Regeringar och biståndsorganisationer står inför svåra avvägningar om hur resurser ska fördelas, inte minst mot bakgrund av de 169 delmålen i Agenda 2030. Men genom att analysera hur målen påverkar varandra kan de prioritera smartare – till helhetens fördel, skriver Annie Sturesson och Nina Weitz, forskare på Stockholm Environment Institute.
Svenskt utvecklingssamarbete brottas återkommande med balansgången mellan att ge brett stöd till många länder och tematiska områden eller att ge ett fokuserat stöd utifrån politiska prioriteringar. De globala målen i Agenda 2030 har återigen aktualiserat frågan genom att vara dels global och universell i sin omfattning, dels synliggöra kopplingar mellan sektorer och områden som tidigare hanterats i stuprör. Agendans sektoröverskridande karaktär är en styrka – men också en stor utmaning för världens länder som åtagit sig att genomföra alla mål.
I debattartikeln ”Vi kan inte göra allt överallt” från mars 2018 förutspår Rune Jansen Hagen, professor i Bergen, att till följd av att biståndspolitiken försöker anpassa sig efter Agenda 2030, så kommer norskt och svenskt bistånd att spridas tunt både geografiskt och tematiskt, vilket skulle leda till minskad biståndseffektivitet. Hagen framhåller även att ett fokuserat bistånd är ett uttalat mål från svensk sida.
Mot bakgrund av Parisdeklarationen om biståndseffektivitet och i syfte att samla biståndsresurserna till ett färre antal länder, minskade den svenska regeringen 2007 antalet partnerländer från över 100 länder till 33. Några år senare, 2011, gav regeringen Sida i uppdrag att genomföra en ämnesfokusering i syfte att koncentrera verksamheten till färre sektorer. Sverige har även i internationella forum åtagit sig att främja biståndseffektivitet genom ett mer fokuserat bistånd. Policyramverket för svenskt utvecklingssamarbete och humanitärt biståndsäger uttryckligen att “Sverige kan och ska inte göra allt överallt”. Men frågan kvarstår: hur kan Sverige bäst bidra? För att ett mer fokuserat bistånd ska leda till större genomslag krävs att prioriteringarna vilar på gedigen analys.
Inte alltid smartast att satsa rakt mot målet
Att prioritera innebär visserligen att välja bort, men genom att skapa sig en bild över hur olika delmål hänger samman och påverkar varandra kan vi rikta insatser mot de målområden som har förmåga att underlätta för flera andra mål att nås. Detta bör vara utgångspunkten om syftet är att uppnå så stor måluppfyllelse som möjligt av Agenda 2030 i sin helhet. Är utgångspunkten istället att rikta insatser direkt mot de mål som reflekterar redan satta politiska prioriteringar hjälper ändå en ökad förståelse av hur dessa målområden samverkar med andra målområden för att identifiera nödvändiga samarbeten.
Ett analysverktyg som skulle kunna bistå med denna typ av överblick är det som forskare vid SEI utvecklar. Genom en systematisk bedömning av hur målen påverkar varandra kombinerat med nätverksanalys identifierar analysverktyget vilka delmål som har stort positivt och negativt inflytande på de andra målen och var målkonflikter eller synergier uppstår. I en studie där SEI:s forskare 2017 först presenterade och testade metoden för 34 delmål i Sverige framkom det till exempel att ett utökat skydd av vattenresurser riskerar att göra det svårare att göra framsteg på målen om förnyelsebar energi.
Utöver att identifiera synergier och potentiella målkonflikter mellan delmålen syftar metoden till att skapa en helhetsbild av hur hela agendan hänger ihop och vilka delmål som bör prioriteras för att göra så stora framsteg som möjligt på de globala målen. Om man tar hänsyn till hur målen påverkar varandra är det inte säkert att den smartaste strategin är att rikta begränsade resurser direkt mot de delmål man helst vill uppnå. Det visade sig till exempel i Mongoliet, när metoden användes i en workshop med statliga aktörer i december 2017. Resultaten från analysen pekade på att delmål kring effektiv förvaltning och administration hade störst inflytande på andra delmål – över samtliga sektorer. Satsningar på effektiva institutioner gynnar alltså alla delmål och främjar därmed genomförandet av Agenda 2030 i sin helhet.
På SEI fortsätter utvecklingen av analysverktyget och att utveckla ett visuellt språk för att kommunicera kring resultaten. I förlängningen är ambitionen att ett handfast verktyg ska göras tillgängligt för beslutsfattare.
Kan vägleda givare och regeringar
Forskare vid SEI utvecklar analysverktyget i första hand för att stödja beslutsfattare i genomförandet av Agenda 2030. Men det har potentiellt en bredare tillämpning. I Sri Lanka pågår ett längre projekt i syfte att stödja regeringen med att utarbeta samstämmiga strategier för genomförandet av de globala målen. I förlängningen skulle resultaten kunna användas av Sri Lankas regering för att i samtal med givare koordinera biståndet i linje med prioriteringarna för Agenda 2030. I en svensk kontext kan ramverket ge vägledning till Utrikesdepartementet när de tar fram nya biståndsstrategier eller stödja Sida när de ska genomföra strategierna. Genom att synliggöra kopplingar mellan tematiska områden kan det ses som ett konkret verktyg för samstämmighetspolitiken. Analysen skulle kunna genomföras på en global eller nationell nivå för att exempelvis studera samverkan mellan de tre perspektiven som genomsyrar svenskt utvecklingssamarbete – klimat och miljö, konflikt och jämställdhet.
När vi har använt analysverktyget har vi haft fokus på hur framsteg inom ett delmål påverkar möjligheterna till framsteg inom ett annat delmål på nationell nivå. En vidareutveckling skulle kunna svara direkt mot Sveriges politik för global utveckling och dess ambition att ta hänsyn till hur politiska beslut i Sverige påverkar andra länders förutsättningar att genomföra agendan. Det kanske mest talande exemplet är hur Sverige – när vi minskar våra växthusgasutsläpp – också påverkar andra länders förutsättningar att göra detsamma. Eftersom många av de varor som svenskar konsumerar är producerade i andra länder har Sverige nämligen exporterat sina utsläpp.
Bristen på en helhetssyn på Agenda 2030 – och en oförmåga att analysera hur olika mål hör ihop – är ett kunskapsgap som måste fyllas för att vi ska kunna genomföra Agenda 2030. Att tillämpa ett systemperspektiv och göra smarta prioriteringar är särskilt viktigt i ett sammanhang där svenska aktörer inte kan eller bör försöka göra allt. Sverige bör i stället prioritera smart för att bäst bidra till genomförandet av de 17 globala målen – både nationellt och internationellt.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
