Debatt

Vi måste begränsa tillgången till vapen för att bygga fred

Små och lätta vapen dödar 1368 människor varje dag. Det är hög tid att belysa vapnens betydelse i att göda konflikter och våld. Och det är dags att stärka det förebyggande arbetet mot väpnat våld inom utvecklingssamarbetet, skriver Karin Olofsson och Christer Winbäck från Parlamentarikerforum för små och lätta vapen-frågor.

57 människoliv i timmen. 1368 människoliv per dag. Små och lätta vapen har – med rätta – kallats för dagens verkliga massförstörelsevapen då denna vapenkategori vållar flest dödsoffer. Varje år förlorar en halv miljon människor sitt liv till följd av väpnat våld.

Väpnat våld är ett hinder för utveckling och för mänsklig säkerhet. Denna erfarenhet driver oss i Parlamentarikerforum, som är en unik internationell organisation som samlar parlamentariker över partigränser från cirka 90 länder. Vår gemensamma målsättning är att förebygga och minska väpnat våld, specifikt våld orsakat av små och lätta vapen.

Höga ekonomiska och sociala kostnader

Väpnat våld drabbar både länder i konflikt och länder i fred. Konsekvenserna av väpnat våld är extra kännbara för människor i utvecklingsländer. Utöver mänskligt lidande är de ekonomiska och sociala kostnaderna omfattande. I Guatemala har FN:s utvecklingsprogram, UNDP, visat att kostnaderna av väpnat våld vissa år uppgått till drygt 7 procent av bruttonationalprodukten. Organisationen Oxfam har belyst att väpnat våld kostar Afrika cirka 18 miljarder dollar per år.

OECD har visat att utvecklingsländer spenderar 10 till 15 procent av deras bruttonationalprodukt på brottsbekämpning, i jämförelse med 5 procent för mer utvecklade länder. Dessa ”förlorade” resurser skulle ha kunnat användas av länder för att öka tillgång till exempelvis utbildning eller hälsa.

Leder till sexuellt våld

Pojkar och män är de som utövar väpnat våld i störst utsträckning. De utgör också största andelen av offren för dödsfall och skador. Flickor och kvinnor är utsatta – vapen används i hemmet för att hota om eller utföra våld i nära relationer. Vapen används när flickor, kvinnor, pojkar och män utsätts för sexualiserat våld i konflikter. Eller för att citera Internationella Kvinnoförbundet för Fred & Frihets ordförande från DR Kongo: ”En man med en machete kan våldta en kvinna. Två män, varav en har ett skjutvapen, kan våldta en hel by.”

Orsaker till konflikt och våld kan vara ekonomisk och social ojämlikhet eller bristande försörjningsalternativ. FN:s generalsekretare konstaterade tidigare i år i Säkerhetsrådet att den omfattande spridningen av små och lätta vapen är en grundförutsättning för – och ”multiplicerar” – konflikt och våld.

Hindrar bistånd från att nå fram

Den okontrollerade illegala vapenanvändningen bidrar till att tvinga människor på flykt från sina hem. Vapen i omlopp bidrar till stor osäkerhet och minskar tilliten i samhället. Som humanitära organisationer och biståndsorganisationer vittnat om så försvårar det dagligen tillträde till konflikt- och katastrofområden för att ge stöd och leverera bistånd till utsatta människor. Förebyggande arbete mot väpnat våld är därmed inte enbart en fråga om mänsklig säkerhet. Det handlar om kostnadseffektivitet. Att kunna försäkra oss om att biståndet når fram och får hållbara resultat.

Organisationen Small Arms Survey beräknar att det idag finns cirka 875 miljoner små och lätta vapen runt om i världen. 75 procent av vapnen befinner sig i händerna på civila. Små och lätta vapen är inte enbart en utmaning i konflikt- och postkonfliktländer, utan också i organiserade brottslighet och terrorism. Förekomsten av små och lätta vapen har varit en röd tråd i senaste tidens terroristattacker. Detta har vi kunnat följa på nära håll genom nyhetsrapporteringen från den fruktansvärda attacken i Paris nyligen. Små och lätta vapen är billiga, lättillgängliga, lättanvändbara och har lång livstid. Sammantaget gör det dem – skrämmande nog – till mycket effektiva och populära vapen.

Gyllene tillfälle att jobba med långsiktigt fredsbyggande

Trots utmaningar finns nu ett tydligt politiskt momentum för att ta konfliktförebyggande arbete på allvar. Det nya globala hållbara utvecklingsmålet, nummer 16, om fredliga och inkluderande samhällen innehåller ett delmål om att kraftigt minska flöden av illegala vapen till år 2030. Svenska regeringen har höga ambitioner om ett konfliktkänsligt och konfliktförebyggande bistånd. Sedan 24 december 2014 finns vapenhandelsfördraget Arms Trade Treaty (ATT) som sätter upp regler för den internationella handeln med vapen och ammunition.Politiken för Global Utveckling, PGU, har dammats av med en nystart som ska ge ökad samstämmighet mellan olika politikområden. Sammantaget ger det ett gyllene tillfälle att förena konfliktförebyggande med långsiktigt fredsbyggande.

Vid Föreningen för Utvecklingsfrågors seminarium i oktober presenterade biståndsminister Lövin 2016 års budget. En av nyheterna som lyftes var just utvecklingsmål nummer 16, där ministern konstaterade att det ”främst handlar om politiskt fokus” och att ”det inte behöver kosta så mycket”. Vi instämmer med ministern att politisk vilja är viktigt. Men det räcker inte för att göra verklighet av visionen om ett konfliktförebyggande bistånd. Det räcker inte för att göra verkstad av ambitionen om en feministisk utrikespolitik, med en färsk handlingsplan som lyfter fram vapen och könsrelaterat våld.

Krävs resurser

Vi menar att vi inte har råd att inte satsa på förebyggande arbete mot väpnat våld som en integrerad del av biståndet. En indikator på politisk vilja är tilldelning av resurser. Resurser ger möjlighet för en mångfald av aktörer att gemensamt agera för att nå de nya hållbara utvecklingsmålen.

För att bygga fred och förebygga framtida flyktingströmmar krävs ett långsiktigt och kraftfullt bistånd. Ett bistånd som tydligt prioriterar resurser till konfliktförebyggande arbete mot väpnat våld. Det handlar om att möjliggöra att övrigt bistånd når fram. Och sist, men inte minst, det handlar om mänsklig säkerhet. För kvinnan i Kongo, mannen i Ukraina, flickan i Afghanistan och pojken i Guatemala. För dig – och för mig.

Karin Olofsson och Christer Winbäck

Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: