Samtidigt som det nya regelverket om vapenexport har förhalats under flera år ökade Sverige sin export av krigsmateriel med 45 procent under 2016. Den svenska vapenexporten är inte förenlig med en feministisk utrikespolitik och en majoritet av riksdagspartierna säger sig vilja stoppa vapenexporten till diktaturer. Nu är det dags att gå från ord till handling, skriver Gabriella Irsten, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF).
För några veckor sedan redovisade Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP), den myndighet som ansvarar för tillstånds- och utförselfrågor för krigsmateriel, att svensk vapenexport ökade med 45 procent under 2016. Den största exporten var Jas Gripen till Brasilien, till ett värde av 2,8 miljarder kronor – en affär präglad av mutanklagelser där även Saab kan komma att åtalas i och med den utredning som pågår. Sverige fortsätter därmed att vara en av världens största vapenexportörer per capita.
Även försäljningen av vapen till icke-demokratier fortsätter, såsom till Brunei, Förenade Arabemiraten, Indonesien, Oman, Pakistan, Qatar, Saudiarabien och Thailand. Sverige har bland annat sålt radarsystemet Globaleye till Förenade Arabemiraten, som deltar i den saudiledda koalition som vid upprepade tillfällen bombat civila mål i Jemen. Även Saudiarabien har köpt det svenska radarsystemet.
Bidrar till kränkningar av kvinnors rättigheter
Hållbar fred byggs inte med militära medel. En ständig tillförsel av vapen underblåser våld och legitimerar stater som Saudiarabiens kränkningar av mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors. När länder prioriterar att lägga sina resurser på militära medel innebär det dessutom att de prioriterar bort investeringar i utveckling och sociala rättigheter.
Våra kollegor i konfliktområden vittnar om hur spridning av vapen bidrar till kränkningar av kvinnors politiska och sociala rättigheter och gör samhällen instabila och mer sårbara för väpnat våld och konflikter. Exempelvis begränsas kvinnors rörelsefrihet när spridning av vapen ökar i ett samhälle, vilket försämrar deras möjligheter till ekonomisk försörjning och deltagande i demokratiska processer.
Vapenexport skapar målkonflikter
När Stefan Löfven tillträdde som statsminister deklarerade han att han leder en feministisk regering. Ansvaret för den feministiska politiken är således hela regeringens, inte bara utrikesdepartementets, och innefattar även justitieminister Morgan Johansson som ansvarar för vapenexporten. Men samtidigt som arbetet pågår med att ta fram ett nytt regelverk som ska klargöra villkoren för vapenexport till icke-demokratier gjorde svenska ministrar under 2016 statsbesök till både Saudiarabien och Filippinerna där representanter från vapenindustrin medverkade.
”Alla politikområden ska bidra till en hållbar och rättvis värld”, sa utrikesminister Margot Wallström när den utrikespolitiska deklarationen presenterades för knappt en månad sedan. Sveriges vapenexport motverkar aktivt detta mål. Den feministiska utrikespolitiska handlingsplanen framhåller dessutom kopplingen mellan spridning av vapen och genusbaserat våld, men nämner inget om hur den svenska exporten förhåller sig till detta. Analysen av målkonflikterna mellan svensk krigsmaterielexport, den feministiska utrikespolitiken och Sverige som ledande aktör för implementeringen av Agenda 2030 lyser därmed med sin frånvaro.
”Det nya regelverket måste förändra praxis”
År 2015 presenterade Krigsmaterielexportutredningen (Kex) sitt förslag till ett nytt regelverk för vapenexport. Förslaget mötte stor kritik eftersom demokratikriteriet fortsatt var oklart formulerat och inte skulle innebära ett absolut förbud mot vapenexport till diktaturer.
Det nya regelverket måste förändra praxis. För trots att mänskliga rättigheter redan nu ska vara ett ”centralt villkor” har kryphål lett till att Sverige exporterat vapen och annan krigsmateriel till länder där människors rättigheter systematiskt kränks.
En majoritet av partierna i riksdagen; Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna; har sedan flera år tillbaka sagt att de vill stoppa vapenexporten till diktaturer. Men sex år efter att arbetet med att se över regelverket startade väntar vi fortfarande. Nu har vi fått besked om att regeringens proposition kommer under våren. Om förslaget kommer att innehålla ett tydligare demokratikriterium är ännu ovisst. Det är därför avgörande att alla partier som redan tagit ställning, och därmed avlagt löften till sina väljare, nu lever upp till dessa. Tillsammans kan de se till att den nya lagstiftningen innebär ett totalstopp för vapenexport till diktaturer och andra stater som allvarligt kränker mänskliga rättigheter – inte bara på papperet, utan även i praktiken.
Gabriella Irsten
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se