Enligt Agenda 2030 ska alla människor ha tillgång till ekonomiskt överkomliga och säkra bostäder senast år 2030, något som städer världen över kämpar hårt för att uppnå. Wien har länge ansetts vara en av de städer i världen med högst levnadsstandard. Detta är bland annat på grund av stadens unika system för billiga kommunala hyresrätter, som i dag huserar mer än hälften av invånarna. Hur har Wien lyckats med det som så många andra städer världen över inte har?
Österrikes huvudstad Wien har utsetts till den stad i världen med högst levnadsstandard tio år i rad, bland annat i jämförande studier gjorda av the Economist Intelligence Unit och Mercer. En anledning till att staden ständigt toppar listorna är dess unika system för hyresrätter. Dessa kallas för Gemeindewohnungen – “gemensamma lägenheter” på svenska.
De kommunala hyresrätterna inhyser i dag en fjärdedel av stadens 1,9 miljoner invånare, och sammanlagt med andra kommunalt subventionerade hyresrätter huserar de hälften av invånarna, enligt Wiens kommun. Det stora utbudet av billiga lägenheter är förenligt med FN:s 17 globala utvecklingsmål – att alla människor ska ha tillgång till säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder senast år 2030.
I en tid av inflation och ekonomisk nedgång höjs levnadskostnaderna för många människor runt om i världen, och det blir svårare för stater och städer att garantera sina medborgare rätten till en fullgod och billig bostad. Den globala situationen för unga är speciellt utsatt, då det ekonomiska läget gör det betydligt svårare för dem att köpa sin första bostad. De plågas också av kraftigt höjda hyror i urbana miljöer.
Wien har erfarenhet av bostadskriser. Därför har politikerna i mer än ett hundra år arbetat hårt för att uppnå en mer stabil bostads- och hyresmarknad, inte minst för unga.
Ett historiskt projekt
Runt sekelskiftet 1900 hade cirka 300 000 av stadens 2 miljoner invånare ingen tillgång till ordentligt boende. Boendesituationen beryktades vara en av Europas värsta, och de socialdemokratiska politikerna i Wien insåg efter första världskriget att situationen drastiskt behövde förändras. 1923 byggdes det första ”Gemeindebau”-projektet, och inom 10 år hade redan 55 000 nya lägenheter byggts, enligt Wiens kommun.
Bostäderna byggdes i hela staden, oavsett de olika bostadsområdenas medianinkomst eller anseende. Riktlinjerna för det enorma projektet var att alla lägenheter skulle vara av hög kvalitet, främja den sociala gemenskapen och bidra till socialt och kulturellt blandade områden.
Detta märks tydligt än i dag. Bostädernas typiska arkitektur har blivit en ikonisk del av Wiens utseende, då husen finns i varje stadsdel, på nästan varje gata. De är välplanerade hus med röda tak, distinkta skorstenar och takantenner, stora inbjudande innergårdar fyllda med lekplatser och grönområden med bänkar i solen.
– Dugliga lägenheter har i många städer blivit en lyxvara. Wien har avsiktligt valt en annan väg. I över 100 år har vi betraktat tillgången till ekonomiskt överkomliga bostäder som ett offentligt ansvar, som bäst uppfylls av en stark allmännyttig bostadssektor, säger Kathrin Gaál, vice borgmästare och kommunalt bostadsråd i Wien.
Fortsatta kommunala och statliga investeringar på cirka 400 miljoner euro per år i dagens penningvärde har lett till att ungefär 7 000 nya lägenheter byggs och cirka 5 000 äldre renoveras i Wien varje år, vilket har hållit hyrorna låga och stabila. En genomsnittlig kommunal hyreslägenhet kostar i dag 5,81 euro per kvadratmeter per månad, exklusive skatt och driftkostnader. År 2020 stod endast 11 100 människor i kö till en allmännyttig bostad i Wien, enligt Kronen Zeitung.
Bostadsbrist – ett globalt problem
Läget i Wien står i stor kontrast till bostadssituationen i andra länder i världen, exempelvis Indien – som har stora problem inom bostadssektorn. Detta beror bland annat på den snabba ekonomiska utvecklingen med kraftig urbanisering som följd. Bostadsbristen beräknades under åren 2012 till 2017 vara ungefär 18,78 miljoner bostäder.
År 2011 uppskattades det att cirka 13 miljoner indiska hushåll levde i slumområden, många på grund av att de inte hade råd med de höjda hyrorna i urbana miljöer. Levnadsstandarden var och är betydligt lägre i dessa områden, exempelvis hade 71 procent av områdena ingen tillgång till ordentligt avlopp. Hotet om vräkning är också ständigt närvarande. Mellan år 2017 och 2019 blev cirka 320 000 människor vräkta från dessa områden, bland annat för att ge plats åt nya statliga bostadsprojekt och för att “försköna” stadsdelarna. Den stora bostadsbristen påverkar naturligtvis även unga i stor utsträckning, då den enorma efterfrågan gör det ännu svårare för dem att hitta en bostad.
I andra länder som Spanien tvingas unga betala upp till 94 procent av sin lön för att hyra en egen lägenhet. I Hong Kong uppskattas det att cirka 250 000 personer, bland dem mer än 50 000 unga, bor i burliknande ”rum” på några ynka kvadratmeter på grund av stadens skyhöga hyror och otillräckliga löner, enligt South China Morning Post.
Även i Sverige finns stora problem inom bostadssektorn, exempelvis i Stockholm. Enligt SCB är endast 44 procent av alla bostäder hyresrätter och över 700 000 människor står i dag i kö för att få en hyresbostad i Stockholms län. Den genomsnittliga kötiden för ett förstahandskontrakt i innerstaden är 18 år, vilket har gett plats åt en stor svart andrahandsmarknad. Andrahandshyrorna är i Stockholms stad genomsnittligt 149 procent högre än förstahandshyran, enligt Stockholms Handelskammare.
“Det handlar egentligen om tur”
Lara Maltrovsky, 25, arbetar som konsult och har bott i Wien hela sitt liv. När vi pratar på telefon berättar hon att hon aldrig bott i en Gemeindewohnung, alltså en kommunal hyresrätt. Hon beskriver att hon hittade sitt första boende på annat sätt då det tog tid att ansöka och vänta på en hyresrätt genom kommunen, i genomsnitt tar det ett och ett halvt år. Hon förklarar att det kan fungera bra för unga som kan bo kvar hemma en tid, men att det för andra i praktiken inte är ett alternativ att vänta på sin första lägenhet inom stadens kösystem.
– Jag kan inte säga hur rättvist systemet är. På grund av systemets standardiserade handlar det egentligen om tur – hur snabbt de kan komma med ett erbjudande och om du faktiskt gillar lägenheterna de erbjuder.
Lara Maltrovsky förklarar även att det finns vissa krav för att kunna få hyra av staden. Dessa är en minimiålder på 17 år, att ha varit bosatt och skriven på samma adress i Wien i minst två år, vara österrikisk eller EU-medborgare, samt en övre inkomstgräns på 3,810 euro per månad.
– Jag tycker samtidigt att det är en mycket bra service från staden eftersom att hyra en Gemeindewohnung är betydligt billigare än att hyra på den privata marknaden, och det ökar mängden ekonomiskt överkomliga bostadsområden, menar Lara Maltrovsky.
Förutom väntetiden finns andra baksidor med systemet. Lara Maltrovsky berättar att lägenheterna och kontrakten ärvs av släkt och närstående om hyresgästen går bort. Syskon, partners, barnbarn, styvsyskon – listan är lång på de som har rätt att ärva. Detta, menar Lara Maltrovsky, leder till att många kommunala hyreslägenheter stannar i samma familjer i generationer, eftersom hyreskontrakten är obegränsade i tid. Detta begränsar tillgången för andra behövande, inte minst unga som tar sina första steg ut på hyresmarknaden.
– Jag vet att det är olagligt, men många jag känner har gett sin Gemeindewohnung till någon annan i familjen eller någon bekant utan att göra det ’officiellt’, säger Lara Maltrovsky.
Trots detta kan det konstateras att Wien har lyckats bättre än många andra städer med att garantera sina invånare ordentliga och ekonomiskt överkomliga bostäder, i enlighet med Agenda 2030. Hur resten av världen skall få bukt med sina problem, speciellt för sina unga, återstår att se.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se