Nästan 90 procent av gatuförsäljarna i Zimbabwe är helt beroende av gatuförsäljning som sin inkomstkälla. Många av dem är kvinnor som riskerar våld och trakasserier när de arbetar. Beauty (till vänster) handlar alltid ingefära av en kvinnlig gatuförsäljare (till höger) som inte vill ställa upp med sitt namn. Foto: Matilda Katsler.

FUF-korrespondenterna, Reportage

Kvinnliga gatuförsäljare kämpar för sin plats i Harare

I centrala Harare är gatuförsäljning en viktig del av ekonomin, särskilt för kvinnor som står för en stor del av den informella arbetskraften i landet. Kvinnorna får kämpa hårt för att ta plats i det offentliga rummet en plats som många gånger har ett högt pris i form av våld och sexuella trakasserier.  

I Zimbabwes huvudstad Harare myllrar det av aktivitet på gator och torg med gatuförsäljning från morgon till kväll. Försäljningen har enstaka uppehåll då kommunala tjänstemän och poliser försöker ta tillbaka stadens offentliga platser genom att arrestera gatuförsäljarna eller förstöra deras varor. Harares myndigheter har besvarat den växande gatuförsäljningen genom att ta till hårda åtgärder: om inofficiell försäljning sker på offentliga platser beslagtas försäljarnas varor och försäljarna sätts i fängelse tills någon kan betala borgen för dem. Anledningen är att Harares kommunfullmäktige vill att stadens offentliga miljöer ska uppnå vad de uppfattar som moderna stadsideal.

Ungefär 95 procent av Zimbabwes arbetsmarknad är informell, enligt en arbetsmarknadsundersökning av UNDP från 2014. I hela Afrika uppskattas gatuförsäljning utgöra mellan 15 och 25 procent av den informella arbetsmarknaden. Samtidigt står Harare inför komplexa utmaningar när det kommer till stadskärnan, precis som många andra städer i tillväxtländer. Enligt en studie från december 2023 prioriteras moderna stadsideal i Harare högre än den del av befolkningen som försörjer sig genom gatuförsäljning där. Resultatet har blivit att gatuförsäljare inte har en plats i centrala Harare och engagemanget att få bort dem har varit stort. Detta har i sin tur resulterat i ytterligare urban fattigdom och utanförskap bland gatuförsäljarna.  

Kvinnorna i centrum av utanförskapet

I centrum av konflikten om stadsrummet i Harare står kvinnorna, som förutom de med funktionsvariation är den mest utsatta gruppen bland gatuförsäljare i staden. Förutom att sälja sina varor under åtta till tolv timmar om dagen ansvarar kvinnorna ofta för barnomsorg. Samtidigt brottas de med patriarkala strukturer, och många av kvinnorna berättar att de inte ”får lov” av de manliga försäljarna att sälja vissa varor som kostar mer eller anses stå högre i hierarkin, exempelvis teknikprylar. I stället får de sälja varor med lägre ekonomiskt värde, exempelvis dagstidningar, frukt och grönsaker. Begränsningarna gör det svårt för kvinnorna att få ihop tillräckligt med pengar under en dag för att överleva. Under arbetsdagen måste de också hålla utkik så att inga poliser eller kommunala tjänstemän är i närheten och kan arrestera dem eller beslagta deras varor. 

Många kvinnor får inte lov att sälja dyra varor eller varor som anses stå högt i hierarkin. På bilden hjälper en syster sin bror att damma av hans teknikprylar. Hon får inte lov att sköta försäljningen. Foto: Matilda Katsler.

Angelica, som är en 37-årig gatuförsäljare i centrala Harare, menar att kvinnliga gatuförsäljare är i underläge gentemot manliga, bland annat eftersom de är bundna till att sälja på en och samma plats.  

– Det är svårt att vara en resande gatuförsäljare samtidigt som du bär en bebis på ryggen, säger hon.

Vissa kvinnliga gatuförsäljare har utvecklat strategier för att undvika att bli måltavlor för poliser eller kommunala tjänstemän. En strategi kallas för “illusion”, och den innebär att kvinnorna stoppar sina varor på ryggen för att lura tjänsteman att varorna är deras bebis. Vissa tjänstemän låter sig luras, vissa väljer att se åt andra hållet, medan andra utan tvekan bestraffar kvinnor – med eller utan barn – lika hårt som vilken annan gatuförsäljare som helst.

Watson är en 35-årig manlig försäljare som berättar att varken poliser eller tjänstemän tar hänsyn till försäljarnas förhållanden.

Oavsett om någon sitter i rullstol eller bär ett barn bryr de sig inte. De säger bara att de gör sitt jobb. Ibland faller även de blinda offer för dessa insatser, säger han.

Det är inte ovanligt att kvinnor utsätts för sexuella och fysiska trakasserier av kommunala tjänstemän eller poliser i utbyte mot skydd från arresteringar eller beslagtagning av deras varor. En av personerna som har fallit offer för sexuella trakasserier är 36-åriga Mariat. Hon förklarar att kvinnliga gatuförsäljare lätt blir måltavlor för dessa trakasserier och att förövarna inte bryr sig om du är gift eller inte.

Han kommer att göra vad han vill, inklusive att ta dina varor, för att du kanske har vägrat att bli förälskad i honom. De bryr sig inte ens om att någon är gift, säger hon.

Att sälja med hjälp av vagn kan underlätta, särskilt om man säljer varor som är svåra att bära på huvudet eller ryggen. På bilden ser vi en ung tjej som säljer med hjälp av vagn. Hon berättar att vagnen dock gör det svårt att snabbt förflytta sig om det ser ut att bli tillslag. Foto: Matilda Katsler.

Trots den konstanta osäkerheten över att bli måltavlor för sexuella övergrepp har många av dessa kvinnor inget annat val än att fortsätta arbeta på gatorna. För dem är det en kamp för överlevnad och att kunna försörja sina familjer. En forskningsstudie belyser behovet av att ta hänsyn till kvinnliga gatuförsäljares roll i ekonomin i stadsplaneringen. En kvinnlig gatuförsäljare som vill vara anonym har själv reflekterat över bristen på kommunala åtgärder som stöttar kvinnliga försäljare.

Vi behöver stöd och respekt från stadens myndigheter för att kunna fortsätta vår verksamhet på ett sätt som respekterar våra rättigheter och värdighet, säger hon.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: