Varje år insjuknar 9 miljoner människor i Tuberkulos. Under samma tidsperiod dör 1,5 miljoner människor i sjukdomen. Forskning om nya diagnosmetoder och läkemedel prioriteras inte. Stora läkemedelsföretag tenderar att dra sig ur i istället för att satsa mer. Sverige har alla förutsättningar att bli den starka röst som behövs för att prioritera kampen mot tubekulosen. Det menar Judith Bruchfeld, Gunilla Källenius, Knut Lönnroth, Olle Stendahl, Claes Ånstrand och Johan Mast.
Tuberkulos är ett dominerande globalt hälsoprolem, särskilt bland de fattigaste i fattiga länder. Årligen insjuknar 9 miljoner personer och 1,5 miljoner dör; det är fler än 4000 dödsfall om dagen. Sjukdomen orsakar inte bara lidande och död. Den är också en stor social och ekonomisk börda för individ, familj och samhälle. Tuberkulos är både ett resultat av och en orsak till fattigdom.
Om ett år ska Världshälsoorganisationens milleniemål för tuberkulos vara uppfyllda. Vissa framgångar kan noteras. Målet om att stoppa ökningen av nya tuberkulosfall ser ut att lyckas. Men minskningen är tyvärr mycket långsammare än man hoppats. Samtidigt sker en utveckling mot allt mer utbredd läkemedelsresistens och en växande andel svårbehandlad eller obotlig tuberkulos.
Om vi inte får bukt med tuberkulosepidemin snarast finns risken att den spridning vi nu ser av resistenta bakterier kommer att göra det omöjligt att eliminera sjukdomen.
Världshälsoorganisationen har satt som nytt mål att den globala tuberkulosepidemin ska vara till ända år 2035. Målet har satts med full vetskap om att det inte kommer lyckas utan tre fundamentala komponenter: bättre hälso- och sjukvård, fattigdomsbekämpning och forskning som leder till nya effektivare metoder för diagnos, behandling och prevention.
Sverige har bland de lägsta tuberkulostalen i världen, men trenden går åt fel håll. Under de senaste 10 åren har tuberkulostalen ökat med 40 %. Liksom i andra rika länder är de flesta fall av tuberkulos importfall. Vi måste därför arbeta tillsammans i både länder med hög och låg tuberkulosförekomst för att bekämpa sjukdomen.
Behovet av samarbete som stimulerar och finansierar mer och bättre forskning är akut. Vi behöver nya bättre och snabbare metoder för att ställa diagnos. Ju längre en patient med smittsam tuberkulos går oupptäckt, desto fler hinner smittas. Vi behöver nya effektiva läkemedel. Och vi behöver mest av allt ett nytt och fungerande vaccin. Slutligen behöver vi forskning för att utveckla bättre sätt att leverera sjukvård och socialt stöd till dem som behöver det mest.
Trots stora behov har dock tuberkulosforskningen varit gravt underfinansierad under många år. Störst är bristen på satsning på nya diagnosmetoder och läkemedel. Stora läkemedelsföretag, tenderar att dra sig ur i stället för att satsa mer.
Just nu samlar Världshälsoorganisationen och Karolinska Institutet tillsammans med utrikesdepartementet världens mest framstående tuberkulosforskare och beslutsfattare för att diskutera hur tillgängliga forskningsresurser kan användas mer effektivt, och hur mer pengar kan mobiliseras. Det är svårt att skapa goda marknader för produkter som behövs mest hos dem som har minst.
Vad kan Sverige göra för att bidra till att ord blir till handling och resultat?
Sverige tog fram ett av de allra första läkemedlen mot tuberkulos. Svenska forskare har framgångsrikt ökat kunskapen om sjukdomar i fattiga länder, och utvecklat redskap för att bekämpa fattigdomens infektionssjukdomar. Vi har stark kompetens för grundforskning, hälsosystemsforsking och socialmedicinsk forskning. Det svenska stödet till Globala Fonden mot AIDS, tuberkulos och malaria liksom till WHO är omfattande och viktigt.
Men Sverige kan bättre. För att världen ska lyckas i kampen för en tuberkulosfri värld måste vi sätta tydliga mål och driva frågan framåt. Det behövs nya finansieringsformer där det framtida priset på läkemedel kopplas bort från kostnaden för forskning och utveckling. Behoven ska styra, inte vilka som kan betala. Offentliga medel eller garantier är nödvändiga för att stimulera grundforskning och för att styra industrins intressen i rätt riktning. Nya samarbeten måste skapas. Mycket mer forsknings och biståndsmedel måste satsas.
Under de kommande åren behövs en stark röst i världen för att tydligare prioritera tuberkulos inom det globala utvecklingssamarbetet och forskningsfinansieringen. Sverige har alla förutsättningar att bli den rösten.
Vad säger biståndsministern?