Efter många turer och uppskjutningar har den irakiska regeringen fastställt ett datum för val detta år i oktober. I ett land skakat av kontinuerliga protester i snart tre år nu så är valet i oktober en ljusglimt, hur liten den än må vara, men osäkerheter råder kring huruvida valet kommer att ens äga rum.
Valet till att välja Iraks lagstiftande församling, som i sin tur väljer presidenten och premiärministern, var tänkt att gå av stapeln i juni men flyttades fram till oktober då valkommissionen krävde mer tid för att förbereda för att kunna hålla “fria och rättvisa val”.
Efter flera protester som skakade om landet i oktober 2019 – och som inte har avtagit utan fortsatt i intensitet även i dagsläget, lovade premiärministern Mustafa al-Kadhimi, i ett försök att lugna demonstranterna, att hålla tidiga val.
Valkommissionen hoppas på att kunna undvika en repris av förra valet 2018 då valdeltagandet var det lägsta i modern tid med enbart 44.5 procent. Det låga valdeltagandet tros bero på folkets frustration över det politiska systemet. Men utsikterna ser inte särskilt optimistiska ut inför valet i oktober. Det logistiska arbetet med att förbereda valet har fallit efter.
I en rapport från FN konstaterades det i början av mars att bara 62 procent av väljarna blivit registrerade för att rösta. Landet kan hamna i en situation där valdeltagandet riskerar att bli ännu lägre än det förra valet, helt enkelt därför att för få väljare är berättigade att rösta.
Protesterna i 2019 – som irakierna kallade för Oktoberrevolutionen – väckte initialt folkets hopp och optimism när de ledde till att den dåvarande premiärministern Adel Abdul Mahdi avgick. Hans ersättare, Mustafa al-Kadhimi, lovade att hålla tidiga val och fixa det ekonomiskt dystra läget i landet. Ett år efter protesterna har läget inte förbättrats, och folket är fortfarande ute på gatorna och ropar efter förändring.
Efter USA:s invasion av Irak 2003 försökte de amerikanska byråkraterna att införa deras version av demokrati i landet, med ganska så dåliga resultat. Det är väldigt sällan som ett land lyckas bli en fullfjädrad demokrati på order av en ockuperande makt.
Det fanns en chans efter Saddam Husseins fall 2006 då Irak kunde ha gått en annan väg, men de beslut som den amerikanske ockupationsförvaltningen fattade förvärrade de redan existerande spänningarna i landet och lämnade ett hemskt minne.
Detta ledde till att ord som “demokrati” för det irakiska folket blev synonymt med korruption och missbruk av makt. Detta betyder inte att det inte fanns en törst för demokrati bland det irakiska folket, utan att amerikanerna och deras allierades behandling av folket (före, under och efter ockupationen) lämnade många i landet desillusionerade över möjligheten till förändring genom politiska och demokratiska medel, och öppnade upp för hemska mörka krafter som IS.
Ordet demokrati har likväl fått en urvattnad mening här i västvärlden, tom på innehåll. Det är lätt att bli cynisk när man hör politiker slänga runt ord som demokrati i varannan mening. Men när man ser människor på andra sidan jorden sätta sina liv på spel för att de har en genuin längtan efter det så inser man den explosiva potential som koncept som demokrati fortfarande har.
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se