Konflikten om Nagorno-Karabach blossade återigen upp i september och tusentals armenier har flytt området. Medan de två stridande parterna Armenien och Azerbajdzjan har agerat och reagerat enligt kända linjer finns det en tredje aktör vars agerande kan framstå som mer överraskande: Ryssland.
Ryssland har historiskt sett stöttat Armenien politiskt och militärt i konflikten om Nagorno-Karabach. Ryska fredstrupper har varit placerade i regionen sedan 2020, då de spelade en central roll i förhandlingen om vapenvila.
I september eskalerade konflikten om Nagorno-Karabach igen. Efter en azerisk blixtattack mot regionen meddelade det separatistiska armeniskledda styret i Nagorno-Karabach att de ger upp kampen om självständighet. Många bedömare tror nu att regionen kommer att införlivas fullt ut i Azerbajdzjan senast vid årsskiftet, rapporterar DN.
Under krigsutbrottet i september ska ryska trupper ha agerat senfärdigt – eller inte alls – för att hindra de azeriska styrkornas intåg. Delar av de ryska trupperna bistod i stället azeriska styrkor med att avväpna armenier, enligt både DN och SvD.
Både Armenien och Azerbajdzjan har historiska band till Ryssland. De var båda del av Sovjetunionen och ligger i Rysslands så kallade ‘intressesfär’ i hjärtat av Kaukasus. De senaste decennierna har Ryssland varit Armeniens allierade, även om Ryssland också har exporterat vapen till Azerbajdzjan. Både Armenien och Ryssland är medlemmar i militäralliansen ODKB, och flera ryska militärbaser finns utspridda i Armenien.
Rysslands skiftande lojalitet
Rysslands gradvis skiftande lojalitet i konflikten kan ha flera förklaringar. Redan 2018 uttryckte Rysslands president Vladimir Putin att Nagorno-Karabach tillhör Azerbajdzjan. Vissa analytiker menade att detta berodde på ryskt missnöje med Armeniens då nytillträdda president Nikol Pasjinjan – som tidigare kritiserat Putin. Att Armenien nu försvagas politiskt genom förlusten av Nagorno-Karabach skulle kunna gynna Ryssland, säger Jakob Hedenskog, analytiker vid Utrikespolitiska institutet (UI), i en intervju med Yle.
– Det kan potentiellt skapa missnöje med premiärminister Pasjinjan […] och på sikt få en mer Kremlvänlig regering i Armenien.
Andra förklaringar är att Ryssland inte har resurser att stötta Armenien eftersom de fokuserar all militär kapacitet på anfallskriget i Ukraina, som har kostat Ryssland miljarder kronor. Ytterligare skäl till vändningen kan vara att Azerbajdzjan seglat upp som en viktigare spelare för Ryssland. I EU:s strävan att minska sitt ryska olje- och gasberoende har unionen ingått ett avtal med Azerbajdzjan om dubblad import av naturgas.
Det ryska agerandet i Nagorno-Karabach kan därför, enligt vissa bedömare, också vara ett försök från Kreml att hindra Azerbajdzjan från att bli alltför vänligt inställda till EU, och i stället knyta dem närmare till sig i en värld där fler och fler vänder dem ryggen.
Konflikten om Nagorno-Karabach
Konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach går över hundra år tillbaka i tiden. Grunden är etniska spänningar där en armenisk majoritet i regionen utropat självständighet och menar att området tillhör det armeniska folket. Detta accepteras inte av Azerbajdzjan – som regionen formellt är en del av.
Ett krig om Nagorno-Karabach briserade under 80-och 90-talet, vilket ledde till att armeniska separatister tog kontroll över området. Under 2020 återupptogs kriget, och eskalerade igen under 2023 när azeriska styrkor återtog kontrollen. Konflikten har lett till stora flyktingströmmar genom åren och folkrättsvidriga brott har begåtts mot civilbefolkningen i området.