivilligt, stolt och publikt avgivit klimatlöften kommer att kämpa för att uppnå dem, särskilt när vi som konsumenter tydligt belönar dem som har tuffa klimatmål och väljer bort dem som inte gör något bortom vad de är legalt bundna till.
Lövin anger i sitt pressmeddelande att vi ”stödjer utvecklingsländer så att de kan hoppa över det fossila steget och direkt investera i klimatsmarta energilösningar”. Det är en mycket viktig inriktning, som får extra kraft av ett bra klimatavtal i Paris. Det är kontraproduktivt att försvåra detta genom att med kraft insistera på ett legalt bindande avtal.
Mattias Goldmann
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se