Repressiva regimer världen över ser covid-19 som ett frikort för att förfölja och fängsla människorättsförsvarare. Samtidigt är omvärlden distraherad av pandemin. Nu måste vi försvara demokratin genom att stödja civilsamhället och människorättsförsvarare – inte minst i auktoritära stater, skriver Anders L Pettersson på Civil Rights Defenders.
Vi har de senaste 15 åren sett friheten i världen inskränkas av auktoritära ledare, även demokratiskt valda sådana. Demokratin som styrelseskick finner sig nu hotad av populistiska och illiberala krafter världen över.
Ibland har övergången från demokrati till diktatur varit dramatisk, plötslig och otvetydig, som statskuppen i Thailand 2014. Men de senaste två decennierna har denna process i regel skett mer i det tysta. Inte genom statskupper eller revolutioner, vilket historiskt sett har varit fallet, utan ofta gradvist och med rättsliga och formellt demokratiska medel.
Venezuela under Chavez och Maduro, Ryssland under Putin, Turkiet under Erdoğan och Ungern under Orbán utgör några av de främsta exemplen på hur auktoritära ledare underminerat demokratins spelregler inifrån, genom exempelvis folkomröstningar och konstitutionella förändringar. I samtliga länder har den verkställande maktens mandat förstärkts och oppositionens möjligheter att på rättvisa villkor utmana makten beskurits. Domstolars och oberoende myndigheters ställning har underminerats, mediernas frihet har begränsats och kritiska röster i civilsamhället har tystats.
De åtgärder som regeringar nu vidtar för att hantera covid-19 riskerar att förstärka och påskynda demokratins tillbakagång. På Civil Rights Defenders har vi följt utvecklingen sedan viruset fick fäste och pandemin bröt ut. Vi får ständigt oroväckande rapporter från de människorättsförsvarare vi samarbetar med.
Använder krisen som ursäkt
Vi ser flera exempel på hur repressiva regimer använder den pågående krisen som ursäkt för att stärka sitt grepp om makten, hur de öppet trakasserar och griper människorättsförsvarare och oppositionella samt hur de inför undantagstillstånd och nya övervakningsmetoder.
I Venezuela blir journalister, människorättsförsvarare och vårdpersonal som larmar om brister i sjukvården gripna och hotas med fängelse.
I Azerbajdzjan har president Alijev anklagat politiska motståndare för att vara femtekolonnare som försöker använda pandemin för att förstöra landet. Alijev har sagt att åtgärder för att ”isolera” kritiker därför kan behövas. Ett flertal journalister och oppositionella har gripits, fängslats och förhörts under pandemin.
I mars röstades en lag igenom i Ungerns parlament som gav Orbáns regering närmast obegränsade befogenheter på obestämd tid. Nödlagen innehåller även bestämmelser som kan ge upp till fem års fängelse för den som sprider ”falsk information” om pandemin. Lagen är nu på väg att hävas men har satt permanenta spår.
I Kambodja har dussintals medborgare gripits för att ha delat “falska nyheter” på sociala medier, och i april godkändes regeringens förslag om undantagslagar. Dessa lagar ger befogenhet att avlyssna telefoner, förbjuda organisationer och stänga ner sociala medier.
Folkrätten måste följas
De flesta nationella grundlagar, Europakonventionen och FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter tillåter undantag från vissa mänskliga rättigheter under en nödsituation. Men inskränkningarna måste vara förenliga med folkrätten och de nödåtgärder som staterna vidtar måste vara relevanta, proportionerliga, tidsbegränsade och icke-diskriminerade.
Vi befarar dock att undantagen i flera fall kan komma att bli permanenta. Auktoritära ledare är inte främmande för att utnyttja krissituationer för att befästa sin egen makt och oskadliggöra oliktänkande och kritiker. Det vi har sett i bland annat Turkiet efter den misslyckade statskuppen 2016.
Nationell uppslutning är ofta utmärkande för kriser och kan lätt missbrukas för att tysta de som redan innan betraktades med misstänksamhet. Repressiva regimer ser därför i covid-19 ett frikort för att förfölja och fängsla människorättsförsvarare. Medan länder i omvärlden är distraherade av den egna hanteringen av viruset och dess konsekvenser, kan auktoritära stater införa lagar och reformer som tillfälligt sätter demokratin ur spel – eller i värsta fall avskaffar den helt.
Det är uppenbart att demokratiska institutioner och konstitutioner i sig är otillräckliga för att säkerställa människors individuella fri- och rättigheter. Ett aktivt och vaksamt civilsamhälle utgör en av de viktigaste instanserna som på allvar kan utmana maktfullkomliga ledares anspråk. I en polariserad och orolig samtid – där den samhälleliga tilliten utmanas och där motsättningar människor emellan utnyttjas av illiberala krafter för att undergräva demokratiska normer – är detta särskilt viktigt.
Det är därför vårt ansvar att förse de som står upp för demokratin med det stöd de behöver för att kunna utkräva ansvar och bedriva sin kamp för rättvisa och frihet från förtryck. Stöd till civilsamhället och människorättsförsvarare, framför allt i auktoritära stater, är avgörande. Vi kan inte låta demokratier släckas i skuggan av pandemin. Situationens allvar kan inte nog understrykas.
Detta är en gästkrönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en gästkrönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
