Två röster om situationen för hbtqi-personer i Uganda: “Det är ett helvete där ute”

John Cyprian: Läkaren som tvingades fly landet

Samtidigt som situationen för personer inom Ugandas hbtqi-community har förvärrats på flera sätt sedan Anti-Homosexuality Act 2023 (AHA) trädde i kraft i maj förra året, har medias bevakning av situationen kraftigt minskat – till hbtqi-personers och människorättsaktivisters stora förtvivlan.

En av de hbtqi-personer som har drabbats hårt av lagen, både privat och i sitt arbetsliv, är John Cyprian. Han är läkare och har sedan flera år tillbaka på olika sätt bidragit till kampen för hbtqi-personers rättigheter i Uganda. Detta har han bland annat gjort genom ideellt arbete för organisationen LGBTQI Voices, som arbetar med att främja synlighet och inkludering för Ugandas hbtqi-personer, och forskning om utmaningar som män som har sex med män möter när det gäller att få tillgång till hiv/aids-tjänster på offentliga sjukhus i Uganda. På grund av flera attacker mot John Cyprian och hans arbete har han fått flytta runt till flera olika platser i landet, vilket har bidragit till fysiska och ekonomiska förluster och mentala utmaningar.

– Anti-gaylagen som kom förvärrade bara plågan och smärtan jag hade utstått hela mitt vuxna liv på grund av min sexualitet och att jag har erbjudit medicinsk hjälp till mina medmänniskor som läkare, berättar han för Utvecklingsmagasinet.

I mars 2023 blev John Cyprian utsatt för ännu en attack. Detta efter att folk där han då bodde fick nys om hans sexuella läggning och att han tidigare hade blivit utsparkad ur olika samhällen och sparkad av arbetsgivare på grund av sin läggning och att han behandlade homosexuella i sitt arbete. Efter attacken var han återigen på flykt för sitt liv, utan någon fast adress eller något gömställe. John Cyprian berättar att han nästan ville ge upp på livet. Då fick han till slut ett visum till Kanada – efter tre års väntan.

– Jag skulle säga att min livlina var att jag fick ett kanadensiskt visum vid rätt tidpunkt. Det skrämde mig verkligen att åka till en ny plats där jag inte kände någon, men jag hade inte något val, berättar han.

Även efter beskedet om visum har John Cyprian fått tackla många utmaningar. När han anlände till Kanada var han hemlös och tvungen att sova på gatan under de första veckorna, innan han lyckades få en plats på ett härbärge. Även där kämpade han med känslor av ensamhet och tankar om sin situation.

Men John Cyprian berättar att han också har funnit legalt och känslomässigt stöd hos den kanadensiska staten och olika organisationer under de senaste månaderna som han bott där. Detta har hjälpt honom att upptäcka mer kring sin sexualitet och få tillbaka självkänslan.

– Kärleken som ges till mig och oss här i Kanada jämfört med hatet i Uganda är så overkligt, du vet. Det är fantastiskt och får dig att känna dig som en människa som är värd att leva för en gångs skull, berättar John Cyprian.

På grund av riskerna för deras personlig säkerhet har det varit svårt att hålla kontakten många av de hbtqi-personer och aktivister som är kvar i Uganda, men han har fortfarande kontakt med sin mamma och personer inom LGTBQI Voices Uganda. Organisationen har kunnat ge John Cyprian stöttning genom bland annat lån till flygbiljetter, insamling av bevis om hans fall och moraliskt stöd. John Cyprian menar att det inte går att beskriva vilken tacksamhet han känner för LGBTQI Voices Uganda, för deras stöd till honom och andra i liknande situationer.

– Jag håller tummarna för att hbtqi-personer i Uganda ska få känna säkerhet, för det är ett helvete där ute, säger han.

I Kanada har John Cyprian kunnat fortsätta arbeta ideellt för flera hbtqi-organisationer, vilket har hjälpt honom att återfå känslan av att ha ett syfte. Han deltog också i Pride-paraden i juli för att visa sitt missnöje med lagen i Uganda. Han vädjar till den ugandiska regeringen att upphäva lagen och att de i stället ska föra en inkluderande politik även för sexuella minoriteter, eftersom dessa personer också besitter talanger som Uganda som land kan dra nytta av. Han lyfter också att det borde göras medvetna ansträngningar för att finansiera hbtqi-organisationer i Uganda, eftersom det krävs åtgärder för att sätta hbtqi-personer i Uganda i säkerhet.

– Kärlek är inte ett brott, säger han och fortsätter:

– Det finns bättre saker att intressera sig för än vår sexualitet – som att straffa skatteförskingrare, säger han.

Flera länder har fördömt lagen

Homosexualitet var redan innan 2023 straffbart med livstids fängelse i Uganda, enligt lagar från kolonialtiden – men det ansågs inte räcka. Det strikta anti-gay lagförslaget antogs av parlamentet i mars 2023, och godkändes sedan av president Yoweri Museveni i maj. Presidentens godkännande av förslaget var, trots krav på ett antal revideringar, förväntat i och med hans tidigare uttalade ställning gentemot homosexualitet. Lagen har bland annat fördömts av USA, Storbritannien, Kanada, Tyskland och EU, såväl som flera lokala och internationella icke-statliga organisationer. Även Världsbanken har reagerat genom att i augusti meddela att de skulle avstå från att överväga nya lån till landet, men president Museveni svarade snabbt med att han inte skulle överge ”tro, kultur, principer och suveränitet” i utbyte mot ”pengar”. Samtidigt finns också ett massivt stöd för lagen i Uganda, särskilt bland präster som har hyllat president Museveni för att ha undertecknat lagförslaget.

