När Gabon tog emot pengar från Norge för sin regnskog blev landet historiskt. Efter att världsledarna på FN:s klimatkonferens under hösten utlovat 12 miljarder dollar till bekämpandet av avskogning har modellen fått ett nytt lyft, men bland lokalbefolkningen finns det oro kring initiativets socioekonomiska konsekvenser.
När Gabon utlovades 150 miljoner kronor av Norge för sin regnskog banade landet väg för en ny hållbarhetsstrategi. Initiativet lyfts fram som ett framgångsexempel på hur internationella krafter kan komma samman och främja hållbarhet. Trots detta höjs det bland lokalbefolkningen röster om att modellen, om än framgångsrik ur ett ekologiskt perspektiv, äventyrar människors sociala och ekonomiska utveckling.
Ett rikt, fattigt land
Få länder har lika mycket skog som Gabon, vars landyta består till över 85 procent av skog. Skogen ingår i Kongobäckenet och är känd för sitt rika djurliv. Bland annat lever där över hälften av alla världens kvarvarande skogselefanter. En av anledningarna till att de trivs så bra är att Gabon, till följd av landets lukrativa oljereserver, har haft råd att lämna skogen ifred.
2016 stod oljan för halva landets BNP, medan skogen enbart stod för 2.9 procent. Sjunkande oljepriser och överanvända oljefält har dock resulterat i en avtagande ekonomi. Därför har Gabons politiker, tillsammans med bland annat Världsbanken, formulerat nya krav på diversifiering av ekonomi och marknad.
Gabons BNP per capita är fortfarande högt, men regeringen har misslyckats med att fördela resurserna jämlikt. 2013 levde en tredjedel av landets befolkning under fattigdomsgränsen på 150 dollar i månaden. I över 60 procent av landets regioner hade även tillgången till sjukvård, elektricitet och rent vatten minskat. Detta framkom i en rapport från McKinsey Global Institute, som enligt Världsbanken kom att spela en avgörande roll i landets nya politik.
Drömmen om en grön supermakt
Vad som utmärkte den nya strategin “Emerging Gabon”, som utarbetades av landets politiker för ett decennium sedan, var att den ämnade göra Gabon till en ledande ekonomi – inte på bekostnad utan med hjälp av landets regnskog. Riktlinjernas fokus på hållbarhet uppmärksammades av det Centralafrikanska skogsinitiativet (CAFI) och snart kom de två parterna att ingå ett samarbete. Tillsammans beslutade man om mätbara mål och belöningar, och tidigare i höst blev det officiellt – Gabon får 17 miljoner dollar från Norge via CAFI för sitt framgångsrika hållbarhetsarbete. Förutsatt att de håller samma spår väntar kompensation i form av donationer på totalt 150 miljoner dollar.
Norges klimatminister Ola Elvestuen lovordade initiativet.
– Jag är mycket nöjd med detta resultatbaserade partnerskapet genom CAFI. Det är ett genombrott, sade han.
Även Gabons klimatminister, Lee White, kommenterade utfallet:
– Vi måste höja värdet på Gabons regnskogar för att säkerställa att konservering och hållbar exploatering kan användas som verktyg för att förbättra levnadsstandarden för befolkningen, sade han, och uttryckte att han hoppas att initiativet ska uppmuntra internationella aktörer till att fortsätta skapa incitament för länder med regnskog.
Regnskogen – klimatkonferensens stora vinnare
Gabons politiker har länge förespråkat ekonomisk kompensation till länder som bevarar sin skog. Klimatforskaren Andrew Mitchell, grundare av the Natural Capital Finance Alliance, motiverar ståndpunkten med att länder som motsätter sig avskogning borde kompenseras i och med att de avstår från ekonomisk utveckling till fördel för alla världens invånare.
Efter klimatkonferensens utfall har modellen fått nytt uppsving. Gabons representant Gahouma-Bekale berömde världsledarnas löften rörande avskogning, men poängterade att många afrikanska länder ännu tampas med fattigdomsbekämpning och därför behöver mer tid för att säkerställa en human övergång.
Hållbart – för vem?
Dessvärre tycks Gabons regnskogsmodell inte lösa svårigheterna med att säkerställa ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet parallellt. Om pengarna som landet får primärt investeras i vidare hållbarhetsarbete, likt instruerat av CAFI, är kompensationen inte nog incitament för invånare som fortfarande kämpar för grundläggande rättigheter. Oberoende av huruvida den strikta regleringen av regnskogen gynnar klimatet och Gabons makthavare, menar invånare att den kostar dem inkomst och välbefinnande. Många upplever att presidenten värnar mer om elefanter och regnskog än om befolkningen. En kvinna som bor i utkanten av huvudstaden Libreville uttryckte sin frustration i en intervju med NY Times:
– Det finns inga jobb i det här landet. Noll, noll, noll. Jag letar efter förändring, men det finns ingen förändring, sade hon.
En annan invånare i regionen sade att Gabons skog är en källa för nationell stolthet, men att det, tyvärr, inte är nog.
– Du kan inte vara stolt och leva utan ett tak över ditt huvud, förklarade han.
Mannen, som promenerar längs med en skogsstig till sitt bankjobb varje morgon, har varken elektricitet eller rinnande vatten. För honom, och många andra i hans situation, representerar skogen ingenting annat än en livsnödvändighet som regeringen nu förbjuder honom från att nyttja.
Huruvida Gabons president och hans medhållare lyckas och fler länder kompenseras för sin regnskog återstår att se. Kvarstår gör det faktum att debatten om avskogning tagit en ny vändning i och med utfallet av COP26. Gabons modell kan komma att bli mycket betydelsefull, men detta kräver att lokalbefolkningens perspektiv inkluderas i utformandet av strategin som hoppas kunna stoppa avskogningen till år 2030.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
