Sextortion är ett fenomen som har fått alltmer uppmärksamhet, både i Sverige och internationellt. Expertgruppen för Biståndsanalys kartlägger nu fenomenet och hur bistånd kan bekämpa det.
Sextortion handlar om korruption där sex är valutan istället för pengar. Det är även en form av våld där en individ missbrukar sin maktposition för att få sex i utbyte mot en tjänst. Begreppet har fått ökad uppmärksamhet i samband med det internationella utvecklingssamarbetet. I november släppte Expertgruppen för Biståndsanalys (EBA) en studie om ämnet som uppmärksammades av SVT. Enligt Åsa Eldén, en av de som skrivit rapporten från EBA, är sextortion svårt att komma åt.
– Sextortion ”faller ofta mellan stolarna” och är en viktig anledning till varför vi skrev vår rapport. Detta samtidigt som tidigare rapporter och studier visat att det är ett mycket utbrett fenomen, något som också vår studie bekräftat. Kombinationen av osynlighet och utbreddhet gör det extra angeläget att studera och uppmärksamma fenomenet. Biståndet är ett område där Sextortion fått viss uppmärksamhet, vilket gör att det blir en bra ingång till att studera och kartlägga fenomenet.
Vad är de huvudsakliga slutsatserna i er studie?
– Som ovan nämnts bekräftar vår studie att sextortion förekommer i olika delar av samhället och på olika nivåer. Det är en grov kränkning av mänskliga rättigheter – både i sig själv och för att det hindrar offren från att åtnjuta rättigheter inom alla de områden där maktmissbruk och korruption förekommer (t ex utbildning, arbete, rättsväsendet, hälsoväsendet etc.). Sextortion är också ett hinder för hållbar utveckling, och bidrar till att öka fattigdom i alla dess dimensioner, säger Åsa Eldén.
En viktig slutsats i rapporten är att avsaknaden av sextortion som begrepp – dvs ett språk för att tala om det – gör att fenomenet blir ännu svårare att komma åt. Det är därför viktigt att benämna sextortion och att hitta en bra och användbar definition, enligt Eldén. Och även om det finns redskap för att agera mot fenomenet, såsom lagstiftning och policy, finns andra stora hinder. Ett sådant hinder är transaktionen, att offret får någonting i utbyte, vilket leder till att förövaren gör offret medansvarig genom att påstå att där finns ett samtycke.
– Obalansen i makt mellan offer och förövare osynliggörs, och det är mycket svårt att få offer att rapportera. Vi poängterar i vår studie att det alltid är förövaren – den som har en maktposition – som är ansvarig för sextortion, säger Åsa Eldén.
EBA
Expertgruppen för Biståndsanalys (EBA) är en statlig kommitté som analyserar och utvärderar det svenska internationellt biståndet.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se