Många familjer lider redan av hunger i Afrika. Flera parallella kriser gör situationen ännu svårare. Foto: Jules Bosco / USAID

Gästkrönika

“Det är inte viruset som kommer döda mina barn, det är hungern”

På många sätt har covid-19 förändrat allt på ett par månader i Afrika. Ur ett annat perspektiv är viruset snarare ytterligare ett av många hot. För det finns flera hot mot de framsteg som tagits i många delar av kontinenten de senaste åren.

Hittills under år 2020 har förstanyheterna i många tidningar varit de senaste siffrorna om viruset. Det är inte konstigt att mycket annat har försvunnit från rampljuset. Till exempel att ebolautbrottet i DR Kongo är över. Men även att FN förutspår en svår hungersnöd till jul i år.

Därför är citatet i rubriken så viktigt. ”Det är inte viruset som kommer döda mina barn, det är hungern”, sa en mamma som vi på den humanitära organisationen World Vision talade med i ett land där vi arbetar. Mamman beskriver sin verklighet, och verkligheten för alltför många andra.

Så ser verkligheten ut för många familjer.

Viruset skrämmer, och det kan leda till döden för de som drabbas illa. Men erfarenheten i många delar av Afrika är att hungern definitivt leder dit, framför allt för små barn.

Hungern är bekant för många fattiga på kontinenten, och den är en trolig konsekvens av de tre kriser som nu drabbar Afrika samtidigt.

World Vision har under många år analyserat pågående kriser, och nu senast covid-19, genom vår nya analysmetod GEOCARR, Good Enough Online Context Analysis for Rapid Response. Det är en av metoderna, tillsammans med tidigare versioner som ej var online, som guidar vårt praktiska arbete i de nästan hundra länder vi arbetar.

GEOCARR har även gett oss mer insikt i hur institutioner som biståndsmyndigheten Sida kan hjälpa till i dessa tre kriser. Processen har stärkt vår förmåga att hantera den osäkerhet som nu finns i världen, och att skapa tid att lyssna på rätt personer för att skapa perspektiv.

Den första krisen är den kroniska fattigdomen.

För att sätta perspektiv på detta är det värt att komma ihåg att fattigdom fortsätter vara en av grundpelarna till många andra problem. Det är även i sig självt en stor utmaning för många. Fattigdom driver många andra problem, bland annat undernäring, brist på utbildning för barn, kriminalitet och ibland även öppen konflikt. Extrem fattigdom har, som blandat annat Hans Rosling dokumenterat, minskat till stor del under de senaste 50 åren runt om i världen. Men den extrema fattigdomen kvarstår i delar av Afrika som ett stort problem. När arbetslösheten nu börjar öka snabbt i Afrika i och med covid-19 kommer det sannolikt också att öka fattigdomen.

Den andra krisen är den akuta nöden.

Det pågår just nu ett par akuta kriser runt om på den afrikanska kontinenten. Svår torka i de södra delarna av Afrika hotar skörden för många, gräshoppor i östra Afrika hotar skörden där. Samtidigt skapar klimatförändringar och konflikter problem för miljontals människor i västra Afrika. Utöver det pågår också väpnade konflikter i länder som Demokratiska Republiken Kongo, Sydsudan och Centralafrikanska republiken. Hundratusentals människor har drivits på flykt bara i år, utöver de miljoner som redan var på flykt innan.

Ebolautbrottet i DR Kongo har varit en stor angelägenhet för biståndsvärlden. Det utbrottet i norra Kivu-provinsen förklarades över i juni. Dock kvarstår utbrott av bland annat mässling och malaria på flera platser. World Vision har arbetat multisektorellt där i många år.

Mozambique kommer under flera år fortsätta sin kamp återhämta sig efter cyklonen Idai förra året. Samtidigt är det också troligt att flera cykloner kommer, och de har med klimatförändringarna blivit allt farligare. Dessa får i skuggan av coronaviruset väsentligen mindre utrymme och uppmärksamhet, men också minskade resurser för att kunna lösas.

Den tredje krisen är covid-19.

Covid-19 har förändrat mycket i Afrika. Viruset skulle kunna döda hundratusentals människor i Afrika. Det har medfört att gränserna har stängts runt kontinenten samt bromsat ekonomin och turistnäringen kraftigt. Det har även bidragit till att sjukvård mot till exempel mässling och malaria ställts in för att fokusera på covid-19, vilket leder till en ökning i andra sjukdomar. Om viruset skulle sprida sig på liknande sätt som på andra kontinenter så har Afrika betydligt sämre förutsättningar för intensivvård jämfört med länder som Sverige. Antalet respiratorer i Afrika är mycket litet, och många människor kan omöjligt förlita sig på tillgång till modern sjukvård.

Det är i detta sammanhang vi får se på covid-19. Det är ett stort problem för Afrika, men det är inte det enda problemet och det går inte att lösa om alla de andra problemen glöms bort under tiden. De tre kriserna måste förstås och mötas tillsammans, och långsiktigt.

Detta pekar på en av de stora frågorna kring covid-19 i Afrika. Är det de primära eller sekundära konsekvenserna av viruset får störst påverkan?

Den primära konsekvensen är det som ofta mäts med de dagliga tabuleringarna av antalet bekräftade fall av covid-19.

De sekundära konsekvenserna är de som mäts i hungersöd, mässlingsfall, ekonomisk misär samt ökande antal barnsoldater. För en stor del av Afrika är sannolikt de sekundära konsekvenserna värre och mer långvariga än de primära. Även om de primära i nuläget får mer uppmärksamhet. Därför är det viktigt att biståndsaktörer tar sig tid att lyssna lokalt.

För World Vision är ett av de viktigaste tidiga stegen att först lyssna på de som bor i de områden där vi arbetar – i de nästan hundra länder där organisationen finns. Det är svårt och tar tid att lyssna på människor som bor i avlägsna och otillgängliga områden, men det är också en grundförutsättning för att förstå vad som händer och för att respektera de familjer som bor där vi arbetar. Deras insikter leder till analysen som beskrivs ovan. Vi bygger de relationer som krävs för den insikten genom långsiktig närvaro under många år av insatser.

World Vision uppskattar de uttalanden Sida har gjort i dessa frågor, och vi hoppas att de fortsätter. Detta gäller till exempel stöd till andra sjukdomar som annars glöms bort, samt långsiktigt arbete för att lindra konsekvenserna av arbetslösheten. Vi hoppas också att de investeringar Sida och andra institutioner gör kommer att fortsätta att se till helheten. Dessutom hoppas vi att biståndsaktörerna tar sig tid att lyssna på de människor som är i behov av bistånd – och skapar utrymme för dem att aktivt delta i arbetet.

Det råder som bekant många och stora frågor om hur vi bäst kan hantera covid-19. Under de många samtal som just nu pågår i biståndsbranschen är det viktigt att komma ihåg att det redan finns stor erfarenhet av liknande arbete som detta.

World Vision, Sida och många andra organisationer gör ett stort och gediget arbete med dessa frågor sedan länge. Detta är inte vår första kris, det är dock en ny kris som vi behöver använda all vår samlade kunskap och erfarenhet för att lösa.

Låt oss komma ihåg det nu, och hantera de behov vi kan redan idag.

Dela det här: