Nästan en miljon rohingyer har flytt från sitt hemland Myanmar till regionen Cox's Bazar i Bangladesh på grund av förföljelse och konflikt med den militära regeringen. För människorna i lägret är resurserna knappa och säkerheten undermålig. Och trots insatser för att hjälpa rohingyer, både i hemlandet och internationellt, är läget fortfarande oförutsägbart.
Familjer bor i instabila hus i täta längor på bergig mark. Många hus ekar tomt på personliga ägodelar eftersom flykten var brådskande. Det geografiska läget innebär klimatrelaterade risker såsom monsunregn och cykloner. Människor är i princip helt beroende av humanitär assistans för att få mat, vatten, sjukvård, utbildning och skydd. Detta är verkligheten för nästan en miljon rohingyer som har flytt från sitt hemland Myanmar till flyktingläger i Cox’s Bazar i Bangladesh – varav ett av dem är världens största flyktingläger, enligt FN.
Eskalerat våld ledde till flykt
Det var under 1962 som militären i Myanmar tog över makten i landet och påbörjade systematisk diskriminering, fördrivning och brutalitet mot den etniska folkgruppen rohingya.
2015 delades makten mellan militären och den politiska gruppen Nationella förbundet för demokrati (NLD), och under sensommaren 2017 blossade konflikten mellan den militära regeringen och rohingya-motståndsgruppen ARSA upp rejält i landet. Regeringsstyrkorna svarade på en attack från ARSA med bland annat tortyr och våldtäkter mot folkgruppen. Offensiven resulterade i minst 10 000 dödsfall och att många rohingyer drevs på flykt. I slutet av augusti flydde över 720 000 rohingyer från delstaten Rakhine för att söka skydd i grannlandet Bangladesh.
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och andra världsledare klassificerade regeringsstyrkornas agerande som “etnisk rensning”.
– Dagen kommer komma då de ansvariga för dessa motbjudande handlingar måste stå till svars för dem, kommenterade USA:s statssekreterare och nuvarande utrikesminister Anthony J. Blinken.
I januari 2021 genomfördes en ny kupp av militären, som arresterade de civila regeringsmedlemmarna och tog fullständig kontroll över landet. Kuppen följdes av internationella sanktioner och civila demonstrationer som resulterade i våldsamma sammandrabbningar mellan militären och demonstranterna. Våldet fortsatte även eskalera mot civilbefolkningen i stort.
Krigskorrespondenten Magda Gad tog sig in i Myanmar illegalt under våren 2022. Hon säger att hon aldrig sett något liknande tidigare.
– De använder sig av folkmordstypiska metoder för att förinta folket. […] Människor flyr ut i djungeln för att försöka överleva mellan träden. […] Regimen tvingar dem att leva som djur, skriver hon i en reportageserie i Expressen.
Även motståndsgruppen ARSA står skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter. Gruppen ska under samma dag som den attackerade myndigheterna 2017 ha genomfört två massakrer på upp till 99 hinduer i byn Ah Nauk Kha Maung Seik, enligt en rapport från Amnesty International från 2018. Dödsoffren inkluderade män, kvinnor och barn.
– Det är svårt att ignorera brutaliteten av ARSA:s handlingar, vilka har lämnat bestående intryck hos de överlevande vi pratat med, sa Tirana Hassan, chef över krisrespons på Amnesty International.
Hon påpekade att båda sidors handlingar måste fördömas.
– Brott mot eller kränkningar av mänskliga rättigheter av en sida rättfärdigar aldrig brott eller utnyttjande av den andra.
Vidtagna lösningar möts av kritik
2016 bildades en kommitté för fred, stabilitet och utveckling i Rakhine, där majoriteten av rohingyerna som är kvar i Myanmar lever. Kommittén, ledd av politikern och den tidigare nobelpristagaren Aung San Suu Kyi, skulle bland annat samordna hjälpinsatser från FN och icke-statliga organisationer. Omvärldens kritik mot kommitténs arbete ledde till bildandet av en internationell kommission som skulle assistera i att hitta hållbara lösningar. Även denna kommission kritiserades för att ha gynnat regeringen och befriat den från ansvar.
