Medan feminism är en självklar del av samhällsdebatten i Sverige, möts ordet med oförståelse och skepsis i Kazakstan. I Kazakstan betraktas jämställdhet som något redan uppnått, fastän traditionella värderingar fortfarande håller kvinnor tillbaka. Trots utmaningarna spirar en långsam förändring, ledd av kvinnor som vägrar acceptera status quo.
I Sverige är feminism en självklar del av samhällsdebatten. Trots att färre prioriterar jämställdhet i Sverige är det ett ämne som fortfarande engagerar och skapar debatt. Men här i Kazakstan möts jag istället av en överväldigande tystnad.
Det är en värld där ordet feminism knappt existerar. När jag deltar i diskussioner om jämställdhet hörs ofta samma svar, “Feminism har ingen plats i vårt land.” För många kazaker är traditionella värderingar inget som ifrågasätts. Feminism betraktas som något västerländskt och främmande, något som inte behövs.
Därför är det också en utmaning att arbeta för feminism i Kazakstan. Organisationen Soyuz Krizisnyh Centrov har varit verksam i Kazakstan de senaste 17 åren. Bland befolkningen är de också kända som hjälplinjen telefon150.
Som landets enda anonyma hjälplinje är deras mål är att erbjuda en trygg plats där människor kan dela sina problem och få stöd. Zulfiya Baysakova jobbar i styrelsen för Soyuz Krizisnyh Centrov. Hon berättar att hjälplinjen riktar sig till barn och kvinnor.
– Vi får samtal om allt från familjekonflikter och problem i relationer till våld i hemmet. Andra vanliga ämnen inkluderar övergrepp, mobbning och självmordstankar. Därför är det avgörande att de som kontaktar oss känner tillit och förtroende för hjälplinjen.
I Kazakstan möter feminismen flera praktiska problem. Zulfiya berättar om det juridiska perspektivet och lyfter fram att de lagar som finns är få och otillräckliga.
– För det första saknar vi ett begrepp för våldtäkt med penetration som överensstämmer med internationella normer. Vi har heller ingen juridisk definition av sexuella trakasserier eller könsbaserad diskriminering i Kazakstan. Dessa frågor ignoreras helt i den politiska agendan, och politiker väljer att blunda för problemen och låtsas som om allt är som det ska.
Enligt en rapport av UNDP och UN Women, vet färre än 40 procent av invånarna i Kazakstan vad ordet jämställdhet betyder. En hög andel av männen (83,1 procent) men även kvinnorna (70,6 procent) anser att kvinnor i Kazakstan har antingen för många eller tillräckligt med rättigheter och möjligheter. Detta trots en uppenbar bristande förståelse av genusproblematik.
I ett samhälle där traditionen styr är det lätt för frågan om kvinnors rättigheter att fastna i invanda normer och förväntningar. Nästan 70 procent av männen och 54 procent av kvinnorna anser att kvinnans främsta uppgift är att ta hand om hemmet, att prioritera familjen framför karriären och acceptera en underordnad roll gentemot män.
Intresset för jämställdhet växer
Så hur jobbar civilsamhället med feminism när motståndet är så stort?
– Vår viktigaste metod är att informera befolkningen om lika rättigheter och möjligheter. Vi arbetar för att förändra synen på kvinnor, inte bara som mödrar, döttrar, systrar eller barnbarn, utan som individer med egenvärde och potential. Ibland lyckas vi. Vi visar att ju högre utbildningsnivå en kvinna har, desto mer kan hon vara en jämbördig samtalspartner och en aktiv medlem i familjen, vilket bidrar till ömsesidig förståelse och stöd, berättar Zulfiya.
Hon fortsätter att berätta om ett event som centret arrangerar varje år som sammanfaller med den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor den 25e november.
– Varje år arrangerar vi 16 dagars aktivism mot könsbaserat våld, ett evenemang som växer för varje år. Det är särskilt glädjande att fler män deltar i detta, vilket visar på en långsam, men viktig attitydförändring.
Något som är tydligt bland befolkningen och i politiska debatter är att få män och kvinnor vill bli kallade för feminister i Kazakstan.
– I vårt land blandas feminism ofta ihop med frågor om sexuell identitet, och kopplas felaktigt till grupper som identifierar sig som lesbiska, homosexuella eller transpersoner. Många kazaker har svårt att acceptera dessa individer och visar motvilja till att leva sida vid sida med dem som jämlikar, förklarar Zulfiya.
Framtiden för feminismen är en het fråga bland unga i Kazakstan och trots stort motstånd från äldre generationer, okunskap och traditionella värderingar så växer debatten. När Zulfiya blickar framåt ser hon ett feministiskt Kazakstan framför sig.
– Vi ser hur djupt deprimerade kvinnor kan bli när de hindras från att använda sina rättigheter och leva som jämställda individer. Samtidigt ser vi allt fler exempel på hur framgångsrika och starka kvinnor kan vara. Feminism är ett progressivt fenomen, och jag tycker att det verkar som om detta är framtiden i Kazakstan. Förändringen går långsamt, men det går faktiskt framåt. Varje steg räknas, och varje samtal kan vara början på något större.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
