Idag träffas världens bistånds- och utvecklingsaktörer i Mexiko för att vässa biståndets effektivitet. Ett alltför starkt fokus på den privata sektorn riskerar att ske på bekostnad av politiskt utrymme för medborgare att påverka samhällsutvecklingen. Det menar Erik Lysén, internationell chef för Svenska kyrkan
Bistånds- och utvecklingsaktörer världen över gör sig nu redo för högnivåmötet i Mexiko. Svenska kyrkans internationella arbete, som en del i den globala ACT-alliansen, vill inför förhandlingarna lyfta vikten av att den kommande utvecklingsagendan ser till det mervärde som civilsamhällesorganisationer bär med sig som utvecklingsaktörer i sin egen rätt. Mänsklig värdighet och mänskliga rättigheter måste stå i centrum.
Högnivåmötet, som äger rum den 15-16 april i Mexiko, kommer vägleda den framtida inriktningen för den globala agendan om utvecklingseffektivitet. Mötet är också ett tillfälle att kritiskt granska de internationella åtagandena som togs vid förra högnivåforumet i Busan 2011. Med mindre än två år kvar innan millenniemålen ska vara uppfyllda är det viktigt att föra agendan framåt..
Busandeklarationen från 2011 innehåller flera framgångar med centrala åtaganden om demokratiskt ägarskap, möjliggörande miljö för civilsamhällesorganisationer, och ett fokus på vikten av aktörsamverkan för effektiv utveckling. Såväl civilsamhällets som den privata sektorns roll inom utvecklingssamarbetet betonas. Tyvärr ser vi en svag global politisk vilja att genomföra de ambitiösa åtagandena från Busan.
För att bemöta alla de globala och nationella utmaningar som finns när det gäller att genomföra och följa upp åtagandena från Busan är det framförallt två områden som inte får glömmas bort i Mexiko.
1. Minskat utrymme för civilsamhället – en global trend
De senaste åren har organisationsfriheten begränsats allt mer. Utvecklingen är oroande och det är viktigt att frågan uppmärksammas globalt. Ett flertal rapporter har publicerats som bekräftar en nedåtgående trend när det gäller stöd, skydd och förutsättningar för organisationer som vill verka för hållbara, trygga, demokratiska och rättvisa samhällen. Frågan har vid flera tillfällen lyfts av Maina Kiai, FN:s specialrapportör för mötes- och föreningsfrihet. Han betonar att en hållbar utveckling inte bara kan bäras av företag och ekonomiska åtgärder. Det måste även finnas en frihet för engagerade människor att organisera sig för att tillsammans bidra till utvecklingen i sitt eget samhälle.
För att det ska vara möjligt krävs ett ramverk med tydliga mekanismer för ansvarsutkrävande. Civilsamhällesorganisationer måste kunna verka som utvecklingsaktörer i sin egen rätt. Det är viktigt att ge stöd till en mångfald inom det civila samhället, i linje med internationella överenskommelser och mänskliga rättigheter. Samtidigt är det viktigt att ge stöd åt ansträngningarna för att åstadkomma en transparent och ansvarsfull verksamhet enligt civilsamhällets egna utvecklingseffektivitetsprinciper, de så kallade Istanbulprinciperna.
2. Det krävs inkluderande ramverk för det globala utvecklingssamarbetet
Busan gjorde 2011 gällande att partnerskap för hållbar utveckling mellan olika aktörer är grundläggande för ett effektivt globalt utvecklingssamarbete. En mångfald av aktörer som samverkar på lika villkor är en viktig förutsättning för att få till stånd en inkluderande och hållbar utvecklingsagenda. Ett partnerskap för utveckling måste inkludera alla utvecklingsaktörer på den globala arenan – staten, privata sektorn, investerare och civilsamhällesorganisationer. Ett alltför starkt fokus på den privata sektorns deltagande och investeringar riskerar att leda till att man enbart ser vikten av en möjliggörande miljö för företag, på bekostnad av politiskt utrymme för civilsamhällesorganisationer. Detta skulle gå emot åtagandena från Busan som pekar på just den viktiga roll som civilsamhällesorganisationer i sin egen rätt har som utvecklingsaktör.
Svenska kyrkan uppmanar Sverige att i den globala utvecklingsagendan för biståndseffektivitet inkludera en möjliggörande miljö för aktörer som verkar för demokrati och uppfyllandet av mänskliga rättigheter. Vi uppmanar också Sverige att civilsamhällesorganisationer ska uppfattas som en utvecklingsaktör i sin egen rätt. Det är en grundläggande förutsättning för ett aktivt medborgarskap – i sig en förutsättning för en levande demokrati. Möjligheten för samhällsmedborgare, såväl nationellt som globalt, att delta och bidra till samhällsutvecklingen är en mänsklig rättighet.
Erik Lysén
Internationell chef för Svenska kyrkan
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se