Rohingyer som har flytt har enligt FN:s flyktingkonvention och mänskliga rättigheter rätt att återvända till Myanmar. Bangladesh och Myanmar skrev redan 2017 på ett avtal gällande återvändandet av flyktingar. Förutsättningarna för återvändande flyktingar ansågs däremot inte vara tillräckligt säkra enligt FN:s flyktingorgan (UNHCR). Denna uppfattning har UNHCR fortfarande 2023. De stora interna tvångsförflyttningarna som orsakades av det eskalerandet våldet sedan militären tog över 2021 är ett av de största orosmolnen UNHCR nämner.
Knappa resurser för flyktingarna – trots undernäring och säkerhetsrisker
Trots behovet av internationell assistans har finansiering och donationer till insatser för flyktingarna sinat. Bangladeshiska myndigheter och organisationer tillsammans med andra partners begärde i början av 2023 mer finansiering för humanitära nödvändigheter för de cirka 978 000 rohingyer som befinner sig i Cox’s Bazar och på ön Bhasan Char.
FN:s Livsmedelsprogram, WFP, som har försett lägrets invånare med matransoner, rapporterade i februari 2023 att bristande finansiering kommer leda till nedskärningar i dessa ransoner.
– Följderna av nedskärningarna kommer att vara omedelbara och långvariga, eftersom flyktingarna fortfarande är nästan helt beroende av denna assistans för att få den näring de behöver, varnar de.
– Rohingyer överlever på något sätt med bara vårt skinn och vår själ. I lägren ser jag varje dag tusen och åter tusen människor som svälter, säger aktivisten och läraren Habib Ullah som bor i ett av lägren i Bangladesh.
Habib Ullah vittnar också om att undernäringen drabbar folk i alla åldersgrupper i lägret.
Ett annat problem är trängseln i lägren – som medför en fara som visade sig senast i början av mars i år. En brand bröt ut i ett läger och förstörde cirka 2 000 boplatser, vilket gjorde ungefär 12 000 flyktingar hemlösa. Branden totalförstörde även byggnader som användes för sjukvård och utbildning.
Mellan januari 2021 och december 2022 bröt totalt 222 bränder ut i rohingyernas läger, enligt Bangladeshs försvarsdepartement.
Framtiden oviss för rohingyerna
Mycket talar för en osäker framtid för rohingyerna – både i Cox’s Bazar och i Rakhine. Oberäknelig finansiering av humanitära nödvändigheter, militärens fortsatta fördrivning och trängsel i flyktinglägren är bara några av farhågorna för folkgruppen – som är beroende av omvärldens bevakning och assistans.
Rohingyer och konflikten i Myanmar
- Sedan 2012 har ungefär 1,5 miljoner rohingyer flytt från Myanmar. Bara en tredjedel av folkgruppen är kvar i landet. De ungefär 600 000 som är kvar i Rakhine förföljs fortfarande av och får utstå våld från militären. Som invånarna i Cox’s Bazar har dessa människor begränsad tillgång till mat, vatten, utbildning och sjukvård.
- Sedan 2015 delar militära aktörer i Myanmar makten med den politiska gruppen Nationella förbundet för demokrati (NLD). NLD bildades av Aung San Suu Kyi, som tog emot Nobel fredspris 1991 för sitt arbete för ickevåld och demokratisering i landet.
- Konflikten mellan rohingyer och de militära myndigheterna i Myanmar grundar sig i religion och är en av de etniska konflikter i landet. Myanmar ses av de militära myndigheterna som ett burmesisk-buddhistiskt land, vilket innebär att de betraktar rohingyerna, som till största del utgörs av muslimer, som invandrare. Den militära regeringen införde 1982 nya medborgarskapslagar vilket gjorde rohingyerna statslösa – trots att de bott i landet i flera generationer.
- Militären och andra nationalistiska aktörer i landet har flitigt publicerat och delat propaganda för synen på rohingyerna som invandrare och som hot mot majoritetsbefolkningen. Därigenom delar fler i landet nu denna inställning mot rohingyerna.
- Beväpnade och våldsbenägna rohingyagrupper såsom ARSA gynnar hotbilden mot majoritetsbefolkningen och rättfärdigar militärens våldförande mot den civila rohingyabefolkningen i stort, enligt Svenska FN-förbundet.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se