Rebecca N Naava: Livet för den som fortsatt lever som hbtqi-person i Uganda

Någon som, till skillnad från John Cyprian, har varit kvar i Uganda sedan lagen trädde i kraft är Rebecca N Naava*, hbtqi-person och aktivist som jobbar med unga inom hbtqi-communityt. Hon berättar för Utvecklingsmagasinet att det egentligen aldrig har varit lätt att leva som queer eller arbeta för hbtqi-rättigheter i Uganda, men att utmaningarna för organisationer som jobbar med detta blivit ännu större sedan lagen trädde i kraft – eftersom mycket av deras arbete numera är kriminaliserat. Detta innebär att hennes engagemang i en lokal förening har fått lida, då lagen kategoriserar organisationens arbete som främjande av homosexualitet, vilket kan bestraffas med ett långt fängelsestraff. Rebecca N Naava även förlorat sitt jobb hos LGBTQI Voices, då de varit tvungna att stänga ner delar av sin verksamhet.

Utöver sitt arbetsliv så har även hennes personliga liv påverkats kraftigt av lagen på flera sätt. Friheten att kunna kalla sig en bisexuell kvinna och leva med sin samkönade partner är enligt Rebecca N Naava numera en svårfångad verklighet.

– Jag fortsätter att leva i rädsla för mitt liv eftersom de som känner mig i samhället kan skada mig när som helst. Lagen har drivit det mycket homofobiska samhället till en ny nivå, berättar hon.

Sedan lagen antogs har det också blivit väldigt svårt för Rebecca N Naava att känna sig trygg i något av de boenden hon har hyrt. Därför har hon fått börja leva ett liv som nomad, och hon flyttar från plats till plats för säkerhets skull. Hon är dock inte ensam om att ha svårigheter med att hitta ett tryggt och permanent boende. Hon berättar att många hbtqi-personer i Uganda är hemlösa, antingen för att hyresvärdarna har vräkt dem, eller att de helt enkelt inte kan hitta en bostad på grund av diskriminering. En förklaring till detta är att många hyresvärdar är rädda att lagen kan komma att användas mot dem om de hyser hbtqi-personer. Organisationen som Rebecca N Naava arbetar på behövde också stänga det härbärge som tidigare hyste queerungdomar, vilket har ökat behovet av akutboende. Det har även förekommit fall där personer som har flytt landet har utsatts för våld på grund av deras sexualitet i flyktingläger där de har tvingats bosätta sig, enligt en rapport från Strategic Response Team.

Med en ökad homofobi i samhället har direkta konfrontationer mellan övrig befolkning och hbtqi-personer i Uganda intensifierats, enligt Rebecca N Naava. Sedan maj 2023 har hon konfronterats av främlingar tre gånger som sagt att de ska döda henne på grund av hon är homosexuell, och till och med fått höra från familjemedlemmar att hon är en förbannelse för familjen och att hon skulle bli anmäld till polisen om hon vågade dyka upp vid nästa familjesammankomst. Att situationen skulle bli så skrämmande för henne inom hennes egen familj var både förvånande och sorgligt för Rebecca N Naava, men det är samtidigt något hon är långt ifrån ensam om.

– Det har alltid varit väldigt lite hjälp eller solidaritet från samhället här, även innan lagen. Så man kunde inte förvänta sig något samhällsstöd ens efter antagandet av lagen, berättar hon.

Sedan lagen trädde i kraft kan offer för hbtqi-relaterad diskriminering inte rapportera fall av övergrepp till brottsbekämpande myndigheter, vilket har bidragit till att diskrimineringen har intensifierats. Rebecca N Naava har själv upplevt detta då hon gick till polisen för att rapportera ett fall av sexuella trakasserier, men då motparten krävde att få det bekräftat att hon inte var homosexuell fick hon ingen hjälp.

Hbtqi-personer kräver att lagen ska upphävas

Rebecca N Naava kan se en viss framgång i påverkansarbetet för hbtqi-personer i Uganda, till exempel i form av Världsbankens och utländska regeringars olika sanktioner. Personer från hbtqi-communityt har lämnat in ett ärende till landets författningsdomstol om att lagen ska upphävas och en del av de hbtqi-allierade icke-statliga organisationer står orubbliga i sina ansträngningar för att till exempel hjälpa de som arresterats. Även om aktivismutrymmet i Uganda är smalt har många individer som har lyckats fly till andra friare länder också varit involverade i kampanjer för att förespråka internationellt stöd.

Trots dessa ljusglimtar och de ansträngningar som hittills har gjorts har hbtqi-rörelsen i Uganda ett enormt behov av finansiella medel. Rebecca N Naava uttrycker en rädsla för att framförallt internationella ansträngningar kommer att dö ut på grund av andra nödsituationer, såsom krigen i Ukraina och Gaza.

– Jag känner att ansträngningarna att fortsätta bekämpa denna lag har tappat lågan, vilket har satt många liv på spel här i Uganda. Jag uppmanar de som kan göra vad som helst för att få tillbaka förståndet i Uganda att träda fram. Insatser för att rädda hbtqi-personer bör initieras så att liv kan räddas, avslutar Rebecca N Naava.

*Rebecka N Naava har egentligen ett annat efternamn, men av säkerhetsskäl vill hon inte uppge det. 

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se