Med rätta tar nu Rysslands invasion av Ukraina stor plats i media. Men det får inte göra att vi helt glömmer andra krig och konflikter. En av dem är Marockos invasion och ockupation av Västsahara – som USA:s förre president Donald Trump gav sin välsignelse. Det skriver Lena Thunberg, redaktör för Tidskriften Västsahara, i en gästanalys.
Rysslands invasion av Ukraina väcker naturligtvis ett ramaskri. Om ett land med militärt våld invaderar ett annat land är det mot all internationell rätt. Enligt FN:s stadgar ska länders gränser respekteras.
Hur kommer det sig då att USA, stormakten i Nato och aktiv i det verbala försvaret av Ukrainas suveränitet, har erkänt Marockos annektering och pågående ockupation av Västsahara?
Nu är medias blickar helt förståeligt riktade mot Ukraina och Ryssland, men det får inte innebära att vi totalt glömmer konflikter och invasioner i resten av världen.
I december 2020, strax innan han tvingades lämna sin post, erkände USA:s dåvarande president Donald Trump Marockos rätt till Västsahara. Det skedde i utbyte mot att Marocko erkände Israel.
Det intressanta och upprörande är att USA:s nye president Joe Biden inte har ändrat på Donald Trumps folkrättsvidriga beslut.
Inget land i världen har tidigare erkänt Marockos rätt till Västsahara, som enligt FN är ett icke-självstyrande område som ska avkoloniseras.
USA godkänner alltså att ett land, Marocko, går in i ett grannland, Västsahara, med militärt våld, ockuperar landet, terroriserar, fängslar och dödar befolkning som fredligt protesterar. Dessutom stjäl Marocko Västsaharas naturresurser, så som fosfat och fisk, samt hindrar oberoende media och internationella organisationer att besöka det ockuperade Västsahara.
Den västsahariska befolkningen i den ockuperade delen av Västsahara befinner sig i medieskugga och utan internationell hjälp.
Västsahara är Europas sista koloni i Afrika med rätt till självbestämmande enligt FN och samtidigt ockuperat till 80 procent av Marocko sedan 1975, då kolonialmakten Spanien lämnade utan att ha avkoloniserat området.
Marocko har inte rätt till Västsahara. Det slog dessutom Internationella Domstolen i Haag fast 1975.
Västsahara, dåvarande Spanska Sahara, står sedan 1963 på FN:s lista över områden som ska avkoloniseras, det vill säga den västsahariska befolkningen ska besluta om man vill bli självständiga eller tillhöra något annat land. Det brukar avgöras genom en folkomröstning.
Spanien genomförde inte någon folkomröstning i sin råvarurika koloni. I stället drog Spanien sig ur och lät grannlandet Marocko ockupera området. För den ”gåvan” fick Spanien behålla fiskerättigheter och del av vinsten från en av världens största fosfatfyndigheter.
När den sista officiella spanjoren lämnade kolonin utropade västsahariernas befrielserörelse Polisario Front republiken Saharawi Arab Democratic Republic (SADR) i februari 1976.
Den marockanska militära invasionen startade hösten 1975. Stora delar av den västsahariska befolkningen flydde ut i öknen och fick sedan tillåtelse att upprätta flyktingläger nära gränsen på algeriskt territorium.
Polisario skulle nu bekämpa den marockanska invasionen, hjälpa civila västsaharier att fly genom väglös öken samt organisera flyktinglägren i Algeriet.
Utnötningskriget mellan Marocko och Polisario pågick i 16 år från 1975 till 1991 – utan segrare. Då la FN och OAU (nuvarande Afrikanska unionen) fram en ”settlement plan” – som både Marocko och Polisario accepterade. Planen innebar eldupphör och därefter en folkomröstning, där den västsahariska befolkningen skulle välja självständighet eller integration med Marocko.
Den folkomröstningen om Västsaharas självständighet har ännu inte – 30 år senare – ägt rum.
Marocko har på olika sätt saboterat och förhindrat folkomröstningen och sedan 2004 vägrar Marocko att acceptera självständighet för Västsahara som ett alternativ i en folkomröstning.
Vad gör då FN?
Frankrike, med vetorätt i FN:s säkerhetsråd och med starka ekonomiska, politiska och militära band med Marocko, har bidragit till att de årliga FN-resolutionerna blivit allt mer urvattnade.
Även USA har gett sitt tysta stöd i säkerhetsrådet till Marockos obstruktioner.
Avkoloniseringen har gått i stå.
Dessutom är Minurso, som är på plats sedan 1991, den enda av FN:s fredsbevarande styrkor som saknar MR-mandat, det vill säga rätt och skyldighet att förhindra och rapportera om brott mot de mänskliga rättigheterna.
Det betyder att västsaharierna är helt skyddslösa. De är en minoritet i sitt eget land efter att marockanska bosättare nu är i majoritet.
– FN-styrkan Minurso kommer aldrig att få ett MR-mandat, för då skulle omvärlden få veta allt som vi har fått utstå – misshandel, tortyr, förföljelse, fängelse och död, säger en modig och luttrad västsaharisk människorättsförsvarare.
Och vad gör då EU? Spanien har ju inte fullföljt avkoloniseringen av Västsahara. EU har sedan länge ett avtal om att Marocko ska stoppa migranter över Gibraltar sund till Europa.
– Du vet väl, att så fort EU fattar ett beslut som inte passar Marocko, så hotar Marocko med att öppna gränsen över Medelhavet till EU, säger en spanjor.
Marocko har i åratal sålt ”stulen” fisk, fosfat och grönsaker från Västsahara till EU via handelsavtal mellan EU och Marocko. Pengarna från dessa västsahariska varor hamnar alltså i marockanska fickor.
EU:s egen domstol har i tre separata domar slagit fast att EU:s handelsavtal med Marocko inte kan innefatta Västsahara, eftersom Västsahara inte tillhör Marocko. Lika många gånger har EU-kommissionen, Rådet och EU-parlamentet satt sig över domarna.
EU-domstolens senaste dom kom i höstas 2021 men den har nu överklagats av Ministerrådet. Sverige var tyvärr det enda landet i EU som inte ville överklaga denna rättmätiga dom.
Västsahariernas väntan på frihet och rättvisa, i flyktinglägren och i den ockuperade delen, fortsätter.
83 länder i världen har erkänt den västsahariska staten SADR. Sverige har ett riksdagsbeslut från 2012 om erkännande men ingen regering har hittills verkställt det.
I samband med att IKEA skulle öppna sitt första varuhus i Marocko hösten 2015 hotade Marockos utrikesminister med att bojkotta alla svenska företag om Sverige skulle erkänna Västsahara. I januari 2016 förklarade dåvarande utrikesminister Margot Wallström (S) att Sverige inte kommer att erkänna Västsahara.
När blir det Västsaharas tur att komma i fokus? När kommer media att ta upp USA:s och EU:s dubbelmoral när det gäller deras rättmätiga fördömande av den ryska invasionen av Ukraina men totala tystnad om invasionen och ockupationen av Västsahara och stölden av dess råvaror?
Detta är en gästanalys. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en gästanalys till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se