Kan skammen kring flygresor och köttätande skapa positiv förändring? Klimatrörelsen Fridays for Future är ett exempel på handling. Foto: Hans Christiansson

Reportage

Klimatskam – förändring eller förlamning?

Ord som köttskam, flygskam, flerbarnskam och SUV-skam blir vanligare. Vissa förändrar sina levnadssätt för att lättare leva med sin klimatskam, medan andra tycks bli passiva. Kan skammen skapa förändring – eller är den snarare förlamande?

“Ni kommer dö av ålder, våra barn kommer dö av klimatförändringar!” löd ett av de plakat som hölls upp under Fridays for Futures skolstrejk den 15:e mars i år. Över hela världen skolstrejkar barn för att rikta uppmärksamhet till klimatkrisen och få politikerna att uppnå Parisavtalet. Instagramkontot Aningslösa influencers hänger ut influencers dåliga klimatvanor, och ord som köttskam, flygskam, flerbarnskam och SUV-skam blir vanligare. Omiljövänliga vanor har stigmatiserats, och vi lever med en rädsla för att både anklagas för, och själva känna klimatets skämskudde. 

Vi lever idag mitt i ett klimathot, med smältande isar, förhöjda temperaturer, extremväder och en minskad biologisk mångfald. Vårt sätt att leva har förödande konsekvenser, och planeten säger ifrån. Trots det verkar vi flyga som aldrig förr; svenskarnas flygresor har mer än fördubblats sedan år 1990 och köttkonsumtionen i Sverige har ökat med 40 procent sedan 1995. Samtidigt tycks vissa känna en skam, där det nästan blivit mer pinsamt än härligt att flyga, och lika otrendigt att äta kött som att bära päls. 

Anders Wijkman, ordförande för organisationen Climate-KIC förklarar i en intervju att klimatskam kan verka positivt på så sätt att individer börjar fundera över vad de kan ändra på i sin livsstil. Vissa blir djupt berörda av skammen och anstränger sig för att skynda på en förändring, säger han.

Under FUF och OmVärldens seminarium “Skam – ett uppriktigt snack om klimatkrisen” diskuterades klimatskam mellan Anders Wijkman, Åsa Romson, Emil Jensen och Kent Wisti. Åsa Romson, expert på IVL Svenska Miljöinstitutet, förklarade att skammen kan föda en lust och vilja att ta sig an utmaningen. 

Samtidigt tycks klimatskammen även kunna ha negativa effekter. Kent Wisti, präst och bildkonstnär, antyder att skam kan ha en förlamande effekt. Även Anders Wijkman menar att skammen kan verka negativt:

– Risken är naturligtvis att hela diskussionen om ”skam” tänder snett, det vill säga att en majoritet av befolkningen känner sig påhoppade och inte påverkas positivt. Allt beror på hur diskussionen förs, skriver Wijkman.  

Romson tror att vi kan få en stor polarisering i samhället.

– [SUV-skam] är ett så hårt begrepp att det får bilägaren att slå ifrån sig. Den blir ännu mer inbiten i att stå upp för sin bil , säger hon.

Klimatskam som skapar förändring

I diskussionen om klimatskam tycks även skulden ligga nära, att vi känner en skuld för våra ohållbara livstilar. Anders Wijkman ser att han har en tydlig klimatskuld. Dels när det kommer till den rika världen gentemot utvecklingsländerna, men även en skuld gentemot Greta Thunbergs generation. Han ser dessutom en skuld som höginkomsttagare, där han genererar mer växthusgaser än andra människor. En diskussion om detta menar Wijkman är viktigt. 

Denna skuld leder till en skam, menar Emil Jensen, artist och poet. Skammen är till stor del kollektiv, och denna blir till en energi som kan skapa förändring. Jensen får skuldkänslor i hur vi hindrar varandra till att förändra oss. Vi hjälper varandra att inte känna skam genom att ursäkta varandra.

– Det är klart att du inte ska ta tåget, man kan inte lita på SJ. Det är klart du måste åka till Nya Zeeland och vandra. Annars orkar du inte engagera dig när du kommer hem. Det är så det funkat med alla övergrepp i historien, förklarar Jensen. 

Måste gå ifrån det individuella

Hur kan vi då använda oss av skammen så att den får positiva effekter för klimatet? Genom att gå ifrån den individuella skammen, kan skammen bli konstruktiv och användbar, menar Kent Wisti. Det är viktigt att vi slutar att döma varandra, eftersom vi vet så lite om varandras liv, menar han. 

Den kollektiva skammen, till skillnad från den individuella, är den som kan skapa förändring, menar Romson. Det vi behöver är en organisering och en kollektiv rörelse för att skapa förändring på allvar. 

– Den individuella skammen blir så snabbt en passivisering, det blir så nära panikkänsla, säger hon. 

Romson menar att kollektiv skam däremot är ett moraliskt paradigm i en fråga. 

– Det tror jag verkligen är det som vi har saknat, men som nu börjat trumfa, förklarar Romson.

Wijkman tycker att det som är viktigt att diskutera i frågan om klimatskam är hur etisk världen är uppbyggd. Han menar att individers beteenden är viktiga, men att samhällets strukturer är ännu viktigare. Därför måste vi börja på samhällelig nivå. Vi kan alltså inte lösa klimatkrisen på individnivå. 

– Det är i politiken vi måste söka de viktiga lösningarna, och det går inte utan mobilisering. Blir vi bara ångestfyllda och känner oss skämmiga gör vi ingen nytta. Agera istället med full kraft! 

Under FUF:s seminarium i Almedalen fick besökarna en chans att genom en hemsida berätta vad de känner skam över. Ord som: “mejeri”, “flygresor”, “klädinköp”, och “kött” var vanliga, men även “passivitet” och “ingenting” förekom. Det är tydligt att klimatskammen påverkar oss olika.

Dela det här:

Vill du hänga med inom global utveckling?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev, för att få koll på det senaste.

Namn:

E-post:

Lämna följande fält tomt