Varje år orsakar aids, tuberkulos och malaria tre miljoner människors död. Utmaningarna är många, men än finns det hopp om att nå FN:s mål om att stoppa dessa sjukdomar innan år 2030. Om två veckor ska världens ledare offentliggöra hur mycket bidrag de är villiga att ge Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria under nästa treårsperiod. Det är dags för en kraftsamling, skriver företrädare för RFSU, RFSL, Läkare Utan Gränser, Svenska Läkaresällskapets Kommitté för Global Hälsa, Världsinfektionsfonden, Karolinska Institutet och Hiv-Sverige.
När regeringen meddelade att de skulle sänka bidraget till Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria (Globala fonden) på grund av ökade kostnader för flyktingmottagandet i Sverige gick inte mindre än 159 civilsamhällesorganisationer från hela världen samman för att be Stefan Löfven och Sverige att inte svika sitt åtagande. Sveriges rykte som pålitlig givare fick sig en rejäl törn. Globala fonden är en av de viktigaste finansieringsmekanismerna för global hälsa, så beskedet om att bidraget nu återställs till de utlovade 850 miljoner kronorna för år 2016 är glädjande.
Varje år orsakar de tre sjukdomarna aids, tuberkulos och malaria omkring tre miljoner människors död. Tuberkulos är den infektionssjukdom som orsakar flest dödsfall globalt, malaria leder till hundratusentals dödsoffer varje år och aidsepidemin är långt ifrån över. Under perioden 2010-2014 har antalet nya fall per år av hiv bara minskat med åtta procent, och varje dag smittas 5 700 barn, unga, män, kvinnor och transpersoner med hiv. Aids är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i reproduktiv ålder.
Utmaningarna är många, men än finns det hopp om att nå det av FN:s medlemsstater antagna målet att stoppa aids, tuberkulos och malaria innan år 2030. Vi vill därför belysa följande:
– För få är medvetna om att de har hiv. Ungefär hälften av alla som lever med hiv vet inte om det. Det måste bli lättare för personer att testa sig. Initiativ som att knacka dörr för att erbjuda testning har visat goda resultat.
– Fortfarande saknar 17-19 miljoner människor tillgång till livräddande behandling. Det resulterar i att en miljon människor dör i onödan varje år. Personer som lever med hiv måste ges tillgång till behandling så fort som möjligt i enlighet med den så kallande test and start-metoden. Då ökar chanserna att leva ett långt liv och risken för att föra hiv vidare minskar radikalt. I väst- och centralafrika väntar 76 procent av de som behöver livräddande mediciner fortfarande på behandling.
– Kunskapen om hur man skyddar sig mot hiv är fortsatt låg i drabbade länder. Till exempel har bara ungefär en tredjedel av alla unga i Afrika söder om Sahara en grundläggande kunskap om hur en kan förhindra att hiv överförs. Hiv-preventionsagendan behöver omformuleras och bättre integreras i det bredare arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa. Bland annat behövs satsningar på sexualupplysning som ifrågasätter normer kring kön och sexualitet, samt skolhälsovård som tillhandahåller kondomer och preventivmedel.
– Det måste satsas mer på att öka tillgängligheten till tuberkulosbehandling och på åtgärder för att få bukt med den ökade spridningen av multiresistent tuberkulos. Tuberkulos är den vanligaste dödsorsaken för personer som lever hiv.
– Kriminalisering och diskriminering av homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter måste motverkas. Rädsla för fängelse, förföljelse, våld och trakasserier är allvarliga hinder för människor att söka rådgivning och hälsovård.
Med andra ord krävs en kraftsamling. Nytänk och robust finansiering av insatser i svårt drabbade länder är nödvändigt om världen ska lyckas med de uppsatta målen.
Om två veckor hålls den femte givarkonferensen där världens ledare ska offentliggöra hur mycket bidrag de är villiga att ge Globala fonden under nästa treårsperiod. Globala fonden spelar en ovärderlig roll i arbetet för att uppnå FN:s mål. Genom en finansieringsmodell med flerårigt bistånd skapas en långsiktighet, och därigenom möjligheter för berörda länder att planera insatser i linje med sina nationella hälsostrategier. Sveriges röst har varit avgörande för utformningen av Globala Fondens nya strategi för 2017-2022. Som ett resultat av svenskt påverkansarbete fokuserar den nya strategin i större utsträckning på sexualupplysning, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Nu måste det finansiella bidraget för kommande treårsperiod demonstrera samma beslutsamhet.
Vi som dagligen arbetar med att bekämpa aids, tuberkulos och malaria vill att Sverige skickar en tydlig signal om att vi kommer att fullfölja våra åtaganden för att stoppa dessa epidemier före 2030. Om inte en kraftsamling sker är risken för bakslag stor, trots att det internationella hiv-arbetet rönt stora framgångar under de senaste åren. Det alternativet har vi inte råd med.
Maria Andersson, generalsekreterare RFSU
Mikaela Hildebrand, sexualpolitiskt sakkunnig RFSU
Mari Mörth, generalsekreterare Läkare Utan Gränser
Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare Läkare Utan Gränser
Frida Sandegård, förbundsordförande RFSL
Tobias Alfvén, ordförande Svenska Läkaresällskapets Kommitté för Global Hälsa
Claes Ånstrand, ordförande Världsinfektionsfonden
Gunilla Källenius, professor Karolinska Institutet och styrelsemedlem Världsinfektionsfonden
Anna Mia Ekström, professor/överläkare, Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset
Christina Franzén, ordförande Hiv-Sverige
Farhad Mazi Esfahani, verksamhetsutvecklare Hiv-Sverige
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se