Nära hälften av Libanons befolkning lever i fattigdom enligt FN. Efter explosionerna i Libanons huvudstad Beirut, protester mot nuvarande och tidigare regim befinner sig landet i svår ekonomisk och politisk kris som drabbar miljoner människor.
En omfattande explosion inträffade i Beirut i fredags i området Tariq al-Jadida. Fyra personer avled och ett 30-tal skadades. Det är fortfarande oklart vad som orsakade explosionen, enligt Aljazeera. Beirut har drabbats av flera explosioner senaste tiden. Det var i början på augusti som ett lager nära Beirut’s spannmålssilor tog eld och exploderade. Över 7,000 personer skadades och nära 200 personer dog i samband med explosionerna. Stora delar av Beirut runt hamnen förstördes och orsakades av 2,750 ton av ammoniumnitrat som förvarades i ett hamnlager.
Kemikaliernas placering i Beiruts hamn har omtalats världen över och har sina rötter i den ”laglösa världen” av internationell frakt och handeln, enligt forskaren Laleh Khalili från Queen Mary University i London. Det faktum att de flesta av Libanons politiska ledare visste och blev förvarnade en månad innan i juli om kemikaliernas placering i hamnenhar väckt starka känslor i landet.
Politiskt tumult
Sex dagar efter explosionerna i Beiruts hamn avgick regeringen till följd av ilska som väckts mot regimen, led av premiärminister Hassan Diab. I augusti fick Mustafa Adib uppdrag från en stor majoritet av parlamentet att försöka bilda en ny regering. Adib har dock inte lyckats hitta en politisk lösning och i slutet av september hamnade regeringen åter i dödläge.
Franska presidenten Emmanuel Macron har kritiserat Libanons politiska aktörer, främst de två stora shia-partierna, Hizbollah och Amal, för deras oförmåga att lyckas bilda en regering efter hamnexplosionerna. Macron har även uttalat sig om att det kan bli aktuellt med sanktioner mot Libanon men att det inte är lämpligt i detta skede.
Macron har samtidigt pressat libanesiska politiker och makthavare att forma en ’teknokratregering’ bestående av politiskt obundna experter för att lösa Libanons finansiella och politiska kris.
Omdiskuterad hjälp från Frankrike
Macron’s medling har uppmärksammats som positiv från vissa håll medan andra ser medlingen som en form av neo-kolonialism. Libanon var under franskt mandat från 1920 till 1946. Hizbollah’s ledare Hassan Nasrallah, har uttalat sig om att han välkomnar Frankrikes hjälp med att försöka lösa krisen men att det inte betyder att Macron kan ”agera som landets härskare”.
Macron har samtidigt anklagat Hizbollah och Amal för att ha saboterat arbetet med att forma en regering med krav på att finansministeriet ska styras av en shiamuslim. Libanons politiska maktdelningssystem, som kallas konfessionalism (en maktdelning längs religiösa och konfessionella linjer), har tidigare även anklagats för att vara ett hinder i vägen för politisk förändring i landet.
Ekonomisk kris och utbredd fattigdom
En tredjedel av Libanons befolkning är i dag arbetslösa. Mer än hälften av befolkningen lever på gränsen till fattigdom och en femtedel på gränsen till extrem fattigdom, enligt FN. Fattigdomen påverkar även landets många flyktingar. Enligt FN’s flykting organ UNHCR finns det nästan en miljon syriska flyktingar i landet, en femtedel av Libanons totala befolkning. Enligt UNHCR var nio av tio syriska flyktingfamiljer i Libanon djupt skuldsatta redan innan Covid-19 inträffade.
Situationen med Covid-19 i landet har även blivit värre. Antal fall har ökat sedan augusti och ligger nu på 52,558 fall (12 oktober) och 455 döda. Hälsoministern, Hamad Hassan, föreslog en total ’lockdown’ den 20:e september som åtgärd för att stoppa ökningarna efter att landet hade fått 1,006 nya fall bara under en dag, den tredje rekorddagen i rad av bekräftade virusfall. Explosionerna och Covid-19 har förvärrat det redan svåra ekonomiska läget. Landet befinner sig nu i den värsta ekonomiska kris landet sett i modern tid.
Den libanesiska liran har förlorat 80 procent av sitt värde gentemot dollarn sedan oktober förra året. Sedan december 2019 har landets finansiella institutioner fryst individers bankkonton vilket lett till att libaneser inte har fri tillgång till deras egna besparingar. Libanon har haft en fast växelkurs (´pegged´) gentemot den amerikanska dollarn sedan 1997, vilket är vanligt bland många utvecklings-och-låginkomstländer.
Anledningarna till Libanons svaga ekonomi är komplexa men handlar delvis om avsaknad av industriell produktion och jordbruk. Libanon importerar i dag cirka 80–90 procent av det landet konsumerar vilket lett till ett konstant handelsunderskott sedan slutet på 2000-talet. En stor del av Libanons BNP är remitteringar (överföringar) från förmögna libaneser utomlands som skickar tillbaka pengar till deras familjer i Libanon. Dessa remitteringar har saktat ner det senaste decenniet. Enligt Forbes analys 2020 finns det sex miljardärer i Libanon, ett land med en uppskattad population på mindre än fem miljoner.
– Libanon har en av de högsta koncentrationerna av miljardärer i världen, säger Vladimir Hlasny, en ekonom för ESCWA, FN:s ekonomiska och sociala kommission för Västasien, i Financial Times.
Politik och styre i Libanon
Libanons unika styrelseskick är en följd av det femtonåriga inbördeskriget under 1975–1990. Kriget splittrade och ödelade landet och 1989 skrevs Taif-överenskommelsen på av samtliga parter vilket markerade slutet på konflikten. I fördraget specificerades Libanons framtida maktdelningssystem där platser i parlamentet skulle allokeras efter religiösa och sekteriska linjer.
128 platser i parlamentet är i dag jämnt fördelade mellan kristna och muslimer. Enligt överenskommelsen ska presidenten vara en maronitkristen, premiärministern en sunnimuslim och parlamentets talman en shiamuslim. Överenskommelsen var tänkt att ge marginaliserade grupper i samhället mer politisk representation och en överföring av viss del av makten från de kristna maroniterna som hade haft en priviligierad status under det franska styret.
Det har kontinuerligt skett protester i landet sedan oktober förra året. Protesterna har tagit en allmänt kritisk inställning till regeringen som helhet (inte till enskilda partier). En slogan i protesterna lyder: ”All of them means all of them”, tydande på en antipati mot hela det politiska systemet.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se