En mångårig och svår torka i Kirkuk, Irak ledde år 2012 till att många gick med i den islamiska staten. Forskningsrön pekar på att rekrytering till väpnade grupper kan vara effektiv i torkans eftersvall.
I utkanten av ett industriområde strax utanför Stockholm öppnar sig plötsligt ett grönområde. En vacker park formar sig runt en vit byggnad, ovanför trädtopparna syns konturerna av en röd flagga. Den tillhör Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Sipri. Här bedrivs forskning om kopplingen mellan klimatförändringar och konflikt.
Karolina Eklöw arbetar som forskarassistent här och ingår i den så kallade klimatsäkerhetsgruppen på institutet. Hon betonar att orsakerna som leder till konflikt är många och sammanflätade.
– Det vi kan se är att samhällen pressade av sinande resurser, både institutionella och naturmässiga, skapar en grogrund för oroligheter och i värsta fall våldsamma konflikter, säger Eklöw.
Orsakerna till konflikt är kontextuella och ser olika ut i olika länder, menar hon. Ändå har internationella klimatsäkerhetsforskare såsom gruppen på SIPRI kunnat identifiera fyra övergripande klimatrelaterade faktorer som ökar risken för våldsam konflikt.
– Den första av dessa är kanske också den mest konkreta. När samhällen som livnär sig på jordbruk och fiske står inför sinande naturresurser ökar risken för konflikt. I den torka som följer i klimatförändringens spår skapas nämligen konkurrens om det livsviktiga vattnet, säger Eklöw.
Den andra faktorn belyser hur militanta grupper i spillrorna av naturkatastrofer och extrema väderfenomen drar fördel av lokalbefolkningens behov av mat, skydd och vatten. I lägen som dessa rekryteras lätt de som inte kan stå emot löftet om överlevnad för sig och sin familj. Detta blev verkligt i en by nära Kirkuk i Irak. För varje år som torkan varade blev det allt svårare att stå emot nödvändigheterna som de beväpnade männen erbjöd. I utbyte krävde de lojalitet med den islamiska staten, rapporterar National Geographic. När hoppet om bättre tider sinade och torkade ut på den snustorra jordbruksmarken gick en efter en tillslut med i IS. En grupp som kom att bli en av vår tids största terrororganisationer.
Ytterligare en faktor som ökar risken för konflikt är hur naturkatastrofer möjliggör en expanderad makt för redan inflytelserika personer i ett samhälle. I akuta humanitära situationer kan dessa ta kontroll över distributionen av de nödvändigheter som ingår i katastrofhjälp. Resultaten pekar på att detta är ett sätt för lokala makthavare att styra konflikter. Detta genom att kontrollera vem som kan få komma att ta emot hjälp och vem som kan komma att bli utpressad genom uteblivna ransoner.
Den sista faktorn som Sipri tar upp är att de kan se kopplingar mellan klimatförändringar och konflikt genom migrationsprocesser. Resultat från forskning – om än i liten omfattning – antyder att förändrade politiska och socioekonomiska förutsättningar till följd av klimatförändringar påverkar folks benägenhet att flytta. Det är något som i sin tur kan ge upphov till oro och eventuella våldsamheter.
Trots att forskare inom klimatsäkerhet har identifierat viktiga orsaker till klimatrelaterade konflikter betonar Karolina Eklöw vikten av att nyansera debatten. De relativt nya forskningsrönen om konflikter som orsakas av klimatförändringar öppnar nämligen för en diskussion om begreppet konflikt i sig.
Debatten kring klimatförändringar är grund för skepsis. USA:s president, och därmed världens mäktigaste person, förnekar människans påverkan på klimatförändringar. En hållning som legat till grund för otaliga internationella förhandlingar. Idag har frågan kommit att bli näst intill ideologisk och väcker intressekonflikter.
Konflikt är alltså inte alltid väpnad. Så hur definierar vi situationen som råder mellan människa och natur?
Den forskning som tidigare funnits om klimat och konflikt fokuserar i första hand på sinande naturresurser och dess koppling till väpnad konflikt. Men verkligheten är mer komplex än så. Det menar bland andra Malin Mobjörk, även hon en del av klimatsäkerhetsgruppen på SIPRI. Hon har tillsammans med andra forskare skrivit en rapport på ämnet. I den redogörs för hur klimatförändringarna framförallt innebär en långsam process av förskjutning av resurser och förändrade förutsättningar för samhällen. Något som påverkar mänsklig säkerhet. I längden kan de förändrade förutsättningarna också komma att påverka relationen mellan stater.
Och det är svårt att veta hur.
Mobjörk skriver i rapporten att jordens befolkning står inför en förändringsprocess utan historiskt facit. Det gör att forskning enbart kan drivas på enskilda händelser och scenarier. Om inte de kunskapsluckor som finns på ämnet erkänns riskerar diskussionen om klimatförändringar att reduceras till sinande naturresurser.
I media går det att följa debatten om ett smältande Arktis. Plötsligt öppnas oanade naturresurser, och ett helt hav ligger öppet. Den långsamma men stabila globala uppvärmningen får isar att smälta och skördar att torka i en allt snabbare takt. Vid sidan av detta växer behovet av en djupare förståelse kring hur och under vilka omständigheter detta påverkar risken för utbrott av våldsamma konflikter.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
