Idag uppmärksammas vattenfrågan i samband med den internationella vattendagen. Vatten står även högt på Sveriges internationella agenda under våren. Sverige och Fiji står i juni värdar för en FN-konferens som ska ta itu med den katastrofala situation som råder under världshavens yta. Det är hög tid att på allvar prata om de underliggande orsakerna till en av vår tids mest förödande kriser, skriver representanter från forskning och civilsamhälle.
Det ligger i sakens natur att vi bryr oss om det vi ser. Ibland uppmärksammas de direkta konsekvenserna, men alltför sällan ser vi de underliggande orsakerna. Vatten är särskilt komplext. Det genomströmmar allt, det kopplar ihop oss med varandra oavsett socioekonomisk situation, det länkar samman den mest förorenade marken med den viktigaste dricksvattenkällan. Det gör att vi inte längre kan stoppa huvudet i sanden och låtsas som om miljöutmaningarna inte finns.
Havsvattnet och sötvattnet har varsina Globala mål (SDGs). SDG 6 ska säkerställa alla människors tillgång till hållbar vatten- och sanitetsförvaltning och SDG 14 syftar till att bevara haven och de marina resurserna och att nyttja dessa på ett hållbart sätt. Men inte nog med det. Vatten är också avgörande för att produktionen av många naturresurser fungerar, liksom viktiga ekosystemtjänster, matproduktion och koldioxidupptag.
Vattenkrisen – den främsta globala risken
När det gäller vårt dricks- och avloppsvatten är situationen alarmerande. 663 miljoner människor – en av tio – saknar tillgång till rent vatten. 2,4 miljarder människor – en av tre – saknar tillgång till en toalett. Konsekvenserna talar sitt tydliga språk: Var nittionde sekund dör ett barn av en vattenrelaterad sjukdom. Vattenkrisen utpekades under World Economic Forum i Davos 2015 som den främsta globala risken sett till dess påverkan på samhället. Krisen beror delvis på att vårt behov av dricksvatten konkurrerar med till exempel behovet av bevattningssystem för odling. Men det finns potential till förändring – varje investerad dollar i vatten och sanitet ger fyra dollar tillbaka i ekonomisk avkastning.
De uppenbara utmaningarna för att skydda våra hav är nedsmutsning och utsläpp av växthusgaser. Nedsmutsningen skapar öar av plast och stora bälten av olja. Utsläppen av växthusgaser leder till smältande glaciärer, höjda vattentemperaturer och förändrad vattenkemi. Konsekvenserna är påtagliga: Den genomsnittliga havsnivån har redan stigit med ca 25 cm de senaste 100 åren och om världens isar smälter helt kommer havsnivån att stiga med ett 50-tal meter. Klimatförändringarna hotar att förstöra de flesta av världens korallrev vilket skulle innebära förödelse för bräckliga ö-ekonomier och riskera att utrota fisken – en viktig proteinkälla för miljoner människor. Dessutom lever mer än 80 procent av världens befolkning inom 100 km från kusten. Tre fjärdedelar av världens megastäder ligger vid havet, där slumbebyggelse ofta förpassas till översvämningsbenägna områden och därmed blir extra sårbar. I det långa loppet är det just städerna som kommer att bli klimatförändringarnas främsta offer.
”Utan hållbar stadsutveckling är loppet kört för haven”
Städer är centrala för vattenfrågan – både utmaningarna och lösningarna finns där. Den absoluta merparten av nedsmutsningen härstammar från våra städer. Varje dag dumpas två miljoner ton mänskligt avfall i vattendrag. I många städer, särskilt i låginkomstländer, leder avsaknad av vattenrening och avloppsanläggningar till förorening av marken och ytvattenresurserna. 80 procent av alla föroreningar i haven kommer från landbaserade aktiviteter. Eftersom majoriteten av föroreningarna kommer från städer, har städernas tillväxt avgörande betydelse för havens framtid. Hållbar stadsutveckling, där städernas negativa avtryck på planeten minskas, blir nyckeln till att skydda vårt dricksvatten och rädda världshaven.
Vatten- och havsmiljöfrågorna är nära sammankopplade med andra utvecklingsfrågor, som fattigdomsbekämpning, tryggad livsmedelsförsörjning, mänskliga rättigheter och inte minst stadsutveckling. SDG 6 och 14 är ju också delar av en integrerad utvecklingsagenda, Agenda 2030, där havsvatten och dricksvatten har kopplingar till i princip alla andra hållbara utvecklingsmål.
I juni 2017 i New York står Sverige tillsammans med Fiji värd för FN:s konferens om genomförandet av SDG 14 om hav och marina resurser. De har gjort gemensam sak i att understryka att hållbara hav är en fråga som rör alla länder i världen: i norr och i söder, hög- såväl som låginkomstländer. Men formuleringen borde också inkludera “såväl stad som landsbygd”. För att tala klarspråk: Utan hållbar stadsutveckling är loppet kört för haven. Därför är det viktigt att koppla toppmötet i juni till genomförandet av SDG 11 om hållbara städer och den nya urbana agendan.
Vatteninsatser bör inte ses som en kostnad
Sverige kan dela med sig av goda exempel från sina kuststäder, och svenska erfarenheter från Östersjöarbetet kan lyftas fram. Faktum är att de flesta nordiska städer som framgångsrikt arbetar med miljö- och klimatanpassning, såsom Umeå, Stockholm, Malmö, Göteborg, Helsingfors, Köpenhamn, Vaxholm och Karlskrona, är just kustnära städer. Hållbara kuststäder ger till havet istället för att ohållbart ta resurser och sedan förorena. Vatteninsatser bör därför inte ses som en kostnad. De miljörelaterade och socioekonomiska fördelarna är uppenbara, såsom förbättrad biologisk mångfald, minskad risk för översvämning och en friskare befolkning. Men det är också en möjlighet att skapa arbetstillfällen.
Låt inte internationella vattendagen eller den kommande FN-konferensen handla om den katastrofala situation som råder, utan om lösningarna och möjligheterna som de skapar. För det går att vända utvecklingen, men då krävs politisk vilja, mycket kunskap och en rejäl dos ledarskap. Låt stadsutvecklingens design, planering och stadslivet i sig självt bli verktyg för att trygga vattenförsörjningen och rädda världshaven. Nyckeln är att bygga hållbara och smarta städer, på riktigt.
Johan Hassel
Elin Andersdotter Fabre
Sara Borgström
Maja Brisvall
Barbara Jackson
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se