Hopp om fred i krigsdrabbade Etiopien efter avtal om vapenvila

Abiy Ahmed valdes till Etiopiens premiärminister 2018. Året därpå tilldelades han Nobels fredspris för sina insatser i att lösa den långdragna gränskonflikten mellan Etiopien och Eritrea. Bland många etiopier spreds hopp om stärkt demokrati, stabil ekonomi och fred. Men bara ett år senare utbröt ett förödande inbördeskrig i landets norra region Tigray – ett krig mellan den etiopiska staten och den politiska gruppen Folkets befrielsefront i Tigray (TPLF) som beräknas ha krävt så många som 600 000 liv.

Men konflikten kom inte så plötsligt som det kan verka, enligt Liisa Laakso, Senior Researcher vid Nordiska Afrikainstitutet.

Etiopien är en federation med etniska regioner. De tre föregående decennierna innan valet 2018 styrdes landet av en koalition bestående av partier baserade på etnicitet där TPLF dominerade. Abiys Ahmeds nya regim hade visioner om ett liberaliserat politiskt system, och hans vinst förändrade det politiska landskapet.

– I denna nya miljö var den politiska eliten i Tigray inte tillfredsställd och de var rädda. Dessutom var Abiys nya regim rädd för tidigare maktcentrum i Tigray, beskriver Liisa Laakso.

Bakgrunden till kriget relaterar till den politiska maktens militaristiska arv i Etiopien. Enligt Liisa Laakso var tröskeln för vad som skulle kunna utlösa väpnad konflikt därför låg. Under pandemin ställde Abiy Ahmed in planerade val, varpå TPLF anklagade regeringen för att utnyttja pandemin för att vidhålla makten. De beslutade att, trots regeringens beslut, hålla sina regionala val, vilket blev katalysatorn för kriget som utbröt den 4 november 2020. Den etiopiska staten anklagade aktörer lojala till TPLF för att beskjuta militärbaser, men TPLF förnekade detta och hävdade i stället att agerade defensivt.

”Konflikten är mogen för en lösning”

För civilbefolkningen i Tigray och de kringliggande regionerna har de humanitära följderna varit katastrofala. Hundratusentals har mist livet och miljontals människor är på flykt. Enligt FN har brott mot mänskliga rättigheter och krigets lagar troligen begåtts av båda sidor. Detta inkluderar avrättningar, tortyr och våldtäkt. Den etiopiska staten allierade sig med Eritrea, som historisk har egen konflikt med TPLF gällande gränsen de delar med Tigray.

– Eritreas inblandning har bidragit till våld, plundring och fruktansvärda kränkningar av mänskliga rättigheter. Ett verktyg som staten har använt är restriktionen av mat och bistånd till regionen, säger Liisa Laakso.

Den 2 november 2022 överraskade parterna omvärlden med att skriva under avtal om vapenvila. All strid skulle upphöra omedelbart.

– Det tycks vara så att båda parter har insett att det finns inget de kan vinna på att fortsätta konflikten. På så sätt är konflikten mogen för en lösning, säger Liisa Laakso.

Den etiopiska staten är orolig över landets stabilitet, menar Liisa Laakso. Ifall TPLF skulle deklarera Tigrays självständighet kan självständighetsrörelser som vuxit i andra regioner följa samma spår, vilket hade kunnat leda till landets totala desintegration.

Liisa Laakso är optimistisk inför Etiopiens framtid, men poängterar att fredsprocessen och återuppbyggnaden blir komplicerad. Det kommer krävas skicklig manövrering av det federala systemet för att balansera regionernas självbestämmande med nationell tillhörighet så att alla blir nöjda. Dessutom ger Eritreas frånvaro i fredsdiskussionerna viss oro för huruvida de kommer försöka hindra det fredsavtal som har skrivits.

För civilbefolkningen i Etiopien kommer det krävas läkning efter krigets ohyggligheter. Många kommer en lång tid framöver vara fortsatt beroende av humanitär assistans. Liisa Laakso poängterar att omvärlden inte får försumma de miljoner människor i behov av hjälp i återuppbyggandet.

– Detta bistånd kräver internationell delaktighet och uppmärksamhet, menar hon.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se