gata i Colombo, Sri Lanka

När livet började förändras i Sverige såg det fortfarande ut som vanligt i Sri Lankas huvudstad Colombo.

FUF-korrespondenterna

När coronaviruset kom till Sri Lanka

”Här finns det ingen corona”. Ungefär så lät det när jag reste till Sri Lanka från Indien för tre veckor sedan. De flesta lankeser jag pratade med verkade mest bekymrade över minskad turism på grund av virusets framfart. Men precis som i övriga delar av världen har situationen ändrats även här.

På väg från flygplatsen berättar taxichauffören att han inte oroar sig särskilt mycket för virusets spridning. Liknande resonemang hörde jag från hotellpersonal, servitörer och tuktuk-chaufförer i början av min resa. När jag är ute och vandrar vid den kända bron Nine Arch Bridge i staden Ella möter jag en man som frågar efter en tändare. Jag har ingen men vi börjar prata ändå. Det visar sig att han äger ett litet kafé i närheten som han har behövt stänga. Det är inga turister här på grund av viruset, berättar han. När jag berättar att jag är från Sverige skakar han på huvudet. ”Du borde förlänga ditt visum och stanna här, det är mycket säkrare”, säger han och går vidare.

Men allt förändras fort. När jag några dagar senare kliver in på tågstationen i staden Kandy ser jag för första gången flertalet personer med munskydd. Jag hör även hur en man hostar högljutt igenom sin mask och ser hur folk runt honom ryggar tillbaka. Senare samma kväll träffar jag på två svenska tjejer som för två veckor sedan börjat sin långresa i Asien. Planen var att resa i två månader, men med virusets framfart och flera länder som stänger sina gränser står de nu i ett vägskäl och funderar på att åka hem igen. Det är ungefär vid den här tidpunkten jag är glad att min hemresa är planerad bara några dagar senare.

På väg till min sista destination Colombo ser jag efter vägen stora skyltar som uppmanar till att tvätta händerna. Antalet dokumenterade fall i Sri Lanka är just då runt 20. I huvudstaden Colombo är flera butiker, restauranger och turistattraktioner stängda på grund av viruset. Sri Lanka har även stoppat utfärdandet av turistvisum för flertalet länder, bland annat resenärer från Sverige. På hotellet bär personalen munskydd och plasthandskar när de serverar oss middag på den folktomma hotellrestaurangen. Varje gång jag går igenom hotellentrén kollas min temperatur och jag börjar fundera på vad som skulle hända om det visade sig att jag faktiskt hade feber. Skulle jag inte få komma in på hotellet då? Inte troligt kanske, men situationen är minst sagt speciell.

Om spridningen tar fart ordentligt i Sri Lanka undrar jag hur det kommer blir för dem som bor i landet, framförallt de som bor långt utanför städerna där det är svårt att ta sig fram på grund av vägarnas dåliga skick och dessutom svårt att få tag på vård. Akutsjukvård finns inte tillgängligt utanför större städer, privat sjukvård är dyr och allmänna sjukhus riskerar att bli överbelastade.

När jag igår kväll landande på Arlanda kände jag lättnad, trots att spridningen är större i Sverige. Hur det än är vill jag hellre vara hemma där jag har min trygghet och vet hur samhällsystemet fungerar. Mina tankar går till alla dem som vill men inte kan flyga hem just nu, utan hålls i karantän i olika delar av värden. Jag inser i efterhand att jag inte hade kunnat vänta så mycket längre med att resa hem och jag är glad att jag hann med en härlig semester.

Dela det här: