I september 2022 röstade Chile nej till ett historiskt grundlagsförslag som bland annat omfattade könskvotering i offentliga organ och rätten till abort. Detta efter flera år av protester för sociala reformer och kvinnors rättigheter.
– Jag grät när jag såg resultatet, men jag har fortfarande hopp, säger kvinnorättskämpen Amapola Manquehual.
Det är en solig eftermiddag när jag träffar 20-åriga Amapola Manquehual i Chiles huvudstad Santiago. Trots att hon har sommarlov från sina universitetsstudier och ideella kvinnorättsuppdrag hänger den gröna flaggan som har kommit att symbolisera abortrörelsen i Latinamerika som ett tydligt ställningstagande från hennes lila ryggsäck.
Under de senaste åren har den så kallade gröna vågen, protesterna för aborträtt, svept över Latinamerika. Protesterna har lett till att abort har avkriminaliserats till och med graviditetsvecka 14 i Argentina och vecka 24 i Colombia. Men i Chile är abort ännu olagligt, förutom i fall av våldtäkt eller när kvinnans eller fostrets liv är i fara.
När tror du att kvinnor kommer ha rätt till fri abort i Chile?
– Förhoppningsvis snart. Rätten till abort fanns med i grundlagsförslaget som röstades ner, så jag har fortfarande hopp. Men samtidigt finns det många högerpolitiker som är emot abort, säger Amapola Manquehual.
Det var den 4 september 2022 som nästan 62 procent av medborgarna i Chile röstade nej och därmed avslog det nya grundlagsförslaget som hade tagits fram efter att massiva protester bröt ut i landet 2019. Protesterna, som startades av gymnasiestudenter, var till en början en reaktion på höjda biljettpriser i kollektivtrafiken, men de utvecklades snabbt till att handla om social och ekonomisk ojämlikhet i landet. Demonstranterna krävde en ny grundlag eftersom de menade att den rådande konstitutionen förhindrar många sociala reformer. Många protesterade även för kvinnorättsfrågor såsom aborträtten.
– Kvinnor utsätts systematiskt för olika former av patriarkalt våld, vilket är en integrerad del av hur Chile är organiserat, sa Alondra Carrillo, talesperson för den feministiska intressegruppen La Coordinadora Feminista 8M, till The Guardian 2020.
Miljontals människor protesterade, minst 30 dog och 8 000 skadades i det som kommit att kallas den mest våldsamma eran i Chile sedan Pinochets militärdiktatur på 1970-talet. Amapola Manquehual, som gick sista året i gymnasiet när protesterna bröt ut, minns tillbaka till hur det var när hon deltog.
– En av de första dagarna fastnade jag mellan två polisstyrkor och tvingades springa igenom tårgas. Jag kunde inte andas. Det var väldigt obehagligt, berättar hon.
Trots det fortsatte Amapola Manquehual att demonstrera varje dag under protesternas första två veckor, och sedan varje fredag fram tills att pandemin bröt ut i mars 2020. Och uthålligheten gav resultat. Den 25 oktober 2020 hölls en folkomröstning om huruvida Chile skulle skriva en ny grundlag, och nästan åtta av tio chilenare röstade för.
Men trots detta röstades alltså förslaget om den nya konstitutionen ned i september 2022. Många väljare ansåg att förslaget var alltför radikalt, enligt BBC. Dessutom spreds mycket desinformation, såsom att den föreslagna aborträtten innebar att man skulle få genomföra abort till och med nionde månaden, enligt Amnesty Press. Nedröstningen innebär att sociala reformer som fri utbildning och rätt till vård och bostad liksom historiska förslag såsom mer autonomi för urfolken och könskvotering i offentliga organ inte kommer att implementeras, liksom rätten till abort.
– Jag grät när jag såg resultatet. Jag tänkte att det kanske bara var jag, men när jag gick till skolan nästa dag så var alla ledsna och i chock. Omröstningen var det enda vi pratade om, berättar Amapola Manquehual.
Nu ska istället ett nytt grundlagsförslag tas fram av en expertkommission. En del representanter väljs av parlamentet och andra genom ett direktval i april 2023. Denna process skiljer sig från det första förslaget, som främst skrevs av representanter från olika folkgrupper och sociala rörelser. Detta enligt beslut från folkomröstningen i oktober 2020, då nästan 80 procent av väljarna röstade för att konstitutionen inte skulle författas av sittande parlamentariker. Amapola Manquehual menar därför att beslutet om en expertgrupp saknar förtroende hos folket.
– Folk har tappat hoppet. De tror inte på den nya konstitutionen om den ska skrivas av experter. För det innebär att samma politiker som historiskt har haft makt får bestämma igen, säger hon.
Men om folkets hopp för den nya konstitutionen har slocknat, åtminstone tillfälligt, så är kampen som fördes på gatorna 2019 fortfarande levande. Omkring 400 000 kvinnor demonstrerade för fri abort på internationella kvinnodagen den 8 mars i år och gymnasiestudenter har återigen tagit till gatorna efter att grundlagsförslaget röstades ned. Däremot är omfattningen av protesterna betydligt mindre jämfört med 2019, eftersom många är utmattade efter de turbulenta år som varit, enligt The Guardian.
Amapola Manquehual är själv en av dem som fortsätter att delta i demonstrationer och publicera bilder och videor från demonstrationerna i sociala medier. Dessutom föreläser hon på gymnasieskolor om samtycke, preventivmedel och dess sidoeffekter, som hon menar är samtalsämnen som ofta saknas i skolornas sexualkunskap.
– Sexualkunskapen i Chile kretsar kring rädslan att få en könssjukdom snarare än att förstå kroppen eller andra aspekter av sex. På mina föreläsningar har jag fått frågor som “Vad händer om en kondom fastnar i slidan?”. Eleverna har ingen att prata om detta med och då känner jag att jag har gjort mitt jobb.
Trots besvikelsen över att det nya grundlagsförslaget röstades ned är Amapola Manquehual hoppfull inför framtiden. Vi tittar återigen på den gröna flaggan på hennes ryggsäck.
– För bara några år sedan var exempelvis abort otroligt tabu, men nu ser jag den gröna symbolen överallt i staden. Jag tror att vi kan skapa förändring, säger hon.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
