I tidigare artiklar från denna vecka har vi läst om fast fashion-industrins påverkan på människor och miljö, och hur slow fashion är framtiden. Aja Barber – journalist, stylist och författare till boken “Consumed: The Need for Collective Change” – är övertygad om att alla konsumenter bär ett ansvar för de orättvisor som modeindustrin skapar.
– När jag slutade köpa fast fashion var det för att jag kände att jag slösade bort mina pengar. Jag var riktigt irriterad på mig själv.
Aja Barber berättar om hur hon till fullo deltog i konsumtionen av fast fashion innan hon insåg hur mycket orättvisa som låg bakom de klädesplagg hon köpte i butikerna.
I dag utbildar hon konsumenter och företag om hur kolonialism, klimatförändringar och konsumtionsmönster hänger ihop – och om hur vi som konsumenter har ett ansvar. Enligt henne ligger ansvaret inte antingen hos regeringar och företag eller hos individer, utan det ligger hos alla.
– Vi vet att vi köper mer kläder än vi någonsin gjort förut vilket är helt onödigt, men det begäret har definitivt skapats av företag. Företagen behöver regleras, och där behöver regeringar gå in och ta ansvar. Men vi konsumenter måste också inse att vi inte behöver delta i systemet bara för att det erbjuds till oss, säger Aja Barber.
Vad gäller just det individuella ansvaret får rörelsen för hållbart hållbart mode ofta kritik med grund i att fast fashion är det enda som låginkomsttagare har möjlighet att köpa – och att vi därför inte bör skuldbelägga individer för något som egentligen är ett systemfel.
Barber är dock mycket kritisk till det argumentet, och menar att det oftast kommer från personer som inte själva är begränsade i sina möjligheter, och som använder argumentet för att själva kunna fortsätta köpa kläderna.
– Det är inte de som är fattiga som gör så att dessa företag överlever. Det är inte de som köper 68 plagg per år och gör “SHEIN-hauls” på TikTok, säger Barber och hänvisar till trenden där individer i ett köp inhandlar klädesplagg för flera tusentals kronor från lågprismärket SHEIN för att visa upp och recensera dem för sina följare. Hon fortsätter:
– Vi måste vara ärliga i diskussionen om fast fashion.
Talet 68 hänvisar till det antal plagg per år som den genomsnittliga fast fashion-konsumenten köper i USA. I Sverige ligger samma siffra på 50 plagg per år. Aja Barber trycker också på att fast fashion i längden är dyrare än att faktiskt köpa kvalitetskläder från företag som är mer etiska.
– När jag köpte fast fashion spenderade jag pengar jag inte hade på kläder jag inte behövde. Jag brukade vara en av de som sa att jag inte hade råd med hållbara märken, men det visade sig att jag visst hade råd – jag behövde bara sluta köpa saker jag inte behövde och sluta jaga varje trend.
Fast fashion-industrin är ett exempel på global orättvisa och en form av neo-kolonialism, enligt Aja Barber. Det är inte bara produktionen av kläder som är beroende av arbete och resurser från utvecklingsländer, utan även slutet av kedjan.
– Varje år produceras 100 miljarder klädesplagg, vilket är drygt tolv gånger mer än hela jordens befolkning. Då förstår vi att vi inte kan behålla alla kläder vi köper, utan de doneras med en god tanke bakom. Men mängden kläder gör att majoriteten inte säljs, utan istället skeppas iväg till länder i Afrika.
Ett av länderna är Ghana, där världens största marknad för second hand-kläder finns. Varje vecka tar landet emot 15 miljoner plagg från Europa, USA och Australien. Många av kläderna är trasiga och smutsiga, och upp emot 40 procent av kläderna hamnar direkt på landets soptippar. Massiva högar av kläder bränns upp och förgiftar luften, eller blir skräp på stränderna och i haven.
– Det finns en uppfattning om att människor i utvecklingsländer blir glada för våra gamla kläder som vi aldrig skulle ge till en vän. Men det är inte sant. Om ingen i globala nord vill ha dem, varför i hela friden skulle någon i globala syd vilja ha dem?, frågar sig Aja Barber.
Trots alla nya plagg vi köper visade en undersökning från 2018 att 28 procent upplever frustration när de öppnar sin garderob, och 60 procent använder mindre än hälften av kläderna de har hemma. Dessutom visar forskning att shopping inte gör oss lyckligare än för just i stunden, så i längden verkar ingen vinna på det nuvarande systemet.
Aja Barber är övertygad om att vi konsumenter kan och bör ta tillbaka vår makt.
– Vi måste förändra vår kultur, den som säger att vi måste köpa nya kläder konstant. Det är ett narrativ som alla kan utmana, oavsett klasstillhörighet. Och ska man bara göra en sak så är det att köpa mindre kläder.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se