Varje år insjuknar en halv miljon kvinnor i världen i livmoderhalscancer – och ungefär hälften av dem dör av sjukdomen. Med rätt politiska och medicinska insatser skulle antalet drabbade av livmoderhalscancer kunna minska med upp till 90 procent, skriver FN:s befolkningsfond UNFPA.
Enligt den senaste tillgängliga statistiken är livmoderhalscancer den fjärde vanligaste typen av cancer bland kvinnor globalt sett, med 528 000 nya fall och 266 000 dödsfall varje år. De flesta fall förekommer i låg- och medelinkomstländer där det inte finns nationella program för cellprovtagning. Jämfört med Sverige och andra västeuropeiska länder är antalet dödsfall till följd av livmoderhalscancer upp till 10 gånger högre i Östeuropa och Centralasien. Där utgör sjukdomen den näst dödligaste cancertypen bland kvinnor med 18 000 dödsfall årligen.
En viktig orsak till att prioritera insatser för förebyggande av livmoderhalscancer är att den främst drabbar yngre kvinnor. Majoriteten nya cancerfall registreras hos kvinnor i åldern 35 till 45 år. Det är en tid då de flesta kvinnor både arbetar och uppfostrar barn, vilket gör att den sociala och ekonomiska effekten av livmoderhalscancer får konsekvenser som innefattar långt mer än hälsoeffekter och lidande på individnivå.
Kvinnor diskrimineras inom hälsovården
Östeuropa och Centralasien kännetecknas av stora ojämlikheter i hur människor har tillgång till och utnyttjar reproduktiv hälsovård. Alla länder i regionen har undertecknat de flesta människorättskonventioner som garanterar reproduktiva rättigheter, men på många ställen har det gått långsamt att inkludera reproduktiva rättigheter i nationell lagstiftning. Sociala och politiska hinder ligger till grund för könsdiskriminering inom hälsovården. På senare år har ökade konservativa värderingar ytterligare förstärkt diskrimineringen.
Att implementera välfungerande program för att förebygga och behandla livmoderhalscancer är utmanande eftersom det kräver samordning mellan flera olika typer av tjänster på alla nivåer inom hälsovården. I Östeuropa och Centralasien är förebyggande program ofta inte systematiska nog och cellprovtagning genomförs slumpmässigt, på egen begäran av patient eller läkare, eller då kvinnor uppsöker läkare av andra skäl, snarare än via organiserade nationella provtagningsprogram.
Även om de flesta länder i regionen erbjuder gratis cellprovtagning och cancerbehandling, täcker väldigt få länder kostnader för att följa upp ett cellprov med cellförändringar, vilket är nödvändigt för att minska frekvensen av nya cancerfall.
Nästan alla fall av livmoderhalscancer kan förebyggas
Med ett effektivt cellprovtagningsprogram kan antalet fall av livmoderhalscancer sänkas med upp till 80 procent, eller med upp till 90 procent om det kombineras med HPV-vaccinering av tjejer och unga kvinnor. Ett effektivt program måste systematiskt kalla in kvinnor att bli testade, gå igenom testresultat och erbjuda behandling vid positiva testresultat samt se till att dessa tjänster är av hög kvalitet. Ett systematiskt program säkerställer att så många kvinnor som möjligt blir testade och ger den mest kostnadseffektiva minskningen av cancerfrekvensen.
Med finansiellt stöd från Sverige och andra viktiga givare har FN: s befolkningsfond, UNFPA, startat ett regionalt initiativ för att förebygga livmoderhalscancer i Östeuropa och Centralasien. Via initiativet har UNFPA:s regionala kontor och landskontor tillsammans bistått länder i regionen att identifiera brister inom den nationella kapaciteten att förebygga och behandla livmoderhalscancer, upprättat regionala webbaserade kurser för sjukvårdspersonal i att upptäcka och förebygga cancer samt utformat en utbildning för att träna personer att utbilda andra i sitt närområde.
Genom att samarbeta med regeringar, civilsamhället och lokala vårdgivare har UNFPA startat program för cellprovtagning i till exempel Georgien och Moldavien. Sedan 2008 testas årligen 44 000 kvinnor för livmoderhalscancer i Georgien via ett partnerskapsprogram mellan UNFPA och Georgiens regering.
UNFPA håller på att expandera programmet för att säkerställa att fler kvinnor får tillgång till regelbunden cellprovtagning och nödvändig uppföljning och behandling vid positiva testresultat.
Det är viktigt att beslutsfattare förstår att cellprovtagning och HPV-vaccination utgör centrala delar av ett framgångsrikt program mot livmoderhalscancer men att dessa måste kombineras med en kostnadsfri uppföljande behandling vid ett positivt provresultat för att ge en kostnadseffektiv minskning av cancerfall. Det internationella samfundet kan även hjälpa till att stödja nationella insatser genom att finansiera program som syftar till att bygga upp kapaciteten hos lokala hälsosystem att implementera ett systematiskt program mot livmoderhalscancer.
Med dessa åtgärder på plats, kan dagens höga andel av livmoderhalscancer i Östeuropa och Centralasien snart vara en del av det förflutna.
Pernille Fenger