Barnarbete, 70-timmars-arbetsveckor och löner som inte går att leva på. Så ser verkligheten ut för många arbetare i andra länder som producerar varor till svenska företag. Trots det finns det inget lagkrav på att svenska företag måste respektera mänskliga rättigheter utomlands.
Svenska företag är idag väletablerade på den globala marknaden. Många företag har egen verksamhet eller underleverantörer i länder där arbetares rättigheter kränks allt för ofta. Trots det finns det idag ingen lag som kräver att svenska företag måste respektera mänskliga rättigheter utomlands.
– Svenska företags arbete med hållbarhet lyfts ofta, men effekterna syns allt för sällan längre ner i leverantörskedjorna. Det finns inte tillräckligt med krav på att företagen ska respektera mänskliga rättigheter utomlands, säger Åsa Beckius, policyrådgivare för privat sektor hos Diakonia.
För att uppmärksamma problematiken gick paraplyorganisationen Concord i september ut med kampanjen Visa Handlingskraft. Uppropet är ett samarbete mellan civilsamhällesorganisationer, fackliga organisationer och företag med målet om en lagstiftning som kräver att företag måste respekterar mänskliga rättigheter i hela leverantörskedjan.
– Vi vill att regeringen ska arbeta för en effektiv lag på EU-nivå och att det ska tillsättas en utredning om hur en Human Rights Due Diligence-lagstiftning kan integreras i svensk lag, säger Maria Sjödin, sakkunnig företagande och mänskliga rättigheter hos Fair Action.
En Human Right Due Diligence-lagstiftning (HRDD) betyder att företag måste genomföra en analys av verksamhetens och leverantörernas påverkan på mänskliga rättigheter. Personer som varit utsatta för människorättskränkningar ska också ha rätt att driva målet i svensk domstol.
Flera industrier problematiska
När det kommer till människorättskränkningar kopplat till produktion av varor är det flera industrier som är problematiska. Klädindustrin är ett exempel på en utsatt bransch. Majoriteten av kläderna som vi köper i Sverige är producerade i länder som Kina, Kambodja och Bangladesh där arbetsvillkoren ofta är svåra.
– De värsta exemplen av brott mot anställdas rättigheter finns längre ner i leverantörskedjan. Det kan handla om tvångsarbete, övertid, att fackliga representanter sparkas på grund av sitt engagemang eller att arbetsmiljön utgör en fara, säger Maria Sjödin.
Ulrika Sandberg, sakkunnig inom företagsansvar och mänskliga rättigheter hos Amnesty, berättar också att produktionen av litiumjonbatterier som ofta finns i våra mobiltelefoner, elbilar och elcyklar, kan bidra till människorättskränkningar utomlands. I två rapporter från 2016 och 2017 granskade Amnesty utvinningen av kobolt i Demokratiska republiken Kongo. Kobolt är en viktig komponent för att tillverka litiumjonbatterier och rapporterna kunde bland annat koppla utvinningen till farliga arbetsvillkor och barnarbete.
Sverige ligger efter
I en granskning från Amnesty och Fair Action kartläggs hållbarhetsrapporter från 46 svenska företag för att undersöka hur företagen lever upp till sina åtaganden för mänskliga rättigheter utomlands. Granskningen visar att nästan hälften av de undersökta företagen inte följer upp hur deras policy för mänskliga rättigheter efterlevs hos underleverantörerna. En tredjedel av hållbarhetsrapporterna saknar helt eller delvis information om vilka risker som företagen identifierat i förhållande till mänskliga rättigheter.
– Vår granskning visar att frivillighet inte räcker, säger Maria Sjödin.
Åsa Beckius menar att Sverige inte har gjort tillräckligt för att minimera företags kränkningar av mänskliga rättigheter utomlands.
– Andra europeiska länder har redan den här typen av lagstiftning, säger Åsa.
I länder som Schweiz, Tyskland och Norge diskuteras lagförslag som kräver att företag genomför en HRDD-analys och i Finland har regering genomfört en utredning om möjligheterna att införa en lagstiftning med HRDD. Frågan diskuteras även på EU-nivå och i april 2019 meddelade EU:s justitiekommissionär Didier Reynders att kommissionen ska lägga fram ett lagförslag under nästa år som ska innehålla bindande krav på att företag ska genomföra risk- och konsekvensanalyser gällande mänskliga rättigheter och miljö.
– Det är historiskt att en processen för att ta fram en lagstiftning på EU-nivå har inletts, säger Maria Sjödin, Fair Action.
I en skriftlig kommentar till Utvecklingsmagasinet skriver utrikeshandelsminister Anna Hallberg att ”Sverige ser mycket positivt på att EU-kommissionen tar fram ett förslag och att vi får en gemensam hållning i EU.” Maria Sjödin vill dock se mer handling från regeringen.
– Den svenska regeringen har varit vag. Vi med kampanjen vill se att den svenska regeringen går ut och säger att det här är en prioriterad fråga och att de driver på inom EU för en effektiv lagstiftning. Vi måste få företag att ta större hänsyn till arbetsvillkor och mänskliga rättigheter när de gör sina inköp, så att de som tillverkar våra produkter får det bättre, säger Maria Sjödin.
Riktlinjer för företags ansvar för mänskliga rättigheter
På internationell nivå finns FN:s vägledande principer från 2011. Principerna fastslår att företag ska kunna identifiera, hantera och redogöra för sin påverkan på mänskliga rättigheter. Ramverket handlar om att staten har en skyldighet att skydda individer från att deras rättigheter kränks av företag, att näringslivets ansvar för mänskliga rättigheter och tillgång till gottgörelse för de drabbade.
På svensk nivå har regeringen gjort det tydligt att företag förväntas respektera mänskliga rättigheter i all sin verksamhet. Det klargörs i bland annat i Plattform för internationellt hållbart företagande från 2019 liksom i Sveriges nationella handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter. Sverige har även en lag som kräver att större svenska företag hållbarhetsrapporterar. Lagen ställer dock inga krav på att företagen genomför en HRDD och det finns inte heller några sanktioner kopplade till lagen.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se