Debatt

Samarbete avgörande för människors förmåga att stå emot kriser

Motståndskraft. En kraft att stå emot svårigheter, kriser och kaos. Vad gör en människa stark? Går det att ge stöd utifrån för att bygga en inre styrka? Efter ett år av extrema svårigheter för många av världens fattiga behöver vi ställa oss frågan – hur bygger man motståndskraft?

Det finns förstås inget enkelt svar. Förutsättningar, livsbetingelser, sedvänjor, brist på jämlikhet och mycket annat spelar in, men säkert går det att finna några minsta gemensamma nämnare. Vi på Hand in Hand stöttar och tränar mikroföretagare inom informell sektor. Nyligen har vi genomfört en extern utvärdering av ett projekt för att stärka kvinnor i Madhya Pradesh i Indien. Hand in Hand har tillsammans med Läkarmissionen arbetat för att stärka kvinnors egenmakt och försörjningsmöjligheter. Projektet vände sig till 12 000 kvinnor i de mest utsatta och marginaliserade hushållen, nästan alla tillhörde grupperna som i Indien kallas OBC, ”other backward classes” och de som förr kallades kastlösa, daliter. Båda grupperna är socialt och utbildningsmässigt missgynnade, många kunde varken läsa eller skriva. Alla levde i svår fattigdom.

Är den ens möjligt att stödja kvinnor i den situationen att starta små affärsverksamheter? Är det en vettig metod för att motverka fattigdom? Helt klart är det en utmaning att först börja med de mest grundläggande rättigheterna, som att få lära sig läsa, skriva och räkna – för att sedan gå vidare till träning i hur man startar och driver företag.

Ökade familjeinkomster

Utan att gå in i på detaljer i utvärderingen finns det ändå en del uppseendeväckande resultat att nämna. 85 procent av kvinnorna som ingick i projektet driver nu egna mikroföretag. För nästan alla, 98 procent ökade familjeinkomsterna och i snitt ökade inkomsterna med 70 procent på bara tre år. Den ekonomiska tryggheten blev påtagligt bättre.

Utvärderingen slutfördes under Indiens nedstängning till följd av coronapandemin. Det gav utvärderingsteamet en oanad möjlighet att studera projektets hållbarhet och effektivitet. Som för många andra människor i Indien ledde covid-19 och de restriktioner som infördes för att begränsa virusspridningen till dramatiska förluster i inkomst. De kvinnor som ingick i projektet fick se sina inkomster halverade. Det intressanta var ändå att nästan alla, 96 procent sa att de var mindre hårt drabbade än sina grannar, som inte var med i projektet.

Så trots att kvinnorna i projektet tappade en stor del av sin inkomst, ansåg de själva att de klarat sig relativt väl. En del av förklaringen ligger sannolikt i ett ökat självförtroende. Alla kvinnor hade förbättrat sin läs- och skrivkunnighet och kände sig mer trygga i myndighetskontakter. De kände därför till och kunde ta del av offentliga stödsystem i större utsträckning. Lina Gonzalez Piñeros, en av de tre oberoende utvärderarna, ser också en annan förklaring.

– Många större projekt faller på att fokus enbart ligger på resultat och aktiviteter, medan det här projektet har fokuserat på att bygga kontakter och samarbete. Varje dag stärkte självhjälpsgrupperna banden till varandra, men också över hela lokalsamhället, även med dem som från början var emot projektet, säger Lina Gonzalez Piñeros.

Utvärderingen visar hur kontakter skapades mellan projektdeltagare och lokala myndighetspersoner, banker och andra samhällstjänster. De fann en gemensam nytta av att dela med sig av erfarenheter. Det gjorde att kvinnor fick en starkare röst eftersom de hade tillgång till information och visste hur den kunde användas.

Starka nätverk

Hand in Hands modell utgår från tanken om självhjälp. Att försöka ge människor rätt förutsättningar för att kunna förbättra sin levnadssituation. Grundtanken är att stärka individen, men samtidigt bygga hållbara sociala nätverk. Ensam är inte stark, särskilt inte i tider av kris och oväntade svårigheter. I stället ökar motståndskraften i samarbete med andra. Ju starkare nätverk en människa har omkring sig, desto större kraft att stå emot svårigheter.

Enligt ursprungs­definitionen av hållbar utveckling i Bruntlandrapporten (1987), som också ligger till grund för de globala målen, är det en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. En utveckling som bygger på tre dimensioner – ekologisk, ekonomisk och social.

Förstår vi vikten av social hållbarhet, eller är hållbarhetsarbetet för fokuserat på miljö och ekonomi? Social hållbarhet tycks vara mer svårtolkad och svårare att bryta ner till mål och mätbara resultat. Den dimensionen tycks undervärderad och mindre uppmärksammad. En värld efter pandemin kommer att, vid sidan av den miljömässiga och ekonomiska hållbarheten, behöva ett större fokus på starka sociala strukturer och samarbete mellan människor, institutioner och andra aktörer för att bygga motståndskraft mot kommande kriser. Det är först så den mångdimensionella fattigdomen kan bekämpas på ett kraftfullt och hållbart sätt.

 

 

Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du svara på debattartikeln eller är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: