I höstas skakades Ecuador av massprotester efter att regeringen ville införa ett åtstramningspaket i landet. I maj bröt nya protester ut mot regeringens coronaåtgärder. Regeringen oroar sig nu för smittspridning medan människorättsorganisationer rapporterar om övervåld.
Den 3 oktober 2019, bröt landsomfattande protester ut i Ecuador. Regeringen hade just beslutat om åtstramningsåtgärder och avvecklat landets olje- och bränslesubventioner. Det orsakade stort missnöje bland befolkningen. Regeringen stod fast vid reformpaketet, eftersom åtgärderna bedömdes nödvändiga för att minska budgetunderskottet och möta kraven från Internationella Valutafonden (IMF).
I februari 2020 mötte jag Violeta Sánchez, en av många som deltog i protesterna. Under 11 dagar var hon på plats mitt i händelsernas centrum. Hon stöttade urbefolkningen som tagit sig till huvudstaden för att protestera. Hon hjälpte främst till med mat, sovplatser, tårgasmasker och organisering av medicinsk hjälp.
På ett fik i huvudstaden Quito berättar hon att de första protesterna i oktober hölls av transportförbunden och studenter. Snart anslöt även olika grupper av urbefolkningen där både vuxna, barn och äldre tog sig till huvudstaden. Redan när de anlände hade polisen haft våldsamma sammandrabbningar med demonstranter.
– Polisens svar på protester har alltid varit brutal, men aldrig så brutal som den senaste tiden, berättar Violeta Sánchez.
Andra dagen vid parken el Arbolito var den mest dramatiska. Hon berättar att området fylldes av så mycket tårgas att hundratals barn fick evakueras på grund av andnöd. Volontärer använde en megafon för att polisen skulle låta dem passera.
– Vi fick gå ut på knä med händerna över huvudet. 200 barn som håller på att kvävas, det kan inte vara ett proportionerligt sätt att besvara protester, säger hon.
Våldet eskalerade snabbt vilket påskyndade förhandlingar. Efter 11 dagar nåddes en förhandlad lösning. Dekret 883 om de slopade bränslesubventionerna drogs tillbaka och protesterna upphörde. Då hade 1 192 personer blivit anhållna, 1 340 skadats och elva hade mist livet, enligt officiella siffror. FN och människorättsorganisationer slog fast att polis och militär hade använt övervåld. En del av demonstranterna hade också gjort sig skyldiga till brott som stenkastning och attacker mot polis, reportrar och byggnader.
Sedan utbrottet av covid-19 har utredningarna om vad som hände i oktober gått långsammare. Ecuador har drabbats hårt av coronaviruset och det värst drabbade området har varit Guayaquil, landets största stad.
För att klara krisen beslutade regeringen i slutet av maj att skära ned i den offentliga sektorn, sänka löner, minska resurser till utbildning och stänga vissa statliga företag. Besluten orsakade nya protester runtom i landet, där runt 4 000 personer samlades i olika städer.
Quitos borgmästare vädjade till invånarna att välja andra former av protester för att undvika smittspridning. Regeringen slog fast att avståndsrestriktionerna inte respekterades och att det fanns människor som inte använde ansiktsmasker.
– Vi är oroliga att de som protesterar utsätter andra för risk och att de hindrar försöken att begränsa smittan, sa inrikesministern María Paula Romo till tidningen Primicias den 25 maj.
Även i Guayaquil ägde protester rum. Medborgare riktade bland annat kritik mot den lokala regeringens hantering av coronapandemin. Guayaquil skapade internationella rubriker när stadens begravningstjänster kollapsade och kvarlevorna av de som avlidit i covid-19 blev liggandes på stadens gator. Ett 50-tal människor samlades i parken Bicentenario för att visa sitt missnöje mot detta. Enligt Human Rights Watch möttes manifestationen av övervåld från polisen – som också försökte stoppa media och människorättsorganisationer från att rapportera om händelsen.
Vid regeringens presskonferens den 25 maj försäkrade inrikesministern att regering och polis agerar med stor försiktighet för att inte hamna i situationer som provocerar.
– Självklart är det vår skyldighet att säkerställa mediernas arbete. Tyvärr har vi haft vissa undantag där det blivit våldsamt, sa inrikesministern.
Fernando Bastías Robayo från den lokala människorättsorganisationen CDH var på plats i Guayaquil när polisen stoppade protesterna och han försökte dokumentera händelserna. Via Zoom berättar han att det finns en tendens att bryta upp och hindra protester. Enligt hans mening måste icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare identifiera brister i det nuvarande systemet – även under en pandemi. Statens roll är sedan att ta in kritiken och reparera felen.
– Vi på CDH jobbar mycket med tre teman: minne, reparation och icke-upprepning.
Han tillägger att statens fokus måste vara att fråga sig själv: vad var mina misstag?
– Det fanns brister i krishanteringen, i hälso- och sjukvårdssystemet och i avlägsnandet av kropparna från gatorna. För att garantera principen om icke-upprepning, bör man åtgärda bristerna, säger han.
Enligt Fernando Bastías Robayo sker inte detta i dagsläget. Istället finns en ovilja från myndigheterna att acceptera misstag, både gällande protesterna i oktober och under pandemin.
– Det finns en risk att om några månader kommer vi ha en explosion av protester på grund av krisen – ett nytt oktober. Först då vet vi om man lärt sig något av händelserna i höstas.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
