Kvinnor – framförallt i låginkomstländer – drabbas hårdast av klimatförändringar. En rapport från CONCORD visar behovet av en rättighetsbaserad strategi för att stärka kopplingen mellan jämställdhet och hållbar utveckling. Framsteg har gjorts genom Sveriges feministiska utrikespolitik, men det behövs ett ökat samarbete på alla samhällsnivåer.
I rapporten Feminist Policies for Climate Justice har paraplyorganisationen CONCORD analyserat globala ansträngningar för att nå klimatmålen utifrån ett feministiskt perspektiv och tagit fram rekommendationer till politiker. Enligt organisationen finns det ett stort behov att utforska klimatdebatten från ett genusperspektiv: Dels för att se kopplingarna mellan genus och klimat och dels för att skapa klimaträttvisa genom en rättighetsbaserad strategi.
En rättighetsbaserad strategi är enligt CONCORD sammanlänkad med ett ekologiskt perspektiv. Människor står inte över naturen eftersom vi lever i samma ekosystem. För att lösa klimatkrisen krävs det därför mer än teknik, det krävs samhällsförändring och ett intersektionellt perspektiv där man tittar på hur klass, genus och etnicitet påverkar människor på olika sätt. För en rättvis social och ekonomisk övergång till ett hållbart samhälle behöver Sverige och internationella organisationer enligt rapporten därför skapa nya demokratiska sätt för medborgare att delta i omställningen, oavsett var och hur de lever. Rapporten gavs ut i juni och togs emot med intresse från beslutsfattare och media.
– Under hösten lägger vi mycket tid på att samtala med våra svenska beslutsfattare om rapportens budskap som vi så klart vill ska ge resultat i form av konkreta politiska åtaganden för en starkare feministisk klimatpolitik, säger Madeleine Windqvist, policysamordnare på CONCORD.
Feministisk utrikespolitik
I år var första gången Sverige genom sin feministiska utrikespolitik uppmärksammade kvinnliga klimataktivister som särskilt utsatta i ett allt hårdare politiskt klimat runt om i världen. Siffror från Global Witness årliga rapport som visar att 212 aktivister dödades 2019. Samtidigt som kvinnor som står upp för markrättigheter för att skydda naturen är särskilt utsatta för hot. Kvinnliga ledare stigmatiseras och smutskastas när de går emot könsroller och kvinnor utsätts för sexuellt och könsbaserat våld som ofta inte rapporteras in.
– Skyddet av och stödet till kvinnliga miljöaktivister och försvarare av mänskliga rättigheter behöver än mer fokus och resurser, vilket vi hoppas kommer reflekteras i nästa års handlingsplan. Det ligger också väl i linje med regeringens demokratisatsning, säger Madeleine Windqvist, som menar att det är bra att regeringen nu tydligt säger sig vilja fokusera på ett starkare skydd för denna grupp.
Trots framsteg har regeringen en fortsatt viktig roll i att integrera jämställdhetsfrågorna i klimatdebatten i Sverige såväl som internationellt.
– Sveriges regering står på fel sida i många internationella debatter, där Sverige inte har den starka profilering som man kan förvänta sig av en feministisk regering, säger Dr Linn Rabe från miljöorganisationen Framtidsjorden.
Som ett exempel nämner hon FN:s konvention för ursprungsbefolkningars rättigheter, som den svenska regeringen idag inte stödjer. Och avseende den frågan förespråkar CONCORD:s rapport att regeringen bör anta konventionen för att stödja kvinnliga miljöförsvarare som kämpar för ursprungsbefolkningars rättigheter. En annan konvention som regeringen inte skrivit under är konventionen för småbrukares rättigheter. Den är viktig då kvinnor äger mindre än 15 procent av världens jordbruksmark, samtidigt som de utgör större delen av alla småskaliga jordbrukare. Kvinnliga jordbrukare har genom sina erfarenheter kunskap om hur man ska kunna hantera klimatförändringar på lokal nivå. När klimatförändringarna gör det svårare att odla är jämställdhet därför en del av klimatanpassningen, skriver Framtidsjorden i kampanjen Kvinnokamp! Klimatkamp!
Civilsamhällets roll
När hela samhällen känner effekterna av klimatförändringarna är det kvinnor i låginkomstländer som drabbas hårdast, inte minst eftersom de bär det tyngsta ansvaret för att deras familjer har tillgång till rent vatten och mat. Konsekvenserna av klimatförändringarna upplevs också olika av män och kvinnor på grund av bristande jämställdhet inom utbildning, beslutsprocesser och tillgång till resurser. I en rekommendation till alla EU-länder 2018, slogs det fast att jämställdhet är en direkt faktor för hållbar utveckling och klimaträttvisa.
Ett exempel på hur organisationer jobbar med ett feministiskt perspektiv är att föra dialoger med män. Organisationen MÄN arbetar exempelvis för att engagera män i frågor om våld och manlighetsnormer i Sverige och internationellt. De arbetar bland annat med projektet Män i klimatkrisen, som syftar till att få män att prata om kopplingar mellan klimatet och manlighetsnormer samt hur män påverkar klimatet negativt i större utsträckning än kvinnor oavsett samhällsklass. En utgångspunkt för samtalen är att undersökningar visat att män ofta är mindre miljömedvetna än kvinnor och mindre benägna att ändra sin livsstil, samtidigt som de oftare sitter i beslutfattande positioner avseende hur naturresurser används. Genom samtalsgrupper hoppas MÄN på att engagera fler män för att förändra attityder till klimatet och jämställdhet.
Civilsamhället är viktigt för att driva attitydförändringar och påverka opinionen, men kan inte ta hela ansvaret, menar Linn Rabe.
– För att vi ska komma i land med det här behövs det att alla samarbetar. Man kan inte luta sig mot civilsamhället och tro att civilsamhället ska lösa problemet ensamma. Det behövs partnerskap på alla platser. Detta är en fråga som vi måste jobba med på alla nivåer för att vi ska nå en rättvis omställning.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se