Med massa nya erfarenheter och kontakter åkte jag hem från min praktik i Moçambique. Fem månader av obetald praktik svider dock i plånboken. Men jag hade råd med att sätta denna eftertraktade praktikplats på mitt cv, vilket är ett direkt resultat av socioekonomiska privilegier – och jag tror att det måste uppmärksammas, skriver Ellinor Berglund, tidigare praktikant på Sveriges ambassad i Maputo.
De senaste åren har antalet obetalda praktikplatser ökat exponentiellt, och så även frågorna om de etiska aspekterna kring dem. Denna utveckling är bland annat märkbar i internationella bistånds- och utvecklingssektorn – där FN spelar en normdefinierande roll med deras betydande användning av obetalda praktikanter. I mitten av 90-talet hade FN några hundra obetalda praktikanter per år. 2014 hade detta antal ökat till 2 200 praktikanter per år, vilket representerar över en miljon timmars oavlönat arbete.
Som ett svar på oavlönade praktikplatser har flera kampanjer startats i sociala medier. Redan 2015 skapade en FN-praktikant rubriker när han bodde i ett tält vid högkvarteret i Genève under sin praktikperiod för att uppmärksamma problematiken med obetalda praktikplatser.
Oavlönade praktikplatser hindrar personer från ekonomiskt marginaliserade bakgrunder från att få tillgång till och dra nytta av dess möjligheter, vilket i slutändan leder till en minskad mångfald inom sektorn. En slags dubbelmoral som är svår att ignorera utspelar sig när bristen på mångfald till följd av obetalda praktikplatser sker i samma sektor som uttalar sig om sina åtagande att minska de globala ojämlikheterna och främja rättvisa.
Min praktik var kopplad till Sveriges biståndsmyndighet, Sida. I deras plan för mångfald, jämställdhet och inkludering kan man läsa att det är “självklart att sträva efter att vara ledande även när det gäller intern mångfald”. Men hur mycket mångfald blir det egentligen bland praktikanter på en ambassad som den i Maputo när praktikanterna själva måste finansiera flygbiljetter för cirka 10 000 kronor och uppåt, boende, mat, visumansökan och vaccinationer? För mig rimmar inte det med att vara ledande inom intern mångfald. Som svensk student finns visserligen oftast möjligheten att ta ut CSN i samband med en praktikkurs, men detta är pengar som i slutändan ska betalas tillbaka och lånet går enbart att ta ett begränsat antal år.
Oavlönade praktikplatser inom utvecklings- och biståndssektorn försvaras ofta med en organisations “non profit”-titel. Och varför spendera en begränsad budget på roller som de kan få unga människor att göra gratis i utbyte mot erfarenhet? Särskilt när dessa organisationer uppmuntras att minska driftskostnaderna för bidragsfinansiering. Argument likt dessa kan verka logiska – tills man beaktar det faktum att möjligheterna att utföra dessa praktiker är reserverade för en viss privilegierad grupp, vilket inte är i linje med uppdraget hos en organisation som är utformad för att hjälpa människor.
Många menar också att syftet med obetalda praktikplatser är att erbjuda erfarenhet, utan krav och ansvar som en officiell tjänst innebär. Detta blir motsägelsefullt då de flesta som praktiserar utför kvalificerade uppgifter, något som var tydligt när jag och mina klasskamrater gick igenom vad vi har fått göra under våra praktiker. I ett tacktal under min sista dag på praktiken fick jag bland annat höra att ”det är som att säga hejdå till en kollega”. När jag tänker på det talet såhär i efterhand kan jag inte undgå att tänka på FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som nämner att “var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete” och hur ironiskt det är att denna sektor fortfarande erbjuder obetalda praktikplatser.
Kanske att det är dags för stora internationella aktörer som Sida, UD och FN med flera att också blicka inåt och tackla den bristande mångfald som de obetalda praktikerna innebär. Frågan är hur mycket outnyttjad kompetens och potential som går förlorad med dem som inte har råd att vara obetalda. Kan vi inte bättre än så?
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
