EU:s jordbrukspolitik säger emot de egna biståndsmålen om fattigdomsbekämpning. Foto: Jed Owen/Unsplash

Reportage

Jordbrukspolitiken i EU hämmar global utveckling

EU har stora stöd till det egna jordbruket och höga krav på importerade produkter. Det gör det svårt för småskaliga jordbrukare världen över att ta sig in på den europeiska marknaden. Något som går stick i stäv med EU:s egna biståndsmål.

Av de 736 miljoner människor som lever under fattigdomsgränsen bor nästan 80 procent på landsbygden. Antalet människor som lider av kronisk undernäring är nära 821 miljoner och har ökat sedan 2014, enligt FN:s jordbruksfond IFAD:s, senaste årsrapport

Henrik Franklin, rådgivare för Södra och Östra Afrika på IFAD, säger att bönder på landsbygden i exempelvis östra Afrika ofta lider av undernäring och hunger. Detta trots att småskaliga jordbrukare är de som producerar maten. 

Med EU:s bistånd görs satsningar för utveckling och samarbete inom mat och jordbruk. Bland annat har EU nyligen investerat 45 miljoner euro i en IFAD-fond som satsar på utveckling av små och medelstora jordbruksföretag på Afrikas landsbygd. Samtidigt för EU en jordbrukspolitik som kan motverka just den utvecklingen.  

Annika Åhnberg, tidigare riksdagsledamot och ordförande för organisationen Siani, förklarar att EU:s jordbrukspolitik – som all jordbrukspolitik – går ut på att skapa bra villkor för det egna lantbruket. Men politiken är under förändring, säger hon. 

Hon menar att man idag inte dumpar jordbruksöverskott i andra delar av världen i samma utsträckning som på 90-talet. 

Under den tiden fick bönder i EU ekonomiska bidrag baserade på hur mycket de producerade – ju större produktion desto mer pengar. Detta ledde till att bönderna producerade så mycket de kunde. Till slut överskred utbudet de europeiska konsumenternas efterfrågan och varorna blev orimligt billiga. Överskottet av mat skickades då till andra länder för att säljas billigt eller förstördes, men ibland också som en form av humanitärt bistånd. Bönder på andra håll i världen blev därmed utkonkurrerade både på hemmaplan och på den europeiska marknaden. 

Det ekonomiska stödet till EU:s jordbrukare idag är istället baserat på hur mycket mark jordbrukaren äger. Enligt Annika Åhnberg finns problem även med detta som påverkar i synnerhet de fattigaste bönderna.

Bara det faktum att man har ett omfattande stöd till det egna jordbruket gör att jordbruk på andra håll blir missgynnat, säger hon.

Jordbruket får 40 procent av EU-budgeten

Idag går 40 procent av EU:s totala budget till jordbruket och jordbrukspolitiken drivs med en målbild om att EU ska vara självförsörjande till viss del. Den ska också främja en konkurrenskraftig marknad och gynna de många arbetsplatser som jordbrukssektorn bidrar med – idag runt 20 miljoner sysselsatta människor i EU. Detta ekonomiska stöd till det egna jordbruket, tillsammans med en strikt lagstiftning i form av handelsavtal, lämnar många icke-medlemsländer utanför. 

– Vi har kvantitativa restriktioner för import, vilket är en av de mer utvecklingshämmande satsningar vi gör, säger biståndsexperten Lennart Wohlgemuth.  

Dessa restriktioner fungerar som ett tak för mängden jordbruksprodukter och matvaror som tillåts importeras till EU. Lennart Wohlgemuth, som också är gästprofessor på Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet, menar att restriktionerna leder till att utomeuropeiska jordbruksländer hindras från att exportera sig ut ur fattigdom. 

– Tanken är att de ska sälja det de är bäst på och sen köpa andra saker, förklarar han.

Wohlgemuth menar att EU:s jordbrukspolitik därmed hämmar utvecklingen i många länder i fattigdom. I likhet med Annika Åhnberg säger han att de europeiska jordbruksstöden gör att jordbruket i låginkomstländer konkurreras ut på den europeiska marknaden. Något som därmed går stick i stäv med biståndspolitikens mål där fattigdomsbekämpning är ett av dess huvudsyften.

EU har även strikta regler och krav på livsmedelsprodukter som är svåra för småskaliga bönder i landsbygdsområden att uppnå. Det är någonting som organisationen FIAN försöker komma runt genom att stötta exempelvis jordbrukskooperativ, motsvarande Arla, i dessa områden. 

De höga kraven på livsmedelsprodukterna kan också ge positiva konsekvenser. Henrik Franklin vidareutvecklar tanken att EU:s krav, tillsammans med höga krav från konsumenter, leder till bättre produkter och hållbarare produktion. Genom att smitta av sig på andra marknader förbättras såväl social som ekologisk hållbarhet. Även Annika Åhnberg på Siani menar att EU här har möjlighet att gå före och visa vägen.

Finns andra marknader än den europeiska

Henrik Franklin påpekar dock att det viktigaste för småskaliga bönder, i exempelvis Afrika, är finansiering och tillgång till marknaden – och det finns andra marknader än den europeiska. Den ekonomiska utvecklingen i Afrika är enorm fortsätter han, och tror snarare att det på sikt är europeiska jordbruk som kommer få problem med konkurrensen. 

– Grundfrågan är hur det europeiska jordbruket ska kunna bli konkurrenskraftigt, säger Henrik Franklin.

Det Globala Syd må vara de största konsumenterna idag, men andra delar av världen kommer att komma ikapp relativt snabbt. Henrik Franklin förklarar att efterfrågan på mat väntas öka med 60 procent till år 2050. Han förutspår att en mer lokal handel – och att det är den stora möjligheten både i Europa och Afrika framöver. 

Biståndsexperten Lennart Wohlgemuth ställer sig tveksam till om EU:s nya långtidsbudget – som förhandlas fram just nu – kommer medge några nedskärningar i jordbruket. Att jordbrukssektorn är en så stor arbetsgivare gör det svårt att genomföra förändringar. Och många länder sätter sig hårt emot. 

Det mest cyniska är ju att vi drivit stenhårt mot de fattigare länderna att det enda sättet att ta sig ur fattigdom är liberalisering av deras handel. Medan vi själva inte liberaliserat en viktig del av vår, säger Lennart Wohlgemuth. 

Han anser det mycket märkligt att den här motsägelsefulla politiken har fått gå obemärkt förbi. 

Men Annika Åhnberg tycker inte att det är en självklarhet att den europeiska marknaden ska liberaliseras, eftersom det kan få negativa konsekvenser för miljön. Om det ska ske så måste det vara parallellt med arbete för miljövänlig utveckling. Då kan det ge en positiv skjuts.

– Det kommer att prägla jordbruk i andra länder också, säger hon.

Dela det här: