Kampen mot koloniala och patriarkala strukturer fortsätter i Bolivia – ett land som är starkt präglat av sin koloniala historia. De statliga initiativen leder till en långsam förändring av samhället, men de är inte tillräckliga. Med hjälp av ett teaterprojekt grundat i andinsk kosmovision ifrågasätts normer hos unga vuxna med förhoppningen om en snabbare samhällsförändring i landet.
Den 20 November 2020 skapade Bolivias nuvarande regering ett nytt ministerium för kultur, avkolonisering och avpatriarkalisering. Ministeriet ska arbeta med att främja den kulturella mångfalden och bekämpa rasism och ojämlikheter. Trots detta och andra statliga initiativ fortsätter de koloniala och patriarkala strukturerna i det bolivianska samhället att påverka livsvillkoren i landet. År 2021 rapporterades det om fler än 100 mord på kvinnor av män, och landet har endast haft en enda urfolkspresident, trots att nästan hälften av befolkningen identifierar sig som urfolk.
Initiativ för att bekämpa maktstrukturer
Ramiro Mendoza Quisbert är 26 år, utbildad statsvetare, kommunikatör och skådespelare. Han är grundare av projektet “Teatro para el buen vivir” – ett av flera initiativ som arbetar med strukturer som kolonialismen och patriarkatet lämnat efter sig i Bolivia. Genom workshops har projektet arbetat med unga vuxna i städerna La Paz och Tarija. Det är inte en teatergrupp, utan ett pedagogiskt projekt som vill avkolonisera kroppen och ifrågasätta samhällsnormer genom teater och andinsk kosmovision. Andinsk kosmovision är en typ av världsåskådning med ursprung hos andernas urfolk. Teaterprojektet grundades för tre år sedan och har sedan dess haft ett tiotal workshops med ett hundratal deltagare.
– Avkolonisering av kroppen är inte bara ett inre arbete för var och en utan också är en kollektiv process i samhället och med moder jord. De som deltar i projektet delar en önskan om ett annat sätt att leva och förhålla sig till jorden, varandra och sig själva, berättar Ramiro Mendoza Quisbert.
Avkolonisering och identitetsskapande
Avkolonisering missförstås enligt Ramiro Mendoza Quisbert ofta som en vilja att klamra sig fast vid det förflutna, ett sökande efter en “ren” urfolksidentitet och som en hämnd mot historien. Detta är ett missförstånd.
– I slutändan är avkolonisering och avpatriarkaliseirng en del av ett större globalt projekt som söker en transformering för att vi ska kunna leva tillsammans i välmående, balans och harmoni med andra varelser, naturen och jorden, säger han.
Teaterprojektet har också betydelse för identitetsskapande och för att läka de koloniala såren. Precis som många andra har Ramiro Mendoza Quisbert växt upp i en stadsmiljö och han beskriver sig utlämnad till eurocentrismen och den amerikanska drömmen.
– Jag representerar en generation som har blivit avskuren från sitt ursprung och sina rötter. En generation som söker efter identitet och som försöker orientera sig mellan det koloniala, det patriarkala, det kapitalistiska, det andinska och det kollektiva.
Många av deltagarna i projektet har växt upp i städer där konsumtion och förstörelse av moder jord är starkt rotade. Workshopen blir en plats där de kan hitta sig själva och varandra.
Statliga initiativ inte tillräckliga
Ramiro Mendoza Quisbert menar att den bolivianska statens initiativ för att förändra maktstrukturerna är bra och nödvändiga. Seminarier, debatt och samtal är viktiga och resultatet av förändringar i konstitutionen efter många år av kamp från urfolk, bönder och arbetare. Vissa saker kan dock förbättras och mycket av förändringen sker bara institutionellt. Han tycker också att generationsaspekten inom regeringens arbete måste förbättras.
– Jag skulle gärna se att fler ungdomar fick chansen att uttrycka sig kring dessa teman. Det är viktigt att skapa forum för samtal i skolor, universitet och arbetsplatser då många av dessa samtal stannar innanför regeringen och inte kommer ut i samhället.
Ramiro Mendoza Quisbert menar att även om man ändrat politisk diskurs och namn på institutioner så finns det personer som arbetar inom dessa som fortsätter att upprätthålla maktstrukturer baserade på kolonialism och patriarkat. Det behövs en total omstrukturering av staten utifrån ett avkoloniseringsperspektiv, och det innebär inte bara en ny konstitution.
– Det är något väldigt utopiskt, men för mig är det det enda sättet att skapa något av betydelse, för annars så kan vi fortsätta med att ändra namnen och titlarna, men i slutändan så har vi ändå inte ändrat något på riktigt.