Svensk klimatkompensation ledde till våld och matbrist hos lokalbefolkningen i Uganda. Det är skandal att det kan ske utan att någon ställs till svars. Nu måste Sveriges regering kräva att företag respekterar de mänskliga rättigheterna – även utomlands, skriver Mona Monasar på organisationen FIAN.
Den svenska Energimyndigheten har sedan 2011 varit involverade i ett skogsprojekt i regionen Kachung i Uganda. Projektet handlade om klimatkompensation. Det skulle åstadkomma klimatnytta då träden som planteras binder koldioxid.
Energimyndigheten hade ett avtal med det norska bolaget Green Resources och de har betalat ut pengar till företaget som skött beskogningsprojektet i Kachung. Men projektet har varit omdiskuterat och hårt kritiserat under de senaste åren. Människor i området har rapporterat att de med våld har hindrats från att beträda skogsområdet som de tidigare använt för att odla mat och låta sina djur beta. Vittnesmål från lokalbefolkningen menar även att projektet inte skett i samförstånd med dem. De säger att Green Resources lovat mycket, men inte levererat de förbättringar som lokalbefolkningen omkring Kachung skulle få ta del av.
I vintras, under mitt uppsatsarbete, gjorde jag en intervju med en student som besökt Kachung. Studenten vittnar om att de boende i området beskriver att de svälter. I mars valde Energimyndigheten att avbryta sin inblandning i projektet då de menade att marktvisterna som uppstått mellan det norska skogsbolaget Green Resources och lokalbefolkningen i Kachung inte kunnat lösas tillfredsställande. Deras beslut smög tyvärr lite obemärkt förbi då nyhetsflödet framförallt fokuserat på covid-19-pandemin denna vår.
Många menar att projektet i Uganda utförde landgrabbing, alltså markrofferi där företag investerar i land som används av lokalbefolkning. Landgrabbingen har finansierats av bland andra svenska Energimyndigheten, men utförts av det norska bolaget Green Resources.
Många orättvisor kan påpekas i denna typ av skogsprojekt. Hur rättvist är det att vi betalar för vår klimatförstörelse genom att köpa upp mark i låg- och medelinkomstländer och låter människor som bor där ta smällen? Klimaträttvisa och landgrabbing är två frågor som blir svåra att undvika att diskutera när man kollar på detta projekt, men även andra liknande. Green Resources är idag störst på marknaden i Afrika och bedriver många liknande skogsprojekt i länder runt Uganda.
Skogsprojektet i Uganda är intressant att diskutera utifrån frågan om vilket ansvar både företag och den svenska regeringen har i denna typ av projekt. Har Sverige till exempel nu valt rätt väg ut ur projektet? Och vad skyddar egentligen invånarna i Kachung från bolag och företag som Green Resources?
Många organisationer – däribland FIAN – jobbar just nu med att få Sverige att ställa sig bakom förslaget om FN-avtalet ‘Binding Treaty on Business and Human Rights’. Avtalet skulle innebära att transnationella företag som bryter mot de mänskliga rättigheterna kan ställas inför rätta. Det skulle försvåra för företag att agera oetiskt i låg- och medelinkomstländer.
Multinationella företag som inte respekterar mänskliga rättigheter ska inte kunna verka i länder med svagare rättsskydd eller korrupta regimer utan att alls ställas till svars för hur de bedriver sina verksamheter. Sveriges regering stöttar inte lagförslaget om ‘Binding Treaty on Business and Human Rights’. Den svenska regeringen hoppas i stället att företag följer FN:s frivilliga riktlinjer för företagande och mänskliga rättigheter.
Sveriges ovillighet att ställa sig bakom lagförslaget – som är tänkt att vara ett skydd för de som utsätts för multinationella företags korrupta och destruktiva beteende – är förbryllande. Varför vill regeringen inte se till att företagande går rätt till och respekterar mänskliga rättigheter? Detta är en chans att göra rätt vilket jag hoppas att den svenska regeringen gör. Invånarna i Kachung har idag fått försämrade möjligheter till försörjning och matsäkerhet. Dessutom har de förlorat rätten till sin egen mark. Detta ska inte behöva ske igen.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
