I en del av Europa där kvinnans roll länge inneburit att vara en hemmafru har en nygammal struktur vuxit fram: kvinnligt deltidsarbete i kombination med det obetalda arbetet i hemmet. Som följd har de tyskspråkiga länderna bland de största löneskillnaderna mellan kvinnor och män i hela Europa. Men dagens unga ifrågasätter allt oftare status quo och vill se en förändring.
Det är tidig eftermiddag i centrala Wien. Föräldrar, främst mammor, samlas utanför förskolorna och skolportarna för att hämta sina barn. En högst normal syn, tycker många lokalbor. Men faktum är att detta är ett av många exempel på den sneda fördelningen av omsorgsarbete mellan landets män och kvinnor.
I Österrike och dess kulturella grannar Schweiz och Tyskland, en del av Europa som länge präglats av ett starkt hemmafruideal, är det än i dag norm att kvinnan tar ett karriärmässigt steg tillbaka för att ta hand om hemmet. Detta leder i längden till fortsatt ojämställdhet mellan könen, visar EU-statistik.
— De traditionella könsrollerna spelar en stor roll vid denna arbetsfördelning. Speciellt i mina föräldrars generation, men även i min egen, finns det en outtalad förväntan på kvinnor att utföra det obetalda arbetet i hemmet, även om alla är medvetna om ojämlikheten mellan könen, säger den österrikiska socialantropologen och förskolepedagogen Hannah Büchel till Utvecklingsmagasinet.
2023 arbetade cirka 50 procent av de österrikiska kvinnorna deltid, vilket är den näst största andelen inom hela EU. Hos grannarna Schweiz, som inte är medlem i EU men är del av den tyskspråkiga kulturella gemenskapen, och Tyskland ser siffrorna liknande ut, och de skiljer sig tydligt från EU-snittet som 2022 låg på ungefär 30 procent.
Vid en blick på männens deltidsarbete blir kontrasten tydlig: i Tyskland och Österrike arbetar endast cirka tio procent av männen deltid, vilket sticker ut som den största skillnaden mellan könen inom unionen. När österrikiska män arbetar deltid är det däremot inte på grund av tidskrävande plikter i hemmet, till skillnad från kvinnorna. I en statligt genomförd studie nämner de utbildning eller professionell fortbildning och “ingen önskan om heltidsarbete” som de viktigaste anledningarna.
Den yttersta konsekvensen av denna könsuppdelning är att de tysktalande länderna, ofta kallade för DACH-länderna, har bland de största lönegapen mellan kvinnor och män i hela Europa, då deltidsarbetande i dessa länder ofta får sämre chanser att klättra på karriärstegen och i större utsträckning jobbar inom lågavlönade sektorer. Österrike hade det näst största lönegapet inom hela EU 2022. Kvinnors genomsnittliga timlön där var 18,4 procent lägre än mäns, och både Tyskland och Schweiz uppvisade löneskillnader på cirka 18 procent. I jämförelse med EU-snittet, som 2022 låg på 12,7 procent, samt med Sveriges 11 procent, sticker talen ut.
Familjebildning utgör hinder för arbetande kvinnor
I Österrike, likt i världen i stort, hänger kvinnors negativa särställning på arbetsmarknaden ofta ihop med att de skaffar barn och är föräldralediga, vilket en nyligen genomförd studie visar. 80 procent av de tillfrågade arbetande kvinnorna behövde dra ned på arbetstiden efter föräldraledigheten och endast hälften kunde arbeta kvar i samma roll. Därtill upplevde en tredjedel försämrade arbetsuppgifter och lägre löner vid tillbakakomsten, vilket får negativa effekter på deras framtida pension.
Ett barns födelse behöver däremot inte påverka pappans karriär överhuvudtaget. Majoriteten av dem jobbar vidare i samma roll och lika många timmar som de gjorde innan. Detta möjliggörs genom att pappor inte har någon plikt att ta ut föräldraledighet i Österrike, vilket leder till att få faktiskt gör det. Mindre än en procent av papporna i landet är föräldralediga sex månader eller längre, medan majoriteten av kvinnorna är hemma i upp till två år. Även i Tyskland är skillnaden mellan könen stor, då endast tio procent av papporna tar ut föräldraledighet som varar längre än två månader.
— Här skulle exempelvis EU kunna bidra med en ännu bättre övergripande struktur genom lagstiftning som gör föräldraledighet attraktivt för alla kön, som erkänner obetalt omsorgsarbete som riktigt arbete, och som därför erbjuder finansiella incitament för det, menar Hannah Büchel.
Faktum är att EU har försökt tackla problemet genom sitt “Balansdirektiv”, som infördes 2022. Direktivet syftar till att införa möjligheten att reservera två månader av ledigheten för pappor eller andra vårdnadshavare i medlemsländerna. Haken är dock att detta enkelt kan undvikas genom att en förälder, typiskt sett mamman, tar ut hela ledigheten, som då förkortas med några månader. Sådant är fallet i Österrike.
Hannah Büchel pekar också på den bristande barnomsorgen i stora delar av de tysktalande länderna som en viktig aspekt av jämställdhetsarbetet. Det råder ständig platsbrist och barnen kan vanligtvis stanna kvar på förskolan eller i skolan endast fram till lunch eller tidig eftermiddag i en så kallad “Halbtagsschule”, det vill säga havdagsskola, som är normen i de tyskspråkiga skolsystemen. Ansvaret för att ta hand om barnen resten av dagen, likt hos tidigare generationer, läggs på kvinnorna, enligt Hanna Büchel.
Kvinnor som trots kulturella förväntningar jobbar heltid i DACH-länderna – det vill säga Tyskland, Österrike och Schweiz – har länge konfronterats med skällsordet “Rabenmutter”, som på svenska lyder “korpmamma”. Ordet används som skuldbeläggning av arbetande kvinnor för att de spenderar för lite tid med sina barn, med bilden av en korpmor som överger sina fågelungar i boet som jämförelse.
En kvinnoroll i förändring
Samtidigt som det kvinnliga deltidsarbetet över tid har blivit ett effektivt sätt att få fler kvinnor i arbete, i stället för att vara hemmafruar, har den traditionella fördelningen av hushållssysslorna och omsorgen av barn förblivit. I Österrike utför kvinnor mer än två tredjedelar av omsorgsarbetet, och när betalda och obetalda arbetstimmar lagts ihop arbetar kvinnor i snitt fler timmar per vecka än männen i DACH-länderna, enligt EU-statistik. Hannah Büchel menar att det obetalda arbetet sällan anses vara just ett arbete, och att det därför inte värderas lika högt i samhället.
— Om vi skulle betrakta detta omsorgs- och hushållsarbete som en intensiv och känslomässigt krävande sysselsättning skulle samhället profitera dubbelt: Kvinnor som förvärvsarbetar inom omsorgen skulle bli mer uppskattade och yrkena bli attraktivare. Samtidigt blir chanserna större för kvinnorna i dessa sektorer att få samma respekt och lön som sina manliga motsvarigheter, vilket möjliggör för deltidsarbetande att bekvämare gå upp i arbetstid om de vill.
Att många kvinnor, till skillnad från män, arbetar deltid behöver däremot inte alltid vara något negativt, betonar Hannah Büchel. De som har möjlighet att arbeta mindre och fokusera på sina förhållanden och därmed på ”reproduktivt arbete”, som Hannah Büchel kallar det, kan snarare se det som ett privilegium än en begränsning. Att deltidsanställda i DACH-länderna får omfattande skattelättnader motiverar också många att gå ned i arbetstid.
Attityden bland de yngre generationerna ser däremot ut att förändras, visar en studie som nyligen genomförts på uppdrag av den österrikiska regeringen. Fler unga par vill dela lika på hemarbetet och unga tjejer och kvinnor vill bryta sig loss från de traditionella könsrollerna. De vill också jobba i högre utsträckning än vad deras egna mödrar gjort och dela upp föräldraledigheten på ett rättvisare sätt. Där håller Hannah Büchel med.
— Det jag önskar för framtiden är att det ska finnas strukturer och gemensamma värderingar på plats som gör det möjligt för kvinnor att utan bördor få välja själva om de vill arbeta deltid eller inte, säger hon.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se