Sjögräs kan bli en värdefull resurs för att minska hunger och fattigdom i världen, enligt hållbarhetsinitiativet UN Global Compact. Foto: Canva.

Analys

Framtidens odling sker under ytan

Ökad press på företag, privatpersoner och regeringar att producera och konsumera hållbart har skapat ett intresse för alternativa material och livsmedel. Ett av de nya stjärnskotten är sjögräset. Som mångfacetterat, klimatpositivt och en möjlig ersättare till både hamburgare och plast har företag påbörjat sina investeringar längs kontinenternas kuster. Frågan är vad industriell sjögräsodling får för konsekvenser för lokalinvånare, ekosystem och internationell politik.

Användningen av sjögräs och alger som mat och material kan spåras tillbaka till tusentals år sedan. Samlingsnamnet sjögräs refererar egentligen till cirka 11 000 olika arter, där brunt, rött och grönt sjögräs tillsammans med tång är de mest eftertraktade sorterna för mänsklig konsumtion.

Gemensamt för sjögräsarterna är dess höga näringsinnehåll och stora mängder vitaminer och mineraler. Traditionellt har det vilda sjögräset samlats längs med stränder och klippor och ofta har processen utförts av kvinnor. Växande matosäkerhet och minskande fiskbestånd globalt gör att sjögräset spelar en fortsatt viktig roll som närings- och inkomstkälla längs med kustområden, men också att fler är intresserade av resursen.

Insikter om livsmedelsindustrins klimatpåverkan har breddat perspektivet på global matproduktion. Med stigande vattennivåer och mer extremväder blickar fler företag mot nya teknologier för att överge odling på land helt och istället vända sig till havet – som hittills har varit ett outforskat odlingsområde. Genom att använda endast två procent av haven till sjögräsproduktion hade tolv miljarder människors proteinbehov kunnat tillgodoses, enligt hållbarhetsinitiativet UN Global Compact.

I manifestet “The seaweed manifesto” skriver UN Global Compact tillsammans med Lloyd’s Register Foundation att sjögräsets potential är enormt stort i arbetet mot de globala målen. Förutom möjligheten att minska fattigdom och hunger kan sjögräsodling spela en viktig roll i att utföra ekosystemtjänster. Växterna syresätter bottnar, binder stora mängder koldioxid och utgör naturliga habitat för fiskar och andra vattenorganismer.

Storföretagen investerar i blått jordbruk

Utöver att vara ett livsmedel kan olika typer av sjögräs användas i kosmetik, medicin och gödningsmedel. Forskare har även upptäckt att sjögräsbaserat djurfoder kan minska metanutsläpp från boskap med upp till 90 procent, något som påtagligt kan minska klimatpåverkan från köttindustrin. 

Enligt prognoser kommer odling av sjögräs att växa exceptionellt de kommande åren som ett resultat av ökad efterfrågan och fler nyfunna användningsområden. Ikea är ett av de företag som undersöker möjligheten att använda sjögräsbaserat material för att ersätta de plastförpackningar företaget har lovat att fasa ut helt inom sex år. Förändringen berör 920 000 ton material årligen, något som Ikea själva hoppas inspirera till en större samhällsomvandling och utfasning av fossil plast. 

Även andra verksamheter har påbörjat stora investeringar i det blåa jordbruket. Utanför Namibias kust har det multinationella företaget Kelp Blue investerat i ett havsområde på 70 000 hektar för odling av tång som ska bli plastmaterial, gödsel och fiskfoder. Dessutom är företagets mål att generera arbetsmöjligheter för lokalbefolkningen och boosta ekosystemet för att gynna fiskeindustrin.

Kan leda till en ny typ av landgrabbing

Trots onekligen goda intentioner kan risker anas när stora företag slår ut traditionell verksamhet. I södra Indien vittnar skördande kvinnor om minskade mängder vilt sjögräs på grund av överexploatering och brist på industriell reglering. Även UN Global Compact pekar på behovet av internationella överenskommelser och policies för att säkerställa att den expanderande sjögräsindustrin inte utgör en risk för lokala ekosystem och traditionella samhällens överlevnad. 

Regelverk behövs dessutom för att se till att anspråk på vattenområden inte leder till politiska konflikter. Multinationella företags investeringar längs med kusterna i globala syd kan med kritiska glasögon nämligen ses som en varningsflagga för en ny typ av landgrabbing – där vattenterritorium snarare än land efterfrågas.

Trots sjögräsodlingens potential riskerar industriell expansion att leda till exploatering och överföring av resurser från folk som traditionellt varit beroende av de tjänster ekosystemet bidragit med. Att internationella regelverk ser till att både ekosystem och lokalbefolkning gynnas av stora investeringar blir därför väldigt viktigt. Först då har sjögräsodlingarna en riktig potential som hjälpmedel ut ur globala kriser.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: