Att den socialdemokratiska regeringen i denna situation beslutat att delar av biståndet ska användas i Sverige ger helt fel signaler om vad internationell solidaritet innebär. Allt detta riskerar att göra en osäker värld ännu osäkrare. Det skriver Gudrun Brunegård, biståndspolitisk talesperson (KD). Foto: Bernard Gagnon. Källa: Wikimedia Commons.

Debatt

Kristdemokraterna: Kvinnors rättigheter i fokus i biståndspolitiken

Att stå upp för enprocentsmålet, kvinnors utbildning och fattigdomsbekämpning är några av flera attribut som kännetecknar Kristdemokraternas biståndspolitik. Med demokrati som den högsta garanten för fred ska värden som mänskliga rättigheter försvaras i världen genom det svenska biståndet. Det skriver Gudrun Brunegård, biståndspolitisk talesperson inom Kristdemokraterna.  

Att biståndet för Kristdemokraterna är en hjärtefråga, en del av partiets DNA, det är ingen floskel. Tvärtom grundar det sig i partiets grundläggande principer: varje människas unika och okränkbara värde, solidariteten till och ansvaret för våra medmänniskor och förvaltarskapet om våra gemensamma resurser. Vi värnar också den kraft som finns i civilsamhällets naturliga gemenskaper – i föreningsliv, fackföreningar och frivilligorganisationer.

Kristdemokraterna står upp för enprocentsmålet. Sverige ska ha en ambitiös utvecklingspolitik med ett generöst och effektivt bistånd. I en värld med nästintill oändliga behov krävs gemensamma ansträngningar. Då är det rimligt att biståndsnivån sätts utifrån ett principbeslut och inte behovsprövas löpande.

Demokrati och mänskliga rättigheter ska vara utgångspunkt och mål för svensk utvecklingspolitik.

Det humanitära biståndet till exempelvis länder som just upplevt en naturkatastrof, måste nå ut till de behövande. Humanitära insatser som leds av lokalt verksamma organisationer har visat sig vara mest effektiva och medverkar i högre utsträckning till att stärka kvinnors rättigheter än andra insatser.

Gemensamma ansträngningar behövs så länge människor tvingas leva under ofrihet och förtryck eller lider av fattigdom, svält och svåra sjukdomar. Tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, demokrati, ekonomisk frihet och rättsstatliga principer gör det möjligt för fler människor att resa sig ur fattigdom och känna hopp om en bättre framtid.

Biståndets långsiktiga mål måste vara att de länder som i dag tar emot bistånd ska nå en utveckling där biståndet inte längre behövs. Utvecklingsstödet ska främst kanaliseras genom det civila samhället och den privata sektorn. Dessvärre har civilsamhällets andel av det svenska biståndet minskat i förhållande till andra sektorer. Det måste det bli ändring på!

Världen har efter två års pandemi en situation där utvecklingen backat tjugo år. Fler människor svälter, fler flickor har tagits ur skolan, gifts bort och fött barn, fler länder har utnyttjat pandemin till att göra allvarliga inskränkningar på medborgerliga fri- och rättigheter. 2020 var första året under en 22-årsperiod där antalet människor i extrem fattigdom ökade, enligt Världsbanken. Fler än 700 miljoner människor lever enligt FN i extrem fattigdom, en ökning med omkring 100 miljoner människor sedan pandemin startade. Hårdast drabbade är barnen.

Till detta kommer effekterna av Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig i Ukraina. Förutom de stora humanitära behov som uppstår i krigets spår är Ukraina en av världens största livsmedelsproducenter. Kriget kommer att medföra kraftigt minskad tillgång till spannmål och matolja. I Jemen tvingades FN:s livsmedelsprogram dra in matbiståndet till åtta miljoner människor.

Att den socialdemokratiska regeringen i denna situation beslutat att delar av biståndet ska användas i Sverige ger helt fel signaler om vad internationell solidaritet innebär. När nedskärningarna dessutom ska göras under pågående budgetår ges ingen möjlighet att omfördela för att mildra de negativa konsekvenserna. Biståndsorganisationerna beskriver hur nedskärningarna kommer att förvärra de humanitära katastroferna i Ukraina, Jemen, Syrien och andra länder. Det kommer också att drabba stödet till civilsamhällesorganisationer, människorättsförsvarare och miljöaktivister.

Allt detta riskerar att göra en osäker värld ännu osäkrare och driva ännu fler människor på flykt på grund av svält, men också på grund av det krympande demokratiska utrymme som blir följden om vårt stöd plötsligt uteblir. Att göra dessa nedskärningar genom ett regleringsbrev till Sida, så att vi inte ens kan ställa frågan för avgörande i riksdagens kammare, är rent ut sagt fegt av den socialdemokratiska regeringen.

Fattigdomsbekämpningen måste prioriteras i svenskt bistånd. Målet ska vara att varje år lyfta fler personer och samhällen ur fattigdom utan att skapa beroende av stöd från omvärlden.

Att stärka demokratin och öka respekten för mänskliga fri- och rättigheter ska vara centrala mål för det svenska biståndet. Sverige ska stödja demokratikämpar och verka för stärkt yttrandefrihet och tankefrihet i länder där den begränsas. Demokrati är den bästa garanten för fred och säkerhet och en förutsättning för en inkluderade utveckling där alla, oavsett ålder, kön, etnicitet, religion eller annan identitet kan åtnjuta sina fri- och rättigheter. Endast med varaktig och stabil demokrati som grund kan social och ekonomisk utveckling få hållbart fäste i samhällen. Demokrati och mänskliga rättigheter bör därför vara en överordnad princip för svensk utrikespolitik.

Flickors och kvinnors rätt till utbildning och hälsa måste vara en av de högsta prioriteringarna inom svensk biståndspolitik. Kvinnor och barn i de fattigaste länderna drabbas hårdast av klimatförändringarna. Biståndspolitiken måste också genomsyras av ett starkt barnrättsperspektiv. Barn drabbas ofta värst av fattigdom, krig, klimatförändringar och katastrofer. Genom att investera i den yngre generationen, till exempel genom satsningar på skola och hälsa, kan biståndet lägga grunden till en mer långsiktig positiv förändring i välfärdsnivån i fattiga länder.

Människor på landsbygden, som är beroende av sitt lantbruk och lokala naturresurser för sin överlevnad, är ofta mer sårbara för torka, översvämningar och andra väderrelaterade naturkatastrofer. Små medel i förebyggande syfte sparar mångdubbla summor i katastrofinsatser. Kristdemokraterna vill öka stödet till klimatanpassning och katastrofförebyggande åtgärder. Ett sätt är att en större andel av biståndet avsätts till att stärka kooperativ och småskaligt jordbruk i låginkomstländer. Kvinnliga bönder, som utgör en majoritet av världens fattiga, är viktiga företagare för att säkra allas rätt till mat.

Kristdemokraterna är nu i färd med att ta fram en reformagenda för fortsatt generöst och än mer effektivt och hållbart bistånd – med den utsatta människan i centrum. 

Riksdagspartiernas syn på det svenska utvecklingssamarbetet

Utvecklingsmagasinet har kontaktat alla åtta riksdagspartier och erbjudit dem att skriva debattartiklar om deras syn på det svenska utvecklingssamarbetet – hur de ser på enprocentsmålet och hur de vill att utvecklingssamarbetet ska se ut framöver. Artiklarna och eventuella repliker kommer att publiceras löpande på www.fuf.se/magasin.

Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du svara på debattartikeln eller är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här:

Hjälp oss att förbättra Utvecklingsmagasinet

Svara på vår enkät så att vi kan fortsätta driva och utveckla vårt digitala magasin. Det tar bara ett par minuter att svara på enkäten.

Starta enkät