Enprocentmålet leder till att mer effektiva sätt att bedriva bistånd, som att ställa ut garantier, prioriteras ner eftersom de genererar få utbetalningar och därför inte bidrar till att uppfylla målet. Sida borde istället uppvärdera garantiinstrumentet för ett effektivt bistånd.
– Det blir alltmer tydligt att enprocentsmålet är ett black om foten för effektiv biståndsverksamhet, menar Helena Antoni, ansvarig för bistånd- och utvecklingsfrågor inom Moderaterna.
Nyckeln till en långsiktigt positiv utveckling i biståndsländer är att mobilisera lokala entreprenörer som kan bygga upp samhället från grunden. Men för att starta en verksamhet eller påbörja ett större byggprojekt krävs kapital som kan vara svårt för en småföretagare i ett fattigt land att få tag på. Många investerare ser det som alltför riskabelt att låna ut pengar utan säkerhet, eller finansiera ett projekt i en konfliktzon. Här kan Sverige hjälpa till genom att via Sida gå in som borgenär för större lån och ta över en del av risken.
Garantiinstrumentet har använts framgångsrikt i många år och bidragit till att finansiera verksamheter och projekt som annars kanske inte hade funnits. Det har framför allt stärkt resurssvaga grupper som kvinnor och unga entreprenörer. Garantierna har även visat sig vara ett väldigt kostnadseffektivt sätt att bedriva bistånd på. Enligt Sidas egen beräkning skapar varje subventionerad krona 70 kronor i externt kapital.
Tyvärr står denna kostnadseffektivitet i konflikt med enprocentsmålet och får därför stå tillbaka i biståndsarbetet. Sverige har som mål att betala en procent av landets bruttonationalinkomst i bistånd. I praktiken leder det till att mer effektiva sätt att bedriva bistånd prioriteras ner eftersom de inte bidrar till att uppfylla målet. Flera av Sidas medarbetare rapporterar till exempel att ledningen förespråkar utbetalning av biståndsmedel framför att ställa ut garantier, eftersom de senare endast genererar få, om några, utbetalningar.
Det är hög tid att vi omvärderar målsättningen i biståndet till att även omfatta andra, mer effektiva verktyg. Sidas garantier mobiliserar kapital till entreprenörer och utvecklingsprojekt som skapar mervärde för sina samhällen. Garantierna kan dessutom styras till olika områden som harmonierar med Sveriges strategier i övrigt, till exempel miljö- och klimatinsatser.
Idag vet vi tyvärr inte exakt hur effektivt garantiinstrumentet är. Enligt riksrevisionens granskning, som publicerades i november förra året, har Sida brustit i sin uppföljning av garantierna. Detta gäller bland annat utvärderingen av kort- och långsiktiga effekter. Det är svårt att inte få känslan att lånegarantierna behandlas styvmoderligt av myndighetens ledning, och det ligger nära till hands att anta att enprocentsmålet är problemet. Om verksamhetens mål är att betala ut en viss summa i bistånd varje år blir den naturliga effekten att kostnadseffektiva instrument bortprioriteras, eftersom de försvårar måluppfyllelsen.
Det är i så fall feltänkt av Sidas ledning. Ju mer myndigheten fokuserar på kostnadseffektiva insatser som genererar en långsiktigt positiv ekonomisk utveckling i biståndsländerna, desto mer pengar finns kvar i biståndspotten att betala ut till dem i akut behov av hjälp. Sidas garantier mångdubblar dessutom investeringen i ett visst projekt, vilket leder till att det kan nå fler människor.
Det blir alltmer tydligt att enprocentsmålet är ett black om foten för effektiv biståndsverksamhet. Sverige är ett stolt biståndsgivarland, men de insatser vi gör ska generera maximal nytta över tid. Allt annat vore ohållbart och respektlöst gentemot skattebetalarna. Genom garantierna kan Sveriges biståndsinsatser nå fler människor, stärka lokalsamhällen och skapa långsiktig utveckling i biståndsländerna. Det vore bättre om Sida gjorde tvärtom och prioriterade garantierna för att uppnå en effektiv biståndsverksamhet.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
